11 jul 2017 06:00

11 jul 2017 13:54

Vår krisberedskap är inte god

I söndags kväll strax efter klockan tio på kvällen ljöd VMA-signalen, VMA är en förkortning för ”viktigt meddelande till allmänheten”, över Stockholm. Signalen indikerar fara och är en uppmaning till befolkningen att omedelbart söka skydd inomhus och slå på SVT eller Sveriges Radio P4 för att få information. Nu visade det sig, som tur är, att signalen bara var ett falsklarm. Men händelsen blev en oroväckande påminnelse om hur illa det står till med vår beredskap.

Enligt SOS Alarm utlöstes signalen av misstag då den i normala fall brukar testas tyst varje söndag (SVT, 10/7). Att det överhuvudtaget kan brista vid ett rutintest av en så pass viktig samhällsfunktion är oerhört allvarligt.

Ännu allvarligare är att hanteringen av informationen till allmänheten fullständigt havererade. Vid ett riktigt krisläge är det SOS Alarm som ska se till att korrekt information kommer ut till SVT, SR:s lokalradiostationer och myndigheter. I söndags fungerade det tvärtom: SOS Alarm hade inte hört VMA-signalen och blev i stället uppringda av journalister som undrade vad som hänt. Efter drygt tio minuter gick Sveriges Radio ut med information om larmet i etern och först efter 35 minuter skickades en push-notis ut till SR:s app-användare. Det måste ses som ett underbetyg för public service som misslyckades i sin roll som beredskapskanal.

Samtidigt som VMA-signalen ljöd kunde oroliga personer varken komma fram till Polisens växel eller ta del av information på Polisens eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) hemsidor. De tålde inte belastningen när tusentals människor försökte logga in samtidigt. DN:s hemsida, som ironiskt nog inte är en beredskapskanal, var dock uppe. Att myndigheternas hemsidor ligger nere när människor är i störst behov av information är en skandal. Självklart måste dessa vara dimensionerade för att kunna hantera många besökare.

Att ingen signal om ”faran över” skickades ut bidrog till onödig oro och är även det att beteckna som ett haveri. Till DN (9/7) säger en representant från SOS Alarm att man nöjde sig med att gå via Sveriges Radio och att det inte finns något bra svar på varför man valde att inte också signalera själva.

Helgens haveri väcker många frågor. Om vi som samhälle är så här illa rustade vid vad som visade sig vara ett falsklarm, hur hanterar vi då när det blir skarpt läge på riktigt? Ett standardsvar vid sådana här händelser är att myndigheter och politiker säger att ”rutiner måste ses över”. Det är förvisso sant. Men det är långt ifrån tillräckligt. Uppenbarligen är beredskapen hos många samhällsaktörer alldeles för låg. En utredning som kartlägger beredskapen hos myndigheter, medier och även befolkningen krävs. Vi har inte råd att vara nonchalanta med vår säkerhet.

Erik Thyselius

I söndags kväll strax efter klockan tio på kvällen ljöd VMA-signalen, VMA är en förkortning för ”viktigt meddelande till allmänheten”, över Stockholm. Signalen indikerar fara och är en uppmaning till befolkningen att omedelbart söka skydd inomhus och slå på SVT eller Sveriges Radio P4 för att få information. Nu visade det sig, som tur är, att signalen bara var ett falsklarm. Men händelsen blev en oroväckande påminnelse om hur illa det står till med vår beredskap.

Enligt SOS Alarm utlöstes signalen av misstag då den i normala fall brukar testas tyst varje söndag (SVT, 10/7). Att det överhuvudtaget kan brista vid ett rutintest av en så pass viktig samhällsfunktion är oerhört allvarligt.

Ännu allvarligare är att hanteringen av informationen till allmänheten fullständigt havererade. Vid ett riktigt krisläge är det SOS Alarm som ska se till att korrekt information kommer ut till SVT, SR:s lokalradiostationer och myndigheter. I söndags fungerade det tvärtom: SOS Alarm hade inte hört VMA-signalen och blev i stället uppringda av journalister som undrade vad som hänt. Efter drygt tio minuter gick Sveriges Radio ut med information om larmet i etern och först efter 35 minuter skickades en push-notis ut till SR:s app-användare. Det måste ses som ett underbetyg för public service som misslyckades i sin roll som beredskapskanal.

Samtidigt som VMA-signalen ljöd kunde oroliga personer varken komma fram till Polisens växel eller ta del av information på Polisens eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) hemsidor. De tålde inte belastningen när tusentals människor försökte logga in samtidigt. DN:s hemsida, som ironiskt nog inte är en beredskapskanal, var dock uppe. Att myndigheternas hemsidor ligger nere när människor är i störst behov av information är en skandal. Självklart måste dessa vara dimensionerade för att kunna hantera många besökare.

Att ingen signal om ”faran över” skickades ut bidrog till onödig oro och är även det att beteckna som ett haveri. Till DN (9/7) säger en representant från SOS Alarm att man nöjde sig med att gå via Sveriges Radio och att det inte finns något bra svar på varför man valde att inte också signalera själva.

Helgens haveri väcker många frågor. Om vi som samhälle är så här illa rustade vid vad som visade sig vara ett falsklarm, hur hanterar vi då när det blir skarpt läge på riktigt? Ett standardsvar vid sådana här händelser är att myndigheter och politiker säger att ”rutiner måste ses över”. Det är förvisso sant. Men det är långt ifrån tillräckligt. Uppenbarligen är beredskapen hos många samhällsaktörer alldeles för låg. En utredning som kartlägger beredskapen hos myndigheter, medier och även befolkningen krävs. Vi har inte råd att vara nonchalanta med vår säkerhet.

Erik Thyselius