11 maj 2016 06:00

11 maj 2016 06:00

Samordnare med kunskap behövs

Det är nu 20 år sedan Tobleroneaffären då socialdemokraten Mona Sahlin tog en paus från politiken. Sahlins omdöme har inte blivit bättre sedan dess.

Efter att Expressen meddelat att Sahlin utfärdat ett falskt intyg om att en före detta livvakt tjänade 120 000 kr trots att lönen i verkligheten var betydligt lägre avgick Sahlin från sin roll som nationell samordnare. Det innebär att en ny samordnare behöver utses.

Somliga menar att Sahlins moraliskt förkastliga handlande inte ska spilla över på hennes arbete som samordnare. Och visst, Sahlins arbete får i vissa aspekter godkänt. Sahlin har vågat kritisera Malmö kommun för att inte arbeta tillräckligt mot extremism och hon har satt igång ett projekt där kunskapshus inrättats i några kommuner. Hon har också utvärderat kommunernas arbete inom området och, föga förvånande, kommit fram till att det är bristfälligt.

Man kan säga att Sahlin har gjort ett ganska bra arbete som samordnare – för att vara en politiker och inte en expert på området. Men den som tar över nu behöver ha goda kunskaper om extremism och om kommunernas förutsättningar för att arbeta inom området. Det behövs ett omfattande arbete mot extremism. Vissa kommuner har problem med nazistiska eller fascistiska organisationer. Samtidigt rekryterar IS via såväl fritidsgårdar som sociala medier. Bara i Borås kommun uppskattar Polisen att antalet IS-sympatisörer kan vara så många som 100 personer.

Den stödlinje som Sahlin har inrättat har inte fungerat som den ska. Journalister från sajten KIT ringde stödlinjen sex gånger under öppettiderna utan svar. Sahlin krävde av kommunerna att de ska ta fram en lägesbild, en handlingsplan och att varje kommun ska utse någon till samordnare mot extremism i den enskilde kommunen. Det Sahlin borde ha gjort är i stället att hjälpa kommunerna med arbetet genom att planera hur arbetet ska utföras. För att se till att kommunerna får tillräckliga resurser för det bör samordnaren vända sig till regeringen, även om den består av en socialdemokratisk majoritet.

Att klaga på att kommunerna inte har kommit tillräckligt långt i arbetet mot extremism leder ingenstans. Särskilt då anledningen till att många kommuner brister i arbetet är att Sahlin och hennes myndighet inte har levererat.

Här har den nya samordnaren mot våldsbejakande extremism ett stort ansvar att axla. Det fortsatta arbetet mot extremism bör ledas av en kompetent och kunnig person som är beredd att lägga stor möda på arbetet. Detta är alltför viktigt för att ge posten till ännu en avdankad politiker. Det krävs handgripliga kunskaper om hur den våldsbejakande extremismen och rekryteringen kan hejdas. Samordnarens fortsatta arbete bör vara handlings- och resultatinriktat, inte opinionsbildande.

Anna Sandström

Det är nu 20 år sedan Tobleroneaffären då socialdemokraten Mona Sahlin tog en paus från politiken. Sahlins omdöme har inte blivit bättre sedan dess.

Efter att Expressen meddelat att Sahlin utfärdat ett falskt intyg om att en före detta livvakt tjänade 120 000 kr trots att lönen i verkligheten var betydligt lägre avgick Sahlin från sin roll som nationell samordnare. Det innebär att en ny samordnare behöver utses.

Somliga menar att Sahlins moraliskt förkastliga handlande inte ska spilla över på hennes arbete som samordnare. Och visst, Sahlins arbete får i vissa aspekter godkänt. Sahlin har vågat kritisera Malmö kommun för att inte arbeta tillräckligt mot extremism och hon har satt igång ett projekt där kunskapshus inrättats i några kommuner. Hon har också utvärderat kommunernas arbete inom området och, föga förvånande, kommit fram till att det är bristfälligt.

Man kan säga att Sahlin har gjort ett ganska bra arbete som samordnare – för att vara en politiker och inte en expert på området. Men den som tar över nu behöver ha goda kunskaper om extremism och om kommunernas förutsättningar för att arbeta inom området. Det behövs ett omfattande arbete mot extremism. Vissa kommuner har problem med nazistiska eller fascistiska organisationer. Samtidigt rekryterar IS via såväl fritidsgårdar som sociala medier. Bara i Borås kommun uppskattar Polisen att antalet IS-sympatisörer kan vara så många som 100 personer.

Den stödlinje som Sahlin har inrättat har inte fungerat som den ska. Journalister från sajten KIT ringde stödlinjen sex gånger under öppettiderna utan svar. Sahlin krävde av kommunerna att de ska ta fram en lägesbild, en handlingsplan och att varje kommun ska utse någon till samordnare mot extremism i den enskilde kommunen. Det Sahlin borde ha gjort är i stället att hjälpa kommunerna med arbetet genom att planera hur arbetet ska utföras. För att se till att kommunerna får tillräckliga resurser för det bör samordnaren vända sig till regeringen, även om den består av en socialdemokratisk majoritet.

Att klaga på att kommunerna inte har kommit tillräckligt långt i arbetet mot extremism leder ingenstans. Särskilt då anledningen till att många kommuner brister i arbetet är att Sahlin och hennes myndighet inte har levererat.

Här har den nya samordnaren mot våldsbejakande extremism ett stort ansvar att axla. Det fortsatta arbetet mot extremism bör ledas av en kompetent och kunnig person som är beredd att lägga stor möda på arbetet. Detta är alltför viktigt för att ge posten till ännu en avdankad politiker. Det krävs handgripliga kunskaper om hur den våldsbejakande extremismen och rekryteringen kan hejdas. Samordnarens fortsatta arbete bör vara handlings- och resultatinriktat, inte opinionsbildande.

Anna Sandström