14 aug 2015 06:00

14 aug 2015 06:00

Mjölkkrisen kräver lösning

Enligt Lantbrukarnas riksförbund lägger fem mjölkbönder i veckan ner sin verksamhet. Om trenden fortsätter finns inga mjölkbönder kvar i Sverige år 2050.

Mjölkböndernas kris har blivit akut på grund av att de får sämre betalt för mjölken än tidigare. Enbart 2,70 kronor går till bönderna för varje liter svensk mjölk som säljs, vilket är samma nivå som år 1985.

För att lösa mjölkkrisen föreslår Eskil Erlandsson, Centerpartiets landsbygdspolitiska talesperson, ett nytt förslag i syfte att rädda bönderna. Förslaget innebär att EU tillfälligt höjer de lägsta priserna i interventionssystemet, som är systemet för hur EU kan köpa och lagra mjölkpulver och smör av europeiska bönder.

Erlandsson menar själv att det inte är politikens uppgift att ingripa på detta sätt, men att vi befinner oss i en ”extraordinär situation”som kräver ”extraordinära åtgärder”. Det stämmer att mjölkbönderna är i kris, men den krisen har pågått länge. Att ta till tveksamma politiska stödmetoder som akut lösning riskerar att sätta marknaden ur spel och kan vara svår att ta sig ur när man gjort bönderna beroende av mer politiskt stöd.

En orsak till den sjunkande ersättningen är Rysslands handelsblockad mot EU-länder. Det finns också ett överskott av mjölk på den internationella marknaden. Men den främsta orsaken till att de svenska böndernas kris är att de beskattas och regleras hårdare än sina kollegor i andra länder. Det innebär att många köper produkter med mjölk som producerats i andra länder eftersom de håller ett lägre pris.

I våras pläderade Erlandsson och Centerpartiet för att en krona mer för mjölken skulle kunna rädda mjölkbönderna. Olika handlare gjorde olika system för att den extra kronan skulle gå oavkortat till bönderna, för att se till att mjölkbönderna klarar sig från konkurs. Många skulle säkerligen kunna tänka sig att betala mer för den svenska mjölken. Att betala mer för mjölken är en bra början. Men den största andelen mjölk som säljs från mjölkbönderna används i andra produkter än försäljning i butik till kund. En sådan lösning gör därför enbart en liten skillnad för mjölkbönderna.

Mjölkbönderna måste på allvar få bättre villkor för att människor ska kunna och vilja fortsätta arbeta med mjölkproduktion. Tyvärr har mjölkbönderna blivit ett tecken på hur det blir när en näring åläggs med höga skatter och nya regler från såväl regeringen som EU. För att det ska gå att bedriva näringsverksamhet som mjölkbonde och för det ska finnas svensk mjölk i butikerna måste det till förändring.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) tog efter sitt tillträde som minister fram en handlingsplan med 87 punkter. Det behövs inte enbart en plan, utan även vilja att agera. Även om landsbygdsministern är väl införstådd i problematiken är hans gröna kollegor det inte. Om vi vill ha kvar mjölkproduktionen kan vi inte både ha högst skatter och världens mest strikta krav på djurskydd samtidigt. Socialdemokraterna måste ta strid mot Miljöpartiet för att landsbygden ska kunna fortsätta leva.

Anna Sandström

Mjölkböndernas kris har blivit akut på grund av att de får sämre betalt för mjölken än tidigare. Enbart 2,70 kronor går till bönderna för varje liter svensk mjölk som säljs, vilket är samma nivå som år 1985.

För att lösa mjölkkrisen föreslår Eskil Erlandsson, Centerpartiets landsbygdspolitiska talesperson, ett nytt förslag i syfte att rädda bönderna. Förslaget innebär att EU tillfälligt höjer de lägsta priserna i interventionssystemet, som är systemet för hur EU kan köpa och lagra mjölkpulver och smör av europeiska bönder.

Erlandsson menar själv att det inte är politikens uppgift att ingripa på detta sätt, men att vi befinner oss i en ”extraordinär situation”som kräver ”extraordinära åtgärder”. Det stämmer att mjölkbönderna är i kris, men den krisen har pågått länge. Att ta till tveksamma politiska stödmetoder som akut lösning riskerar att sätta marknaden ur spel och kan vara svår att ta sig ur när man gjort bönderna beroende av mer politiskt stöd.

En orsak till den sjunkande ersättningen är Rysslands handelsblockad mot EU-länder. Det finns också ett överskott av mjölk på den internationella marknaden. Men den främsta orsaken till att de svenska böndernas kris är att de beskattas och regleras hårdare än sina kollegor i andra länder. Det innebär att många köper produkter med mjölk som producerats i andra länder eftersom de håller ett lägre pris.

I våras pläderade Erlandsson och Centerpartiet för att en krona mer för mjölken skulle kunna rädda mjölkbönderna. Olika handlare gjorde olika system för att den extra kronan skulle gå oavkortat till bönderna, för att se till att mjölkbönderna klarar sig från konkurs. Många skulle säkerligen kunna tänka sig att betala mer för den svenska mjölken. Att betala mer för mjölken är en bra början. Men den största andelen mjölk som säljs från mjölkbönderna används i andra produkter än försäljning i butik till kund. En sådan lösning gör därför enbart en liten skillnad för mjölkbönderna.

Mjölkbönderna måste på allvar få bättre villkor för att människor ska kunna och vilja fortsätta arbeta med mjölkproduktion. Tyvärr har mjölkbönderna blivit ett tecken på hur det blir när en näring åläggs med höga skatter och nya regler från såväl regeringen som EU. För att det ska gå att bedriva näringsverksamhet som mjölkbonde och för det ska finnas svensk mjölk i butikerna måste det till förändring.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) tog efter sitt tillträde som minister fram en handlingsplan med 87 punkter. Det behövs inte enbart en plan, utan även vilja att agera. Även om landsbygdsministern är väl införstådd i problematiken är hans gröna kollegor det inte. Om vi vill ha kvar mjölkproduktionen kan vi inte både ha högst skatter och världens mest strikta krav på djurskydd samtidigt. Socialdemokraterna måste ta strid mot Miljöpartiet för att landsbygden ska kunna fortsätta leva.

Anna Sandström

Välkommen att kommentera på mariestadstidningen.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.