13 sep 2016 06:00

13 sep 2016 08:32

Behandla inte vuxna som barn

De uteblivna åldersbestämningarna av ensamkommande asylsökare har i många år lämnat luckor så att det svenska mottagningssystemet kunnat utnyttjas. I och med att åldern inte kontrollerats har vuxna män påstått sig vara barn och därmed utnyttjat de hjälpsystem som var tänkta att komma faktiska barn till del.

Åsa Furén-Thulin, sektionschef får vård och omsorg på Sveriges kommuner och landsting (SKL), säger till Aftonbladet att det finns ett utbrett problem i landets kommuner gällande hur man ska gå till väga med de ensamkommande barn som egentligen är vuxna. Hon menar att det är särskilt frustrerande, för samtliga inblandande, i skolan där tjugofemåriga män får gå tillsammans med unga flickor. De olika mognadsgraderna skapar spänningar.

Hon skulle vilja att man kunde skilja de vuxna från de minderåriga ensamkommande så att kommunerna kunde fokusera på dem som har störst stödbehov: ”Har man en barnplacering så följs den upp nogsamt av socialtjänst och de har gode män. Är man en vuxen man ska man kunna klara sådana saker själv. Vi anser att det är mycket bättre att Migrationsverket tar hand om de här unga männen så att de hamnar på rätt ställe och att vi lägger våra resurser inom kommunsektorn på de barn som behöver stöd.” Det är självklart att vi ska kontrollera vilka som invandrar till Sverige. Resurserna är begränsade och ska användas till att hjälpa dem som behöver det mest. Vidare har staten ett ansvar att känna till vilka som befinner sig i landet, bland annat av hänsyn till den inre säkerheten. Sverige har också ett ansvar gentemot andra länder som vi har visum- och gränsbestämmelser med. Att svenskar kan röra sig smidigt över världen bygger på att Sverige har koll på vilka som har svenskt pass. Blir Sverige ett land man åker till för att få ny identitet bör vi räkna med att länder som USA kommer dra öronen åt sig.

Medicinsk åldersbedömning behövs dessutom för de asylsökandes skull. Det är den asylsökande som har bevisbördan om vederbörande påstår sig vara minderårig. Om det inte kan göras sannolikt presumeras den sökande vara vuxen. I första hand är det skriftliga bevis som är relevanta, men det finns platser där den sortens dokument förvägras åtminstone de delar av befolkningen som har skäl att vilja lämna landet. För de unga som lyckas ta sig till Sverige behövs den extra möjligheten att bevisa sin ungefärliga ålder.

Att åldersbedömningarna är frivilliga, vilket Rättsmedicinalverket, RMV, meddelade på en presskonferens nyligen, är inget problem. Förutsatt att regelverket följs och den som inte kan göra sannolikt att den uppgivna åldern är korrekt behandlas som vuxen.

Det stora bekymret är att medicinska åldersbedömningar inte har gjorts än. Inga nya regler behövs, inga utredningar behöver göras. Ändå har det tagit så lång tid. Det är bedrövligt.

Tony Gunnarsson

De uteblivna åldersbestämningarna av ensamkommande asylsökare har i många år lämnat luckor så att det svenska mottagningssystemet kunnat utnyttjas. I och med att åldern inte kontrollerats har vuxna män påstått sig vara barn och därmed utnyttjat de hjälpsystem som var tänkta att komma faktiska barn till del.

Åsa Furén-Thulin, sektionschef får vård och omsorg på Sveriges kommuner och landsting (SKL), säger till Aftonbladet att det finns ett utbrett problem i landets kommuner gällande hur man ska gå till väga med de ensamkommande barn som egentligen är vuxna. Hon menar att det är särskilt frustrerande, för samtliga inblandande, i skolan där tjugofemåriga män får gå tillsammans med unga flickor. De olika mognadsgraderna skapar spänningar.

Hon skulle vilja att man kunde skilja de vuxna från de minderåriga ensamkommande så att kommunerna kunde fokusera på dem som har störst stödbehov: ”Har man en barnplacering så följs den upp nogsamt av socialtjänst och de har gode män. Är man en vuxen man ska man kunna klara sådana saker själv. Vi anser att det är mycket bättre att Migrationsverket tar hand om de här unga männen så att de hamnar på rätt ställe och att vi lägger våra resurser inom kommunsektorn på de barn som behöver stöd.” Det är självklart att vi ska kontrollera vilka som invandrar till Sverige. Resurserna är begränsade och ska användas till att hjälpa dem som behöver det mest. Vidare har staten ett ansvar att känna till vilka som befinner sig i landet, bland annat av hänsyn till den inre säkerheten. Sverige har också ett ansvar gentemot andra länder som vi har visum- och gränsbestämmelser med. Att svenskar kan röra sig smidigt över världen bygger på att Sverige har koll på vilka som har svenskt pass. Blir Sverige ett land man åker till för att få ny identitet bör vi räkna med att länder som USA kommer dra öronen åt sig.

Medicinsk åldersbedömning behövs dessutom för de asylsökandes skull. Det är den asylsökande som har bevisbördan om vederbörande påstår sig vara minderårig. Om det inte kan göras sannolikt presumeras den sökande vara vuxen. I första hand är det skriftliga bevis som är relevanta, men det finns platser där den sortens dokument förvägras åtminstone de delar av befolkningen som har skäl att vilja lämna landet. För de unga som lyckas ta sig till Sverige behövs den extra möjligheten att bevisa sin ungefärliga ålder.

Att åldersbedömningarna är frivilliga, vilket Rättsmedicinalverket, RMV, meddelade på en presskonferens nyligen, är inget problem. Förutsatt att regelverket följs och den som inte kan göra sannolikt att den uppgivna åldern är korrekt behandlas som vuxen.

Det stora bekymret är att medicinska åldersbedömningar inte har gjorts än. Inga nya regler behövs, inga utredningar behöver göras. Ändå har det tagit så lång tid. Det är bedrövligt.

Tony Gunnarsson