03 jul 2015 06:00

03 jul 2015 06:00

Spänningar runt aggressivare Ryssland

Ryska militärplan har skjutit facklor mot svenskt flyg över Östersjön, avslöjade ÖB på måndagen. I onsdags fyllde chefen för Militära underrättelsetjänsten, MUST, och flygvapenchefen i med mer detaljerade uppgifter om läget över Östersjön.

Situationen är brydsam. Ryssland uppträder mer offensivt och aggressivt än tidigare, inte bara mot Sverige eller enbart över Östersjön utan runt större delen av sin gräns. Man har medvetet flyttat fram sina positioner mot grannländerna och hävdar sin rätt mot dessa mycket kraftigare i dag än tidigare. Över Östersjön har sedan ett par år tillbaka flygaktiviteten ökat väsentligt. Fortfarande är aktiviteten lägre än den var under det kalla kriget, men avspänningen som rådde tills för några år sedan är nu som bortblåst.

Aktiviteten har också ändrat karaktär. Nu uppträder ryskt flyg aggressivare och farligare än förr. Svenska flygvapenchefen talade om hur ryska jaktplan regelmässigt följer efter andra länders signalspaningsplan och nu går in så nära att farliga situationer uppstår. Risken för kollisioner i luften är överhängande. Två gånger under förra året släppte ryska plan facklor mot svenska plan som gått upp för att identifiera. Vid ett av dessa tillfällen var en fackla nära att träffa det svenska planet.

På liknande vis flyger ryska statsflygplan regelmässigt med avslagna transpondrar. Något krav att ha dem på finns inte, men det har varit kutym att göra det särskilt i områden med omfattande civil flygtrafik. Två gånger det senaste året har incidenter med civila flygplan varit nära att inträffa.

Utvecklingen måste tas på stort allvar. Det ryska aggressivare beteendet visar på en avsikt att ta upp plats och dominera. Enligt chefen MUST ska man ta vad den politiska ledningen i Ryssland säger på allvar. Hoten mot grannländerna går därför inte att vifta bort.

För Sveriges del borde vi utreda Natomedlemskap betydligt seriösare än den allmänna samarbetsutredning som blev resultatet av försvarsuppgörelsen. Vår territoriella integritet har under kalla kriget vilat på tanken att Nato finns i bakgrunden och kommer till vår undsättning om vi blir anfallna. Nato har på senare tid klargjort att vi inte kan räkna med hjälp om vi inte är medlemmar. Utan en tillräckligt omfattande egen försvarskapacitet så behöver vi stöd därifrån mer än någonsin.

Svenska Försvaret måste också få den moraliska uppbackning från regering och riksdag som behövs för att våga stå på sig. Det nya ryska beteendet med nära och farliga flygningar får inte innebära att vårt försvar backar undan. Vårt flygvapen och vår flotta behöver känna uppbackning så att de vågar bete sig likadant som tidigare och gå in precis lika nära ryska enheter som varit brukligt. Ryssland tolkar ändrade mönster, att vika undan tas som tecken på svaghet. Den signalen ska inte Sverige skicka. Tvärtom, vi bör svara med att bete oss precis likadant som vi alltid gjort: säkert och korrekt men inte undfallande.

Per Selstam/SNB

Situationen är brydsam. Ryssland uppträder mer offensivt och aggressivt än tidigare, inte bara mot Sverige eller enbart över Östersjön utan runt större delen av sin gräns. Man har medvetet flyttat fram sina positioner mot grannländerna och hävdar sin rätt mot dessa mycket kraftigare i dag än tidigare. Över Östersjön har sedan ett par år tillbaka flygaktiviteten ökat väsentligt. Fortfarande är aktiviteten lägre än den var under det kalla kriget, men avspänningen som rådde tills för några år sedan är nu som bortblåst.

Aktiviteten har också ändrat karaktär. Nu uppträder ryskt flyg aggressivare och farligare än förr. Svenska flygvapenchefen talade om hur ryska jaktplan regelmässigt följer efter andra länders signalspaningsplan och nu går in så nära att farliga situationer uppstår. Risken för kollisioner i luften är överhängande. Två gånger under förra året släppte ryska plan facklor mot svenska plan som gått upp för att identifiera. Vid ett av dessa tillfällen var en fackla nära att träffa det svenska planet.

På liknande vis flyger ryska statsflygplan regelmässigt med avslagna transpondrar. Något krav att ha dem på finns inte, men det har varit kutym att göra det särskilt i områden med omfattande civil flygtrafik. Två gånger det senaste året har incidenter med civila flygplan varit nära att inträffa.

Utvecklingen måste tas på stort allvar. Det ryska aggressivare beteendet visar på en avsikt att ta upp plats och dominera. Enligt chefen MUST ska man ta vad den politiska ledningen i Ryssland säger på allvar. Hoten mot grannländerna går därför inte att vifta bort.

För Sveriges del borde vi utreda Natomedlemskap betydligt seriösare än den allmänna samarbetsutredning som blev resultatet av försvarsuppgörelsen. Vår territoriella integritet har under kalla kriget vilat på tanken att Nato finns i bakgrunden och kommer till vår undsättning om vi blir anfallna. Nato har på senare tid klargjort att vi inte kan räkna med hjälp om vi inte är medlemmar. Utan en tillräckligt omfattande egen försvarskapacitet så behöver vi stöd därifrån mer än någonsin.

Svenska Försvaret måste också få den moraliska uppbackning från regering och riksdag som behövs för att våga stå på sig. Det nya ryska beteendet med nära och farliga flygningar får inte innebära att vårt försvar backar undan. Vårt flygvapen och vår flotta behöver känna uppbackning så att de vågar bete sig likadant som tidigare och gå in precis lika nära ryska enheter som varit brukligt. Ryssland tolkar ändrade mönster, att vika undan tas som tecken på svaghet. Den signalen ska inte Sverige skicka. Tvärtom, vi bör svara med att bete oss precis likadant som vi alltid gjort: säkert och korrekt men inte undfallande.

Per Selstam/SNB