10 apr 2018 06:00

10 apr 2018 06:00

Ta det livslånga ansvaret

Krishantering av det större slaget var nog inte vad Sara Danius tänkte sig när hon blev Svenska Akademiens ständiga sekreterare 2015. Den långdragna processen inleddes då ledamoten Katarina Frostensons make, kallad Kulturprofilen, som även mottagit ekonomiska medel från Akademien för sin kulturverksamhet, anklagades för sexuella trakasserier under höstens Metoo-upprop. Då anlitades en advokatbyrå för att utreda Kulturprofilens eventuella inverkan på Akademiens beslut. Nu, efter att utredningen har presenterats, har tre ledamöter meddelat att de lämnar sitt arbete i Svenska Akademien.

Det är uppenbart att en spricka har uppstått mellan de arton ledamöterna, vilken tar sig störst uttryck i en omröstning om uteslutning av Katarina Frostenson. Hon anklagas bland annat för att ha varit jävig i Akademiens beslut om att stödja hennes makes verksamhet, vilket mycket väl kan sägas gå emot stadgarna och därmed vara skäl för uteslutning. Det är upp till ledamöterna att besluta om.

Frostenson blev dock kvar samtidigt som Klas Östergren, Kjell Espmark och Peter Englund lämnar i protest bland annat mot att andra ledamöter sätter vänskap före Akademiens verksamhet. De tre sällar sig nu till dem vars stolar i Svenska Akademien står tomma. Det hör nämligen till praxis att en ledamot som lämnar inte kan ersättas förrän denne avlidit. Att vara ledamot är på livstid, oavsett om personen deltar eller inte. Och just detta är, och bör fortsätta vara, en av Akademiens styrkor.

Avhopp ska nämligen kännas, både för den som lämnar och för de som blir kvar. Sedan tidigare står två stolar tomma, tillhörande Kerstin Ekman och Lotta Lotass, men nu är det alltså fem stycken. Tomma stolar vittnar om tidigare kriser inom Akademien, med misstag som inte får upprepas, samtidigt som de blir en börda för avhoppare. Enda anledningen att lämna bör därför vara när en tom stol trots allt minskar den totala bördan för Akademien, då stolens innehavare i sig är ett hinder i arbetet eller har missbrukat sin position.

Nu har tre personer som, om deras anklagelser mot andra ledamöter stämmer, har satt Akademiens huvuduppgift i första rummet valt att lämna. Konsekvensen vid ett sådant beteende blir att ledamöterna som håller med varandra blir kvar. När den planerade regeländringen för utträde, som tillåter ledamöter att slutgiltigt lämna och bli ersatta direkt, träder i kraft finns det inte heller något hinder för att ersätta avhoppare med de kvarvarandes vänner. Det om något vore en dödsdom för Svenska Akademien.

Kung Carl XVI Gustaf bör nu, som Svenska Akademiens högste beskyddare, reda ut situationen. Han bör dessutom se till att kommande utnämningar av ledamöter grundas på annat än vänskap. Oenighet mellan De aderton finns det dock ingen anledning att mota bort. En likasinnad Akademi är en svag sådan, vilket i längden skulle gå ut över dess arbete med svenska språket.

Agnes Karnatz

Krishantering av det större slaget var nog inte vad Sara Danius tänkte sig när hon blev Svenska Akademiens ständiga sekreterare 2015. Den långdragna processen inleddes då ledamoten Katarina Frostensons make, kallad Kulturprofilen, som även mottagit ekonomiska medel från Akademien för sin kulturverksamhet, anklagades för sexuella trakasserier under höstens Metoo-upprop. Då anlitades en advokatbyrå för att utreda Kulturprofilens eventuella inverkan på Akademiens beslut. Nu, efter att utredningen har presenterats, har tre ledamöter meddelat att de lämnar sitt arbete i Svenska Akademien.

Det är uppenbart att en spricka har uppstått mellan de arton ledamöterna, vilken tar sig störst uttryck i en omröstning om uteslutning av Katarina Frostenson. Hon anklagas bland annat för att ha varit jävig i Akademiens beslut om att stödja hennes makes verksamhet, vilket mycket väl kan sägas gå emot stadgarna och därmed vara skäl för uteslutning. Det är upp till ledamöterna att besluta om.

Frostenson blev dock kvar samtidigt som Klas Östergren, Kjell Espmark och Peter Englund lämnar i protest bland annat mot att andra ledamöter sätter vänskap före Akademiens verksamhet. De tre sällar sig nu till dem vars stolar i Svenska Akademien står tomma. Det hör nämligen till praxis att en ledamot som lämnar inte kan ersättas förrän denne avlidit. Att vara ledamot är på livstid, oavsett om personen deltar eller inte. Och just detta är, och bör fortsätta vara, en av Akademiens styrkor.

Avhopp ska nämligen kännas, både för den som lämnar och för de som blir kvar. Sedan tidigare står två stolar tomma, tillhörande Kerstin Ekman och Lotta Lotass, men nu är det alltså fem stycken. Tomma stolar vittnar om tidigare kriser inom Akademien, med misstag som inte får upprepas, samtidigt som de blir en börda för avhoppare. Enda anledningen att lämna bör därför vara när en tom stol trots allt minskar den totala bördan för Akademien, då stolens innehavare i sig är ett hinder i arbetet eller har missbrukat sin position.

Nu har tre personer som, om deras anklagelser mot andra ledamöter stämmer, har satt Akademiens huvuduppgift i första rummet valt att lämna. Konsekvensen vid ett sådant beteende blir att ledamöterna som håller med varandra blir kvar. När den planerade regeländringen för utträde, som tillåter ledamöter att slutgiltigt lämna och bli ersatta direkt, träder i kraft finns det inte heller något hinder för att ersätta avhoppare med de kvarvarandes vänner. Det om något vore en dödsdom för Svenska Akademien.

Kung Carl XVI Gustaf bör nu, som Svenska Akademiens högste beskyddare, reda ut situationen. Han bör dessutom se till att kommande utnämningar av ledamöter grundas på annat än vänskap. Oenighet mellan De aderton finns det dock ingen anledning att mota bort. En likasinnad Akademi är en svag sådan, vilket i längden skulle gå ut över dess arbete med svenska språket.

Agnes Karnatz