12 okt 2017 17:46

12 okt 2017 17:46

Har vi sett sista slaget om Biblioteksparken?

”Stoppa pressarna”

Uttrycket for genom mitt huvud för någon vecka sedan när jag cyklade genom Biblioteksparken på väg till jobbet. En parkarbetare var i färd med att fälla ett träd. Den förmodade läsarstormen uteblev dock helt, Att vissa gamla träd måste fällas förstår alla och slaget om Biblioteksparken 2016 är redan vunnet. I alla fall för den här gången.

Oavsett vad man tyckte om byggplanerna i parken så är de häftiga protesterna en påminnelse om att folkets röst faktiskt kan få genomslagskraft. Jag har inte fått så många insändare, samtal och påtryckningar om någon annan fråga sedan dess.

Det gnälldes visserligen från delar i stadshuset om ”bakåtsträvare”. Jag fick flera pikar om att den tjatiga diskussionen borde avbrytas trots att långt ifrån alla insändare publicerades. Ett argument var också att de som hade synpunkter egentligen inte förstod sitt eget bästa. En gräsmatta med några träd är inget att bevara, men protesterna fortsatte och blev till slut så starka att ingen vågade gå emot. Nu planerar Mariehus i stället att bygga på tomten där Ekens skola en gång stod. Det är bara ett stenkast bort och kommer säkert att bli alldeles utmärkt.

Protesterna handlade naturligtvis om något mer än en enskild tomt. Det var en röst för att ta vara på våra gemensamhetsytor i centrum. ”Public space” där det offentliga rummet blir betydelsefullt för människors välmående. Viktigast är det för äldre, daglediga och ungdomar som inte är fullt upptagna att hasta mellan jobb, arbete och kanske sommarstugan. Förtätningar i en liten centrumkärna bygger bort dessa samlingsplatser som aldrig går att återskapa. En långsiktig stadsplanering tillåter staden att växa på ett större område. Placerar man exempelvis en högstatusbyggnad i utkanten ger det potential för att utöka stadskärnan.

Hur relevant det är för lilla Mariestad kan diskuteras, men ska man tro på kommunens bostadsförsörjningsprogram som MT skrev om i början av oktober så ska staden fram till år 2025 växa med 4 000 nya invånare och närmare 2 000 bostäder.

Prognoser för tankarna till matematiska uträkningar med hög precision. Så är det inte alls. Kommunernas befolkningsprognoser kan se väldigt olika ut. Några utarbetas av pålästa tjänstemän som gör en objektiv avvägning efter alla de parametrar som finns. Andra formas mer utifrån en politisk vision som kan vara allt från tämligen realistisk till rena önskedrömmen.

Mariestads bostadsförsörjningsprogram får nog anses landa mer åt det senare hållet. Vet man bara om förutsättningarna så är det en bra plan. Problematiskt blir det först om man verkligen planerar utifrån prognosen som en sanning. Det går inte heller att med nybyggnation helt eliminera bostadsbristen eftersom det inte möter efterfrågan. Det är nämligen väldigt dyrt att bygga i Sverige, dyrast i EU med hela 66 procentenheter över snittet. Vår befolkningsökning beror huvudsakligen på invandring och den stora gruppen av asylsökande och invandrare som kommit till Sverige efterfrågar inte dyra nybyggda lägenheter. De vill ha billiga hyresrätter.

Nybyggnation är trots ökat byggande dessutom bara en liten del av den totala bostadsytan, närmast att liknas vid toppen på ett isberg. 98 procent av bostäderna finns redan. Det är hur man tar tillvara det äldre fastighetsbeståndet som får störst betydelse.

Det gör vi inte särskilt bra. Enligt statistiken är de som bor rymligast äldre personer, inte sällan ensamstående. Att avveckla sitt befintliga boende och flytta in i en dyr nyproducerad lägenhet är inte ekonomiskt försvarbart trots att man bara nyttjar en bråkdel av boytan. Det beror på effekterna av politiska beslut som skatteregler, avdrag och inriktningen mot hemtjänst i stället för att erbjuda äldreboenden. Det kan exempelvis få till följd att en äldre person med rörelsehinder bor kvar i en stor villa samtidigt som flerbarnsfamiljer trängs i små lägenheter.

Förhoppningsvis kommer byggprojekt och stadsplanering att intressera Mariestadsborna även framöver. Staden är en angelägenhet för alla och helheten är lika viktig som varje enskilt hus. Det visar inte minst debatten om Biblioteksparken.

Första biblioteksparkskriget var före min tid i staden och då gällde det stadsparksleden. Andra biblioteksparkskriget rasade 2016.

Kanske kommer det även ett tredje krig så småningom när alla de 2 000 bostäderna ska planeras. Det återstår att se. Det var i alla fall uppfriskande så länge den förra bataljen varade och de upphetsade känslorna till trots var det ingen som led några större förluster. Skadorna kan summeras till några ömma tår och de har förmodligen redan slutat värka.

Karin Eriksson

”Stoppa pressarna”

Uttrycket for genom mitt huvud för någon vecka sedan när jag cyklade genom Biblioteksparken på väg till jobbet. En parkarbetare var i färd med att fälla ett träd. Den förmodade läsarstormen uteblev dock helt, Att vissa gamla träd måste fällas förstår alla och slaget om Biblioteksparken 2016 är redan vunnet. I alla fall för den här gången.

Oavsett vad man tyckte om byggplanerna i parken så är de häftiga protesterna en påminnelse om att folkets röst faktiskt kan få genomslagskraft. Jag har inte fått så många insändare, samtal och påtryckningar om någon annan fråga sedan dess.

Det gnälldes visserligen från delar i stadshuset om ”bakåtsträvare”. Jag fick flera pikar om att den tjatiga diskussionen borde avbrytas trots att långt ifrån alla insändare publicerades. Ett argument var också att de som hade synpunkter egentligen inte förstod sitt eget bästa. En gräsmatta med några träd är inget att bevara, men protesterna fortsatte och blev till slut så starka att ingen vågade gå emot. Nu planerar Mariehus i stället att bygga på tomten där Ekens skola en gång stod. Det är bara ett stenkast bort och kommer säkert att bli alldeles utmärkt.

Protesterna handlade naturligtvis om något mer än en enskild tomt. Det var en röst för att ta vara på våra gemensamhetsytor i centrum. ”Public space” där det offentliga rummet blir betydelsefullt för människors välmående. Viktigast är det för äldre, daglediga och ungdomar som inte är fullt upptagna att hasta mellan jobb, arbete och kanske sommarstugan. Förtätningar i en liten centrumkärna bygger bort dessa samlingsplatser som aldrig går att återskapa. En långsiktig stadsplanering tillåter staden att växa på ett större område. Placerar man exempelvis en högstatusbyggnad i utkanten ger det potential för att utöka stadskärnan.

Hur relevant det är för lilla Mariestad kan diskuteras, men ska man tro på kommunens bostadsförsörjningsprogram som MT skrev om i början av oktober så ska staden fram till år 2025 växa med 4 000 nya invånare och närmare 2 000 bostäder.

Prognoser för tankarna till matematiska uträkningar med hög precision. Så är det inte alls. Kommunernas befolkningsprognoser kan se väldigt olika ut. Några utarbetas av pålästa tjänstemän som gör en objektiv avvägning efter alla de parametrar som finns. Andra formas mer utifrån en politisk vision som kan vara allt från tämligen realistisk till rena önskedrömmen.

Mariestads bostadsförsörjningsprogram får nog anses landa mer åt det senare hållet. Vet man bara om förutsättningarna så är det en bra plan. Problematiskt blir det först om man verkligen planerar utifrån prognosen som en sanning. Det går inte heller att med nybyggnation helt eliminera bostadsbristen eftersom det inte möter efterfrågan. Det är nämligen väldigt dyrt att bygga i Sverige, dyrast i EU med hela 66 procentenheter över snittet. Vår befolkningsökning beror huvudsakligen på invandring och den stora gruppen av asylsökande och invandrare som kommit till Sverige efterfrågar inte dyra nybyggda lägenheter. De vill ha billiga hyresrätter.

Nybyggnation är trots ökat byggande dessutom bara en liten del av den totala bostadsytan, närmast att liknas vid toppen på ett isberg. 98 procent av bostäderna finns redan. Det är hur man tar tillvara det äldre fastighetsbeståndet som får störst betydelse.

Det gör vi inte särskilt bra. Enligt statistiken är de som bor rymligast äldre personer, inte sällan ensamstående. Att avveckla sitt befintliga boende och flytta in i en dyr nyproducerad lägenhet är inte ekonomiskt försvarbart trots att man bara nyttjar en bråkdel av boytan. Det beror på effekterna av politiska beslut som skatteregler, avdrag och inriktningen mot hemtjänst i stället för att erbjuda äldreboenden. Det kan exempelvis få till följd att en äldre person med rörelsehinder bor kvar i en stor villa samtidigt som flerbarnsfamiljer trängs i små lägenheter.

Förhoppningsvis kommer byggprojekt och stadsplanering att intressera Mariestadsborna även framöver. Staden är en angelägenhet för alla och helheten är lika viktig som varje enskilt hus. Det visar inte minst debatten om Biblioteksparken.

Första biblioteksparkskriget var före min tid i staden och då gällde det stadsparksleden. Andra biblioteksparkskriget rasade 2016.

Kanske kommer det även ett tredje krig så småningom när alla de 2 000 bostäderna ska planeras. Det återstår att se. Det var i alla fall uppfriskande så länge den förra bataljen varade och de upphetsade känslorna till trots var det ingen som led några större förluster. Skadorna kan summeras till några ömma tår och de har förmodligen redan slutat värka.

Karin Eriksson