04 apr 2018 06:00

04 apr 2018 06:00

Skadlig symbolpolitik

Striden mot flyget är i full gång. I söndags infördes regeringens nya flygskatt. Det är en allmän avgift per passagerare och resa: 60 kronor för resor inom Sverige och Europa, 250 kronor för resor utanför Europa som är kortare än 600 mil och 400 kronor för längre resor.

Hur biljettpriserna påverkas är inte helt givet. Flera flygbolag har redan sagt att de behöver höja priserna. Andra kan tvingas ta bort mindre lönsamma linjer, till exempel till och från mindre orter i landet, eller till och med stänga hela flygplatser. När Norge införde sin flygskatt 2016 stängde en flygplats omedelbart samtidigt som många avgångar och linjer avvecklades. För att hålla biljettpriserna nere kan bolagen även tvingas spara in på annat – till exempel genom att avstå från investeringar i ny klimatvänlig teknologi.

Flygbolagen drabbas nämligen lika hårt av skatten oavsett utsläpp och ges således inte incitament till att ta större miljöansvar. Syftet med skatten är inte heller att göra flygningen mindre miljöskadlig – utan helt enkelt att se till att flyget blir så dyrt att färre flyger.

Trots att flygskatten kallas nationell är den knappast neutral gentemot olika delar av landet. Avståndet på vilket skatten beräknas utgår nämligen från Arlanda. Utlandsresenärer från flygplatser söder om Stockholm måste alltså flyga kortare sträckor för att undvika den övre avgiftsgränsen. Det är inte rättvist. I södra Sverige får resenärer bara ytterligare ett skäl att välja den danska flygplatsen Kastrup. Skatten slår alltså hårt mot de regionala flygplatserna utan att innebära någon vidare intäktskälla för staten.

För Miljöpartiet räcker det dock inte med att straffbeskatta flyget. Partiet vill även ge statliga Swedavia, som äger och driver landets flygplatser, i uppdrag att arbeta för minskat flygresande. Miljöpartiets språkrör tillika klimatminister Isabella Lövin liknar uppdraget vid Systembolagets, som både säljer alkohol och informerar om dess skadeverkningar på samma gång.

Det är en intressant jämförelse. I dag är Systembolaget till följd av liberaliseringar relativt välfungerande, men alkoholmonopolet har präglats av tvivelaktiga lobbykampanjer, dåliga öppettider och betjäning över disk med syfte att minska konsumtionen. Är planen för flyget liknande – till exempel att göra incheckning och säkerhetskontroller krångligare i syfte att jämna ut restiden med tåget? Eller vilka åtgärder är det egentligen som Swedavia ska inspireras av?

Huruvida Miljöpartiets senaste planer blir verklighet återstår att se, men även utan dem är regeringens miljöpolitik onödigt skadlig. Flygskatten har liten effekt på utsläpp och klimat – men stor effekt i form av försämrad tillgänglighet, utveckling och konkurrenskraft samt ytterligare separation mellan stad och land. Återigen offras landsorten på symbolpolitikens altare.

Catarina Kärkkäinen

Striden mot flyget är i full gång. I söndags infördes regeringens nya flygskatt. Det är en allmän avgift per passagerare och resa: 60 kronor för resor inom Sverige och Europa, 250 kronor för resor utanför Europa som är kortare än 600 mil och 400 kronor för längre resor.

Hur biljettpriserna påverkas är inte helt givet. Flera flygbolag har redan sagt att de behöver höja priserna. Andra kan tvingas ta bort mindre lönsamma linjer, till exempel till och från mindre orter i landet, eller till och med stänga hela flygplatser. När Norge införde sin flygskatt 2016 stängde en flygplats omedelbart samtidigt som många avgångar och linjer avvecklades. För att hålla biljettpriserna nere kan bolagen även tvingas spara in på annat – till exempel genom att avstå från investeringar i ny klimatvänlig teknologi.

Flygbolagen drabbas nämligen lika hårt av skatten oavsett utsläpp och ges således inte incitament till att ta större miljöansvar. Syftet med skatten är inte heller att göra flygningen mindre miljöskadlig – utan helt enkelt att se till att flyget blir så dyrt att färre flyger.

Trots att flygskatten kallas nationell är den knappast neutral gentemot olika delar av landet. Avståndet på vilket skatten beräknas utgår nämligen från Arlanda. Utlandsresenärer från flygplatser söder om Stockholm måste alltså flyga kortare sträckor för att undvika den övre avgiftsgränsen. Det är inte rättvist. I södra Sverige får resenärer bara ytterligare ett skäl att välja den danska flygplatsen Kastrup. Skatten slår alltså hårt mot de regionala flygplatserna utan att innebära någon vidare intäktskälla för staten.

För Miljöpartiet räcker det dock inte med att straffbeskatta flyget. Partiet vill även ge statliga Swedavia, som äger och driver landets flygplatser, i uppdrag att arbeta för minskat flygresande. Miljöpartiets språkrör tillika klimatminister Isabella Lövin liknar uppdraget vid Systembolagets, som både säljer alkohol och informerar om dess skadeverkningar på samma gång.

Det är en intressant jämförelse. I dag är Systembolaget till följd av liberaliseringar relativt välfungerande, men alkoholmonopolet har präglats av tvivelaktiga lobbykampanjer, dåliga öppettider och betjäning över disk med syfte att minska konsumtionen. Är planen för flyget liknande – till exempel att göra incheckning och säkerhetskontroller krångligare i syfte att jämna ut restiden med tåget? Eller vilka åtgärder är det egentligen som Swedavia ska inspireras av?

Huruvida Miljöpartiets senaste planer blir verklighet återstår att se, men även utan dem är regeringens miljöpolitik onödigt skadlig. Flygskatten har liten effekt på utsläpp och klimat – men stor effekt i form av försämrad tillgänglighet, utveckling och konkurrenskraft samt ytterligare separation mellan stad och land. Återigen offras landsorten på symbolpolitikens altare.

Catarina Kärkkäinen