11 sep 2015 06:00

11 sep 2015 10:19

Försvaret av ett oheligt språk

Är du fortfarande ”Je suis Charlie”?

Så skrev en av mina facebook-kamrater sin uppdatering häromdagen. Reflektionen är intressant. Många som ändrade sina profiler efter det fruktansvärda morden i Paris och stod upp för en yttrandefrihet som även kan vara slaskig, provocerande och utmanande har tystnat.

Tidsandan kan vara opålitlig, också när grundläggande värden står på spel.

Jag skulle visserligen aldrig ha publicerat några av de brutala och plumpa bilder som Charlie Hebdo gjorde. Bara för att något är tillåtet behöver det inte vara lämpligt. Men det blåser snåla vindar i yttrandefrihetens rike och slarvar man med orden så riskerar man inte bara att få skämmas över sina övertramp utan det kan leda både till arbetslöshet och åtal.

En fitnessinstruktör från Grums sparkades från ett lekprogram på TV 4 för att hon använt ordet ”neger” på ett opassande sätt i ett filmklipp. Detta trots att den unga kvinnan gjort avbön och bett om ursäkt.

En känd melodifestivalvinnare stämmer Aftonbladet för att en reporter kallat honom ”rasist” i ett twitterinlägg. Detta trots att reportern bett om ursäkt och raderat sitt twitterkonto.

Det fria ordet är en av grundstenarna i vårt demokratibygge. Det är så viktigt att somliga betraktar det västerländska rättssamhället som en religion där det fria ordet och åsiktsbildningen står på högaltaret. Samtidigt är inte ordet heligt som det är i en kultur där kränka med ord är detsamma som att döda.

Men något börjar sakteligen förändras.

Det finns en tendens att brännmärka ord som vi inte gjort tidigare. Ord som nästan får magiska krafter och förlamar allt runtomkring. Kombinerat med en misstänksamhet mot alla som inte är 100 procent lojala skapar det ett ängsligt samhälle med starka motpoler.

Det blir inte lättare av att nästan alla publicerar sig öppet på internet och det som tidigare bara pratades i stugorna får en spridning som aldrig förr. Orden ska sorteras och katalogiseras in i rubriker som att se ned på någon, kritisera någon eller hetsa på ett eller annat sätt. Den som inte är van att väga sina ord på vågskål eller har svårt att förstå alla dolda innebörder riskerar att schavottera i det offentliga.

Synen på vissa ord skiftar allt oftare från att vara något dumt man sagt som bör mötas med argument, till att bli synonymt med uppsåt. Brottsrubriceringen ärekränkning var tidigare en ganska ovanlig dom eller rentav anklagelse. Den har nu fått ett rejält uppsving.

Extra besvärliga blir ord som får användas av vissa men inte av andra. Så är det till exempel med ordet ”neger”. Den kände musikartist som startade drevet mot fitnessinstruktören från Grums använder exempelvis flitigt ordet i sina egna sångtexter. Det får naturligtvis en helt annan innebörd om någon som är färgad använder negativa benämningar om sig själv än om någon utanför gruppen gör det. Men ansvaret för hur ord används i det offentliga bör gälla alla.

Ett lysande exempel är gay-rörelsen som tröttnade på hur ordet ”bög” betecknades som något fult. De tog tillbaka ordet, använde det flitigt och lyckades tvätta av den negativa stämpeln. I dag är det knappast någon som blir kränkt av att ordet bög används som benämning på en homosexuell man.

Visst ska vi visa varandra respekt och inte använda nedlåtande ord. Det handlar om vanlig hyfs. Tryck- och yttrandefrihet innebär inte heller automatisk rätt att sprida hat mot andra människor. Med frihet följer ansvar.

Men för att återfå lite sans och balans i det offentliga samtalet bör vi stå upp för försvaret av det oheliga språket. Även om vi varken vill eller bör ta det i vår mun.

 

Så skrev en av mina facebook-kamrater sin uppdatering häromdagen. Reflektionen är intressant. Många som ändrade sina profiler efter det fruktansvärda morden i Paris och stod upp för en yttrandefrihet som även kan vara slaskig, provocerande och utmanande har tystnat.

Tidsandan kan vara opålitlig, också när grundläggande värden står på spel.

Jag skulle visserligen aldrig ha publicerat några av de brutala och plumpa bilder som Charlie Hebdo gjorde. Bara för att något är tillåtet behöver det inte vara lämpligt. Men det blåser snåla vindar i yttrandefrihetens rike och slarvar man med orden så riskerar man inte bara att få skämmas över sina övertramp utan det kan leda både till arbetslöshet och åtal.

En fitnessinstruktör från Grums sparkades från ett lekprogram på TV 4 för att hon använt ordet ”neger” på ett opassande sätt i ett filmklipp. Detta trots att den unga kvinnan gjort avbön och bett om ursäkt.

En känd melodifestivalvinnare stämmer Aftonbladet för att en reporter kallat honom ”rasist” i ett twitterinlägg. Detta trots att reportern bett om ursäkt och raderat sitt twitterkonto.

Det fria ordet är en av grundstenarna i vårt demokratibygge. Det är så viktigt att somliga betraktar det västerländska rättssamhället som en religion där det fria ordet och åsiktsbildningen står på högaltaret. Samtidigt är inte ordet heligt som det är i en kultur där kränka med ord är detsamma som att döda.

Men något börjar sakteligen förändras.

Det finns en tendens att brännmärka ord som vi inte gjort tidigare. Ord som nästan får magiska krafter och förlamar allt runtomkring. Kombinerat med en misstänksamhet mot alla som inte är 100 procent lojala skapar det ett ängsligt samhälle med starka motpoler.

Det blir inte lättare av att nästan alla publicerar sig öppet på internet och det som tidigare bara pratades i stugorna får en spridning som aldrig förr. Orden ska sorteras och katalogiseras in i rubriker som att se ned på någon, kritisera någon eller hetsa på ett eller annat sätt. Den som inte är van att väga sina ord på vågskål eller har svårt att förstå alla dolda innebörder riskerar att schavottera i det offentliga.

Synen på vissa ord skiftar allt oftare från att vara något dumt man sagt som bör mötas med argument, till att bli synonymt med uppsåt. Brottsrubriceringen ärekränkning var tidigare en ganska ovanlig dom eller rentav anklagelse. Den har nu fått ett rejält uppsving.

Extra besvärliga blir ord som får användas av vissa men inte av andra. Så är det till exempel med ordet ”neger”. Den kände musikartist som startade drevet mot fitnessinstruktören från Grums använder exempelvis flitigt ordet i sina egna sångtexter. Det får naturligtvis en helt annan innebörd om någon som är färgad använder negativa benämningar om sig själv än om någon utanför gruppen gör det. Men ansvaret för hur ord används i det offentliga bör gälla alla.

Ett lysande exempel är gay-rörelsen som tröttnade på hur ordet ”bög” betecknades som något fult. De tog tillbaka ordet, använde det flitigt och lyckades tvätta av den negativa stämpeln. I dag är det knappast någon som blir kränkt av att ordet bög används som benämning på en homosexuell man.

Visst ska vi visa varandra respekt och inte använda nedlåtande ord. Det handlar om vanlig hyfs. Tryck- och yttrandefrihet innebär inte heller automatisk rätt att sprida hat mot andra människor. Med frihet följer ansvar.

Men för att återfå lite sans och balans i det offentliga samtalet bör vi stå upp för försvaret av det oheliga språket. Även om vi varken vill eller bör ta det i vår mun.

 

  • Karin Eriksson