02 aug 2018 06:00

02 aug 2018 06:00

Migrationen behöver minska ytterligare

Mitt i semestersäsongen, på en söndag dessutom, valde Migrationsverket att offentliggöra sin nya prognos för kommande års mottagning. Sammantaget kommer Sverige alltjämt att ta emot ett oproportionerligt högt antal asylsökande.

Moderaterna har därför genom gruppledare Tobias Billström utlovat ett åtgärdspaket för att sänka nivåerna på invandringen vid en valseger. Viss ledning kring innehållet ges redan nu. Till att börja med vill M permanenta den tillfälliga lagstiftning som har gällt sedan 2015. Det är dock långt i från tillräckligt.

Det har låtit på regeringen som att Sverige har lagt sig på EU:s lägstanivå, men det är framförallt en fråga om politisk retorik. Migrationsverket uppskattar antalet asylsökande för 2018 till 23 000 personer och för 2019 till 29 000. I relation till befolkningen är det mer än dubbelt så många som EU:s genomsnitt. Hade vi haft EU:s genomsnittliga nivå skulle vi hamna på ungefär 11 000 asylsökande per år.

Återstår dock för Socialdemokraterna att bekänna färg i frågan. Hittills har partiet varit för att den tillfälliga lagen ska vara just tillfällig och att reglerna nästa år ska återgå. Det vore olyckligt och skadligt. Ingen vill återuppleva migrationskrisen 2015.

Det är dock mer än det omedelbara mottagandet som avgör hur många asylsökande ett land klarar av att ta emot.

Av de senaste decennierna har vi lärt att Sverige har en tämligen lågförmåga att integrera människor som invandrar hit från väsensskilda omständigheter. Höga trösklar in på arbetsmarknaden, i ett internationellt perspektiv säregna men hårt hållna värderingar samt en ovilja att erkänna endera av detta är några bitar av detta pussel.

Den svenska förändringsbenägenheten är inte särskilt stor, vi trivs som vi är. Någon påtaglig förändring av vår integrationskapacitet är därför osannolik. Det kan också konstateras att växte sig starkt redan med de nivåer som rådde under andra halvan av 1990-talet och början av 2000-talet. Trots att vi tog emot väsentligt färre än vi gör nu med de tillfälliga reglerna.

Sverige har tagit emot fler än vi klarar av att hantera. Men vi måste klara av det. Vi har tagit emot människor och välkomnat dem in i vårt samhälle. Då måste vi också lyckas med det. Fokus måste ligga på att ta hand om dem som vi har tagit emot. Det är vårt ansvar, moraliskt såväl som praktiskt.

Lyckas vi med det kan vi välja att öppna våra gränser igen.

Tills dess bör vi dock minimera våra nya åtaganden. Anhöriginvandringen bör begränsas genom ett strikt försörjningskrav som baseras på arbete, vilket M redan har flaggat för. Likaså bör asylskäl bedömas redan utanför EU:s gränser. Då skulle vi också kunna balansera effekterna av att det rådande asylsystemet har premierat män och varit till men för kvinnor.

Moderaterna är på rätt väg med sin migrationspolitik. Fler förslag bör presenteras under valrörelsen, med fördel mer detaljerat. Men detta är en bra början.

Daniel Persson

Mitt i semestersäsongen, på en söndag dessutom, valde Migrationsverket att offentliggöra sin nya prognos för kommande års mottagning. Sammantaget kommer Sverige alltjämt att ta emot ett oproportionerligt högt antal asylsökande.

Moderaterna har därför genom gruppledare Tobias Billström utlovat ett åtgärdspaket för att sänka nivåerna på invandringen vid en valseger. Viss ledning kring innehållet ges redan nu. Till att börja med vill M permanenta den tillfälliga lagstiftning som har gällt sedan 2015. Det är dock långt i från tillräckligt.

Det har låtit på regeringen som att Sverige har lagt sig på EU:s lägstanivå, men det är framförallt en fråga om politisk retorik. Migrationsverket uppskattar antalet asylsökande för 2018 till 23 000 personer och för 2019 till 29 000. I relation till befolkningen är det mer än dubbelt så många som EU:s genomsnitt. Hade vi haft EU:s genomsnittliga nivå skulle vi hamna på ungefär 11 000 asylsökande per år.

Återstår dock för Socialdemokraterna att bekänna färg i frågan. Hittills har partiet varit för att den tillfälliga lagen ska vara just tillfällig och att reglerna nästa år ska återgå. Det vore olyckligt och skadligt. Ingen vill återuppleva migrationskrisen 2015.

Det är dock mer än det omedelbara mottagandet som avgör hur många asylsökande ett land klarar av att ta emot.

Av de senaste decennierna har vi lärt att Sverige har en tämligen lågförmåga att integrera människor som invandrar hit från väsensskilda omständigheter. Höga trösklar in på arbetsmarknaden, i ett internationellt perspektiv säregna men hårt hållna värderingar samt en ovilja att erkänna endera av detta är några bitar av detta pussel.

Den svenska förändringsbenägenheten är inte särskilt stor, vi trivs som vi är. Någon påtaglig förändring av vår integrationskapacitet är därför osannolik. Det kan också konstateras att växte sig starkt redan med de nivåer som rådde under andra halvan av 1990-talet och början av 2000-talet. Trots att vi tog emot väsentligt färre än vi gör nu med de tillfälliga reglerna.

Sverige har tagit emot fler än vi klarar av att hantera. Men vi måste klara av det. Vi har tagit emot människor och välkomnat dem in i vårt samhälle. Då måste vi också lyckas med det. Fokus måste ligga på att ta hand om dem som vi har tagit emot. Det är vårt ansvar, moraliskt såväl som praktiskt.

Lyckas vi med det kan vi välja att öppna våra gränser igen.

Tills dess bör vi dock minimera våra nya åtaganden. Anhöriginvandringen bör begränsas genom ett strikt försörjningskrav som baseras på arbete, vilket M redan har flaggat för. Likaså bör asylskäl bedömas redan utanför EU:s gränser. Då skulle vi också kunna balansera effekterna av att det rådande asylsystemet har premierat män och varit till men för kvinnor.

Moderaterna är på rätt väg med sin migrationspolitik. Fler förslag bör presenteras under valrörelsen, med fördel mer detaljerat. Men detta är en bra början.

Daniel Persson