04 sep 2015 06:00

04 sep 2015 10:43

Språket är en betydelsefull nyckel

I Finland har den svensktalande minoriteten under de senaste åren haft en tuff situation.

Historieprofessor Dick Harrison har exempelvis liknat den finska debatten om obligatorisk svenskundervisning i skolan med något från Völkischer Beobachter på 1930-talet där judarna var utbytta mot finlandssvenskar. En radiojournalist, som anmäldes för hets mot folkgrupp, friades trots att hon hade liknat den finlandssvenska befolkningen vid en ”huggorm” som de äkta finnarna närt vid sin barm. Flera svensktalande kändisar har blivit mordhotade.

Visserligen fick den obligatoriska svenskundervisningen vara kvar efter en omröstning i Finlands riksdag. Motiveringen är den långa gemensamma historien och kulturarvet, samt den svenskspråkiga finska minoriteten.

Vår historiska och geografiska samhörighet finns all anledning att begrunda även på den svenska sidan gränsen. Vi går tvärtemot den hätska debatten i Finland och inrättar istället nya finska förvaltningsområden. Tanken är god. Här handlar det om vår nutidshistoria snarare än de nära 700 år då Sverige och Finland var samma rike.

När industrin ropade efter folk på 60- och 70-talen kom många finnar till vår hjälp. De flesta kastades in på sina nya jobb bara några dagar efter att de anlänt till Sverige. Någon SFI eller lång introduktion var knappast aktuell. Många klarades sig ändå bra med finskan som arbetsspråk då flera på arbetsplatsen var finsktalande. Än i dag finns det finländare som har bott och arbetat i Sverige i många år utan att helt lära sig svenska.

Med den bakgrunden är det finska förvaltningsområdet väl motiverat, inte minst när det gäller äldreomsorgen. Vi vet också att när man blir äldre och lite dement är det ofta det första språk man lärde sig som hänger med längst. Vi ha all anledning att vara tacksamma för den finländska arbetskraftsinvandringen.

Jag är mer tveksam till kravet på finskspråkig förskola. När jag gick i skolan var det vanligt med finsktalande klasser. I fyran fick vi två klasskamrater från den finska skolan. Hemma talade de bara finska och umgänget hade i princip bara varit andra finsktalande barn. Det var inte helt lätt för våra nya klasskamrater att komma till den svensktalande klassen. I början halkade de efter i undervisningen, men så småningom kom de i kapp och det var naturligtvis nödvändigt att lära sig svenska för att kunna tillgodogöra sig högre studier. Ju förr barnen får en bra språkgrund desto bättre. Det är inte minst viktigt med tanke på fallande skolresultat enligt Pisa-undersökningen.

Ytterst handlar det om skattemedel och rättvisa. Ett samhälle måste se till att upprätthålla en anständig service till alla medborgare och i en föränderlig värld är det extra viktigt att försöka hitta vägar att skapa ett samhälle där vi tillåter olikhet men ändå samlas i något gemensamt.

Språket är en betydelsefull nyckel.

I ett mångkulturellt Sverige har vi många språkgrupper att ta hänsyn till. Ska kommuner ha skyldighet att erbjuda även persisk barnomsorg eller kanske arabisk? Den som ska försöka få den offentliga ekonomin att gå ihop inser snart att allt kommer med en prislapp.

Prislappen måste även innefatta bristande integration vilket kan bli dyrt framöver.

Att permanenta en situation där man har rätt att välja bort svenska för barnen oavsett prislapp gynnar inte ett land som försöker hitta en mångkulturell identitet där flera olika folkgrupper är en naturlig del. Det gynnar inte heller barnens skolgång.

Karin Eriksson

I Finland har den svensktalande minoriteten under de senaste åren haft en tuff situation.

Historieprofessor Dick Harrison har exempelvis liknat den finska debatten om obligatorisk svenskundervisning i skolan med något från Völkischer Beobachter på 1930-talet där judarna var utbytta mot finlandssvenskar. En radiojournalist, som anmäldes för hets mot folkgrupp, friades trots att hon hade liknat den finlandssvenska befolkningen vid en ”huggorm” som de äkta finnarna närt vid sin barm. Flera svensktalande kändisar har blivit mordhotade.

Visserligen fick den obligatoriska svenskundervisningen vara kvar efter en omröstning i Finlands riksdag. Motiveringen är den långa gemensamma historien och kulturarvet, samt den svenskspråkiga finska minoriteten.

Vår historiska och geografiska samhörighet finns all anledning att begrunda även på den svenska sidan gränsen. Vi går tvärtemot den hätska debatten i Finland och inrättar istället nya finska förvaltningsområden. Tanken är god. Här handlar det om vår nutidshistoria snarare än de nära 700 år då Sverige och Finland var samma rike.

När industrin ropade efter folk på 60- och 70-talen kom många finnar till vår hjälp. De flesta kastades in på sina nya jobb bara några dagar efter att de anlänt till Sverige. Någon SFI eller lång introduktion var knappast aktuell. Många klarades sig ändå bra med finskan som arbetsspråk då flera på arbetsplatsen var finsktalande. Än i dag finns det finländare som har bott och arbetat i Sverige i många år utan att helt lära sig svenska.

Med den bakgrunden är det finska förvaltningsområdet väl motiverat, inte minst när det gäller äldreomsorgen. Vi vet också att när man blir äldre och lite dement är det ofta det första språk man lärde sig som hänger med längst. Vi ha all anledning att vara tacksamma för den finländska arbetskraftsinvandringen.

Jag är mer tveksam till kravet på finskspråkig förskola. När jag gick i skolan var det vanligt med finsktalande klasser. I fyran fick vi två klasskamrater från den finska skolan. Hemma talade de bara finska och umgänget hade i princip bara varit andra finsktalande barn. Det var inte helt lätt för våra nya klasskamrater att komma till den svensktalande klassen. I början halkade de efter i undervisningen, men så småningom kom de i kapp och det var naturligtvis nödvändigt att lära sig svenska för att kunna tillgodogöra sig högre studier. Ju förr barnen får en bra språkgrund desto bättre. Det är inte minst viktigt med tanke på fallande skolresultat enligt Pisa-undersökningen.

Ytterst handlar det om skattemedel och rättvisa. Ett samhälle måste se till att upprätthålla en anständig service till alla medborgare och i en föränderlig värld är det extra viktigt att försöka hitta vägar att skapa ett samhälle där vi tillåter olikhet men ändå samlas i något gemensamt.

Språket är en betydelsefull nyckel.

I ett mångkulturellt Sverige har vi många språkgrupper att ta hänsyn till. Ska kommuner ha skyldighet att erbjuda även persisk barnomsorg eller kanske arabisk? Den som ska försöka få den offentliga ekonomin att gå ihop inser snart att allt kommer med en prislapp.

Prislappen måste även innefatta bristande integration vilket kan bli dyrt framöver.

Att permanenta en situation där man har rätt att välja bort svenska för barnen oavsett prislapp gynnar inte ett land som försöker hitta en mångkulturell identitet där flera olika folkgrupper är en naturlig del. Det gynnar inte heller barnens skolgång.

Karin Eriksson