15 feb 2016 06:00

15 feb 2016 06:00

Blunda inte för fel inom vården

Kirurgen Paolo Macchiarini anställdes på Karolinska institutet för att rädda liv. Nu utreds han för vållande till annans död. Macchiarini opererade in strupar av plast på patienter. Ett par av operationerna slutade med dödsfall. Det visade sig att det inte skett några experiment på djur, utan att patienterna blev de första den nya tekniken prövades på.

Trots varningstecken tog det tid att stoppa kirurgen. Det var efter dokumentären ”Experimenten”som Karolinska institutet beslutade att han ska sluta i november då hans anställning löper ut.

Bengt Gerdin, professor emeritus vid institutionen för kirurgiska vetenskaper vid Uppsala universitet, hade dessförinnan granskat Macchiarini på uppdrag av Karolinska institutets rektor. Undersökningen bekräftade misstankarna om forskningsfusk, men Karolinska institutets rektor Anders Hamsten valde att låta Macchiarini vara kvar på Karolinska. Det faktum att etiska tillstånd saknades förklarades med att operationerna var att betrakta som sjukvård, inte forskning.

Efter programmet om Macchiarini uppdagades allt fler felaktiga förhållanden. Macchiarini saknade svensk läkarlegitimation, hans CV innehöll en rad lögner och felaktigheter, och redan när han anställdes vid Karolinska var han misstänkt för bedrägerier.

Att fallet upprör många är inte förvånande. Vid kontakt med sjukvården är personer väldigt utsatta. Vid behov av expertis inom vården finns det liten möjlighet för en patient att själv granska vad som sker. Därför är det särskilt viktigt att det finns inbyggda kontrollsystem inom sjukvården, men också att kontrollen fungerar genom att människor gör det som krävs av dem.

Den bästa läkaren är kanske inte den som verkar kunna allt, utan snarare den som kan be om hjälp och vågar diskutera komplicerade förhållanden med andra. Särskilt när något går fel. I fallet Macchiarini har interna granskningar skett, men han har backats upp av såväl kollegor som Karolinskas ledning. Det borde inte behövts en mediegranskning för att Karolinska institutet skulle se att den ifrågasatte läkarens etiska kompass pekade fel.

Vid stora skandaler tenderar fler kontroller att implementeras. Men vad ska man göra när människor som borde kontrolleras står över systemen? Macchiarini har genom bland annat omfattande lögner i sitt CV gett sig själv ett mandat han inte borde haft. Inga system är vattentäta. De måste upprätthållas av sunda personer med integritet. Genom fallet Macchiarini har en intern kultur av ansvarslöshet inom vården visat sig för omvärlden.

Nu ska även Karolinska institutet ledning granskas för att få en klar bild av hur den har hanterat affären. I en härva där alla pekar på varandra tenderar lösningen att landa i att det är fel på systemet. Men det är inte bara systemet det är fel på. Att det inte funnits nog med kontrollfunktioner är en sak. Men det är människor som valt att blunda för informationen som funnits. Sådana personer ska inte ha en plats i en offentlig organisation.

Anna Sandström

Kirurgen Paolo Macchiarini anställdes på Karolinska institutet för att rädda liv. Nu utreds han för vållande till annans död. Macchiarini opererade in strupar av plast på patienter. Ett par av operationerna slutade med dödsfall. Det visade sig att det inte skett några experiment på djur, utan att patienterna blev de första den nya tekniken prövades på.

Trots varningstecken tog det tid att stoppa kirurgen. Det var efter dokumentären ”Experimenten”som Karolinska institutet beslutade att han ska sluta i november då hans anställning löper ut.

Bengt Gerdin, professor emeritus vid institutionen för kirurgiska vetenskaper vid Uppsala universitet, hade dessförinnan granskat Macchiarini på uppdrag av Karolinska institutets rektor. Undersökningen bekräftade misstankarna om forskningsfusk, men Karolinska institutets rektor Anders Hamsten valde att låta Macchiarini vara kvar på Karolinska. Det faktum att etiska tillstånd saknades förklarades med att operationerna var att betrakta som sjukvård, inte forskning.

Efter programmet om Macchiarini uppdagades allt fler felaktiga förhållanden. Macchiarini saknade svensk läkarlegitimation, hans CV innehöll en rad lögner och felaktigheter, och redan när han anställdes vid Karolinska var han misstänkt för bedrägerier.

Att fallet upprör många är inte förvånande. Vid kontakt med sjukvården är personer väldigt utsatta. Vid behov av expertis inom vården finns det liten möjlighet för en patient att själv granska vad som sker. Därför är det särskilt viktigt att det finns inbyggda kontrollsystem inom sjukvården, men också att kontrollen fungerar genom att människor gör det som krävs av dem.

Den bästa läkaren är kanske inte den som verkar kunna allt, utan snarare den som kan be om hjälp och vågar diskutera komplicerade förhållanden med andra. Särskilt när något går fel. I fallet Macchiarini har interna granskningar skett, men han har backats upp av såväl kollegor som Karolinskas ledning. Det borde inte behövts en mediegranskning för att Karolinska institutet skulle se att den ifrågasatte läkarens etiska kompass pekade fel.

Vid stora skandaler tenderar fler kontroller att implementeras. Men vad ska man göra när människor som borde kontrolleras står över systemen? Macchiarini har genom bland annat omfattande lögner i sitt CV gett sig själv ett mandat han inte borde haft. Inga system är vattentäta. De måste upprätthållas av sunda personer med integritet. Genom fallet Macchiarini har en intern kultur av ansvarslöshet inom vården visat sig för omvärlden.

Nu ska även Karolinska institutet ledning granskas för att få en klar bild av hur den har hanterat affären. I en härva där alla pekar på varandra tenderar lösningen att landa i att det är fel på systemet. Men det är inte bara systemet det är fel på. Att det inte funnits nog med kontrollfunktioner är en sak. Men det är människor som valt att blunda för informationen som funnits. Sådana personer ska inte ha en plats i en offentlig organisation.

Anna Sandström