06 feb 2018 06:00

06 feb 2018 06:00

Vapenamnestin missar alla mål

Den tre månader långa vapenamnestin har nu börjat, med bakomliggande förhoppningar om att kriminella ska lämna in sina illegala vapen. Den som kommer till Polisen med skjutvapen och ammunition, som man inte har tillstånd för, kan anonymt lämna in dem utan att bli straffad för innehavet.

Polisen skriver på sin hemsida att syftet med amnestin är ”att minska förekomsten av illegala vapen i samhället och på så sätt rädda liv”. Om det kommer att bli så är däremot ytterst tveksamt. De som lämnar in vapen under amnestin är troligen personer som tappat bort licensen eller som ärvt ett vapen av en släkting och missat att söka licens eller lämna in det tidigare.

Kort sagt handlar det om vapen som ändå inte skulle göra någon skada, annat än för den licenslösa ägaren om denne ertappas. Vapen är nämligen bara farliga i händerna på fel människor. Och chansen att kriminella skulle dra nytta av amnestin och lämna in sina vapen är minimal. Även med den skärpta vapenlagstiftningen som trädde i kraft vid årsskiftet är det inte troligt att människor som redan tar stora risker genom att begå brott skulle låta sig avskräckas.

Ett tydligt tecken på att amnestin inte fungerar för kriminellas vapen är att marknaden för införsel och illegal handel med dessa är så omfattande. Målet för kriminella är att skaffa fler vapen, inte att göra sig av med några. När risken att åka fast för olaga vapeninnehav dessutom är så pass låg finns det inget att vinna på att lämna in dem under vapenamnestin.

En bättre lösning än tidsbegränsad amnesti vore att göra det möjligt att ansöka om en personlig licensamnesti, då de som vill behålla exempelvis ärvda vapen av sentimentala skäl kan få tillstånd för dessa. I dagsläget försvinner den möjligheten tre månader efter den tidigare ägarens död. Efterlevande lämnas då att antingen lämna ifrån sig vapnet under amnestin, trots att man vill behålla det, eller riskera fängelse för vapenbrott om man ger sig till känna. Om det vid sådana tillfällen är möjligt att ansöka om licensamnesti och få tillstånd för vapnet har polisen möjlighet att ställa krav på ägaren, och ägaren kan utan risk anmäla exempelvis en stöld.

Den nuvarande vapenamnestin är den fjärde som genomförts i Sverige. Tiden mellan dem blir dock allt kortare – den senaste genomfördes 2013 och dessförinnan 2007. Risken med så korta intervaller är att varje amnesti förlorar effekt. Den som äger ett illegalt vapen och funderar på att lämna in det kan räkna med att få fler chanser, och behåller således vapnet ett tag till.

Vapenamnestin missar alltså målet på flera plan. Utgångspunkten att alla vapen är livsfarliga oavsett vem som innehar dem är direkt felaktig, och det ignorerar värdet som vapen ofta har för ägaren. Genom att bara erbjuda amnesti för att lämna in, men inte för att söka licens, hindrar man ägaren från att på ett lagligt sätt ta tillvara en tillgång. Och detta utan att rädda ett enda liv.

Agnes Karnatz

Den tre månader långa vapenamnestin har nu börjat, med bakomliggande förhoppningar om att kriminella ska lämna in sina illegala vapen. Den som kommer till Polisen med skjutvapen och ammunition, som man inte har tillstånd för, kan anonymt lämna in dem utan att bli straffad för innehavet.

Polisen skriver på sin hemsida att syftet med amnestin är ”att minska förekomsten av illegala vapen i samhället och på så sätt rädda liv”. Om det kommer att bli så är däremot ytterst tveksamt. De som lämnar in vapen under amnestin är troligen personer som tappat bort licensen eller som ärvt ett vapen av en släkting och missat att söka licens eller lämna in det tidigare.

Kort sagt handlar det om vapen som ändå inte skulle göra någon skada, annat än för den licenslösa ägaren om denne ertappas. Vapen är nämligen bara farliga i händerna på fel människor. Och chansen att kriminella skulle dra nytta av amnestin och lämna in sina vapen är minimal. Även med den skärpta vapenlagstiftningen som trädde i kraft vid årsskiftet är det inte troligt att människor som redan tar stora risker genom att begå brott skulle låta sig avskräckas.

Ett tydligt tecken på att amnestin inte fungerar för kriminellas vapen är att marknaden för införsel och illegal handel med dessa är så omfattande. Målet för kriminella är att skaffa fler vapen, inte att göra sig av med några. När risken att åka fast för olaga vapeninnehav dessutom är så pass låg finns det inget att vinna på att lämna in dem under vapenamnestin.

En bättre lösning än tidsbegränsad amnesti vore att göra det möjligt att ansöka om en personlig licensamnesti, då de som vill behålla exempelvis ärvda vapen av sentimentala skäl kan få tillstånd för dessa. I dagsläget försvinner den möjligheten tre månader efter den tidigare ägarens död. Efterlevande lämnas då att antingen lämna ifrån sig vapnet under amnestin, trots att man vill behålla det, eller riskera fängelse för vapenbrott om man ger sig till känna. Om det vid sådana tillfällen är möjligt att ansöka om licensamnesti och få tillstånd för vapnet har polisen möjlighet att ställa krav på ägaren, och ägaren kan utan risk anmäla exempelvis en stöld.

Den nuvarande vapenamnestin är den fjärde som genomförts i Sverige. Tiden mellan dem blir dock allt kortare – den senaste genomfördes 2013 och dessförinnan 2007. Risken med så korta intervaller är att varje amnesti förlorar effekt. Den som äger ett illegalt vapen och funderar på att lämna in det kan räkna med att få fler chanser, och behåller således vapnet ett tag till.

Vapenamnestin missar alltså målet på flera plan. Utgångspunkten att alla vapen är livsfarliga oavsett vem som innehar dem är direkt felaktig, och det ignorerar värdet som vapen ofta har för ägaren. Genom att bara erbjuda amnesti för att lämna in, men inte för att söka licens, hindrar man ägaren från att på ett lagligt sätt ta tillvara en tillgång. Och detta utan att rädda ett enda liv.

Agnes Karnatz