15 jul 2017 06:00

17 jul 2017 16:45

Färre lönestöd bra men inte tillräckligt

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Instegsjobb, nystartsjobb, särskilt anställningsstöd, förstärkt anställningsstöd, traineejobb: kärt barn har många namn. I dag finns det hela tolv olika subventionerade anställningsformer som alla syftar till att göra det enklare att anställa personer som står långt från arbetsmarknaden. I en del av fallen kan staten stå för hela lönekostnaden.

Men den byråkratiska djungel som omgärdar de olika anställningsformerna gör att arbetsgivare undviker stöden. Med tolv olika anställningsformer att välja mellan är det inte så konstigt. Samtidigt är det självklart synd att personer som kunde ha fått en chans att komma in på arbetsmarknaden inte får den på grund av regelkrånglet.

I regeringens kommande höstbudget kommer det att finnas ett förslag om att förenkla och minska antalet subventionerade anställningar, rapporterar DN (14/7). Enligt arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) ska det bli enklare för både arbetsgivare och de som administrerar stöden på Arbetsförmedlingen.

Nu återstår att se hur långtgående regeringens förslag blir i slutändan, men nyheten får ändå ses som ett fall framåt. Näringslivet har varit mycket kritiska till de subventionerade anställningarna, och redan i mars förra året gick Moderaternas arbetsmarknadspolitiska talesperson Elisabeth Svantesson ut och sade att de olika lönestöden borde slås ihop till ett enda. Uppenbarligen har regeringen tagit till sig av M:s synpunkter.

Färre och enklare anställningsformer som underlättar för personer att få ett arbete är givetvis välkommet. Men det är långt ifrån tillräckligt om svensk arbetsmarknad ska vara rustad för att möta såväl dagens som morgondagens verklighet.

De senaste årens invandring har till stor del bestått av personer med jämförelsevis låg eller i vissa fall ingen utbildning alls. Det tar sig bland annat uttryck i att skillnaden i sysselsättning mellan inrikes- och utrikesfödda i Sverige tillhör de högsta bland OECD-länderna. Höga ingångslöner i kombination med en låg andel enkla jobb stänger ute många nyanlända.

Det sätts också en omotiverat hög tilltro till vad dessa subventionerade anställningar ska kunna bidra med. De kan hjälpa några in på arbetsmarknaden, och kanske är det tillräckligt för att det ska vara motiverat att använda dem. Men det bör då inte ske under förespeglingen att det kommer att leda till en stor mängd nya arbetstillfällen, för så är inte fallet. Det har inte fungerat för den rödgröna regeringen, det fungerade inte för Alliansregeringen och inte heller för Göran Perssons regering innan dess. Anledningen är helt enkelt att det ofta är bättre att betala någon full lön som kan göra det jobb som behöver göras än att betala lite mindre eller till och med ingenting för någon som inte kan göra det.

Om regelverket blir enklare och minskar krånglet för företagen kan det säkert ge några tjänster till. Det finns hur som helst ingen anledning att inte försöka.

Ju fler områden där reglerna blir enklare, desto bättre.

Erik Thyselius

Instegsjobb, nystartsjobb, särskilt anställningsstöd, förstärkt anställningsstöd, traineejobb: kärt barn har många namn. I dag finns det hela tolv olika subventionerade anställningsformer som alla syftar till att göra det enklare att anställa personer som står långt från arbetsmarknaden. I en del av fallen kan staten stå för hela lönekostnaden.

Men den byråkratiska djungel som omgärdar de olika anställningsformerna gör att arbetsgivare undviker stöden. Med tolv olika anställningsformer att välja mellan är det inte så konstigt. Samtidigt är det självklart synd att personer som kunde ha fått en chans att komma in på arbetsmarknaden inte får den på grund av regelkrånglet.

I regeringens kommande höstbudget kommer det att finnas ett förslag om att förenkla och minska antalet subventionerade anställningar, rapporterar DN (14/7). Enligt arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) ska det bli enklare för både arbetsgivare och de som administrerar stöden på Arbetsförmedlingen.

Nu återstår att se hur långtgående regeringens förslag blir i slutändan, men nyheten får ändå ses som ett fall framåt. Näringslivet har varit mycket kritiska till de subventionerade anställningarna, och redan i mars förra året gick Moderaternas arbetsmarknadspolitiska talesperson Elisabeth Svantesson ut och sade att de olika lönestöden borde slås ihop till ett enda. Uppenbarligen har regeringen tagit till sig av M:s synpunkter.

Färre och enklare anställningsformer som underlättar för personer att få ett arbete är givetvis välkommet. Men det är långt ifrån tillräckligt om svensk arbetsmarknad ska vara rustad för att möta såväl dagens som morgondagens verklighet.

De senaste årens invandring har till stor del bestått av personer med jämförelsevis låg eller i vissa fall ingen utbildning alls. Det tar sig bland annat uttryck i att skillnaden i sysselsättning mellan inrikes- och utrikesfödda i Sverige tillhör de högsta bland OECD-länderna. Höga ingångslöner i kombination med en låg andel enkla jobb stänger ute många nyanlända.

Det sätts också en omotiverat hög tilltro till vad dessa subventionerade anställningar ska kunna bidra med. De kan hjälpa några in på arbetsmarknaden, och kanske är det tillräckligt för att det ska vara motiverat att använda dem. Men det bör då inte ske under förespeglingen att det kommer att leda till en stor mängd nya arbetstillfällen, för så är inte fallet. Det har inte fungerat för den rödgröna regeringen, det fungerade inte för Alliansregeringen och inte heller för Göran Perssons regering innan dess. Anledningen är helt enkelt att det ofta är bättre att betala någon full lön som kan göra det jobb som behöver göras än att betala lite mindre eller till och med ingenting för någon som inte kan göra det.

Om regelverket blir enklare och minskar krånglet för företagen kan det säkert ge några tjänster till. Det finns hur som helst ingen anledning att inte försöka.

Ju fler områden där reglerna blir enklare, desto bättre.

Erik Thyselius