14 jul 2017 06:00

14 jul 2017 16:20

Bedragarnas paradis

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

I måndags fick Securitas vd Alf Göransson sluta på sin post då tingsrätten fattat beslut om att försätta honom i personlig konkurs. Beslutet hävdes dock redan i onsdags av hovrätten då den konstaterat att Göransson blivit utsatt för en id-kapning (SvD 12/7).

Eftersom varken tingsrätten eller Bolagsverket kontrollerar om en självbegärd konkursansökan är äkta kunde bedragarna försätta Göransson i konkurs – utan att han informerades om detta. Det är bara när tingsrätten har anledning att tro att något är misstänkt som personen i fråga kontaktas.

När ett beslut om personlig konkurs är fattat skickas informationen direkt ut till ett flertal myndigheter, bland annat Kronofogden, Skattemyndigheten och Bolagsverket. Eftersom den som är försatt i konkurs inte får representera bolag avregistrerades Göransson automatiskt som vd och medlem i styrelsen för Securitas.

Den låga tröskeln för att begå id-kapningar parat med effektiv svensk förvaltningstradition orsakade stora problem både för Securitas som företag och Göransson som privatperson, även om beslutet visserligen hävdes snabbt av hovrätten.

Göranssons öde är tyvärr inte unikt. Även om id-kapningarna har minskat något så drabbas fortfarande tusentals svenskar varje år. Med en stulen identitet kan man köpa saker på internet, låna pengar och sätta in falska annonser.

Utöver det skapar id-kapningarna lidande i form av den kränkning som brottsoffret utsätts för. Utan att förta obehaget Göransson genomgått är han en resursstark person i kontrast till de som inte kan försvara sig på samma sätt. I en del fall innebär id-kapningar ekonomisk katastrof för den som drabbas.

Samtidigt är brotten svårutredda och läggs i regel ned av Polisen. Det gör just den här typen av kriminalitet väldigt attraktiv för bedragare. Risken att åka fast är låg, samtidigt som det finns potential för stora vinster.

Att en viss typ av brott är svårare att utreda än andra är dock inte en ursäkt för att nedprioritera till exempel id-kapningar. Polismyndigheten måste både få resurser och utveckla metoder för att kunna hantera bedrägerierna. Innan Polisen lyckas ta krafttag mot id-kapningarna så bör myndigheterna fundera över hur man göra för att försvåra för bedrägerier.

Av vad som framkommit i nyhetsrapporteringen så informerar inte tingsrätten den berörda om att ett beslut om personlig konkurs har fattats så länge det inte finns skäl att misstänka en konkursansökan. Ett steg för att försvåra något för id-kapare vore om domstolen i stället alltid meddelade när en konkursansökan skickats in. En annan idé som är värd att fundera på är om det vore bättre med bara en myndighet som utfärdare id, i stället för som i dag där flera myndigheter har det uppdraget.

Att tusentals människor får sina identiteter stulna är oacceptabelt. Att id-kaparna dessutom kan fortsätta med sin verksamhet och vara nästan helt säkra på att inte åka fast är dessutom ett hån mot brottsoffren. Sverige ska inte vara ett paradis för bedragare.

Erik Thyselius

I måndags fick Securitas vd Alf Göransson sluta på sin post då tingsrätten fattat beslut om att försätta honom i personlig konkurs. Beslutet hävdes dock redan i onsdags av hovrätten då den konstaterat att Göransson blivit utsatt för en id-kapning (SvD 12/7).

Eftersom varken tingsrätten eller Bolagsverket kontrollerar om en självbegärd konkursansökan är äkta kunde bedragarna försätta Göransson i konkurs – utan att han informerades om detta. Det är bara när tingsrätten har anledning att tro att något är misstänkt som personen i fråga kontaktas.

När ett beslut om personlig konkurs är fattat skickas informationen direkt ut till ett flertal myndigheter, bland annat Kronofogden, Skattemyndigheten och Bolagsverket. Eftersom den som är försatt i konkurs inte får representera bolag avregistrerades Göransson automatiskt som vd och medlem i styrelsen för Securitas.

Den låga tröskeln för att begå id-kapningar parat med effektiv svensk förvaltningstradition orsakade stora problem både för Securitas som företag och Göransson som privatperson, även om beslutet visserligen hävdes snabbt av hovrätten.

Göranssons öde är tyvärr inte unikt. Även om id-kapningarna har minskat något så drabbas fortfarande tusentals svenskar varje år. Med en stulen identitet kan man köpa saker på internet, låna pengar och sätta in falska annonser.

Utöver det skapar id-kapningarna lidande i form av den kränkning som brottsoffret utsätts för. Utan att förta obehaget Göransson genomgått är han en resursstark person i kontrast till de som inte kan försvara sig på samma sätt. I en del fall innebär id-kapningar ekonomisk katastrof för den som drabbas.

Samtidigt är brotten svårutredda och läggs i regel ned av Polisen. Det gör just den här typen av kriminalitet väldigt attraktiv för bedragare. Risken att åka fast är låg, samtidigt som det finns potential för stora vinster.

Att en viss typ av brott är svårare att utreda än andra är dock inte en ursäkt för att nedprioritera till exempel id-kapningar. Polismyndigheten måste både få resurser och utveckla metoder för att kunna hantera bedrägerierna. Innan Polisen lyckas ta krafttag mot id-kapningarna så bör myndigheterna fundera över hur man göra för att försvåra för bedrägerier.

Av vad som framkommit i nyhetsrapporteringen så informerar inte tingsrätten den berörda om att ett beslut om personlig konkurs har fattats så länge det inte finns skäl att misstänka en konkursansökan. Ett steg för att försvåra något för id-kapare vore om domstolen i stället alltid meddelade när en konkursansökan skickats in. En annan idé som är värd att fundera på är om det vore bättre med bara en myndighet som utfärdare id, i stället för som i dag där flera myndigheter har det uppdraget.

Att tusentals människor får sina identiteter stulna är oacceptabelt. Att id-kaparna dessutom kan fortsätta med sin verksamhet och vara nästan helt säkra på att inte åka fast är dessutom ett hån mot brottsoffren. Sverige ska inte vara ett paradis för bedragare.

Erik Thyselius