05 jun 2015 06:00

05 jun 2015 14:01

När politiker går i otakt med väljarna

Tänk efter före.

Det rådet gav hjärnforskare Katarina Gospic i en radiointervju i tisdags. Vår hjärna tycker nämligen om den lätta vägen med beslut som ger tillfredställelse i stunden. Risken är att de bästa långsiktiga lösningarna kommer i skymundan.

Våra politiker borde fundera en extra gång på hjärnforskarens råd när det gäller integrationspolitik. Hur kommer det sig att majoriteten av svenskar, boende i landet som kallas ”humanitär stormakt”, tycker att vi har för hög invandring?

I dag är det, enligt en mätning av Demoskop, 58 procent som tycker att antalet är för högt. Det är bara 8 procent som tycker att det är för litet. För tre år sedan var det 45 procent som tyckte att invandringen var för stor.

Är det ett tecken på att svenskarna blivit främlingsfientliga eller ovilliga att ge nödställda skydd?

Svaret är med största sannolikhet: Nej.

Det är snarare ett bryskt uppvaknande där man börjar inse att politikerna inte lyckats lösa den liberala migrationspolitikens praktiska konsekvenser. Jobb, bostad, utbildning, sjukvård med mera. Ett underbetyg för integrationspolitiken.

När politiker i Stockholm tittar ut över ett glest bebott Sverige och säger att det finns plats för många fler är det ett hån mot kommuner som kämpar med ekonomiska underskott, en skola med fallande resultat och hög arbetslöshet. Det vore rimligare att rika kommuner med växande arbetsmarknad tar emot merparten av flyktingar när integrationen visat sig halta. Sociala problem som följer av en hög invandringstakt har sopats under mattan.

Invandring är i grunden en positiv kraft för samhället, men det kräver en genomtänkt politik där vi vågar diskutera avigsidor och ställa krav. Svenskarna får inte heller vara naiva när det gäller krigsförbrytare eller terrorister som söker en fristad här på skattebetalarnas bekostnad. Norges säkerhetspolis PST har exempelvis upptäckt att terrorgrupper i Syrien försökt placera sina egna bland kvotflyktingar.

Terrorism är inte längre ett problem långt borta. Det varnas även på skolor i Skaraborg för IS-rekrytering. I veckan gjorde säkerhetspolisen tillslag i Örebro mot misstänkt rekrytering och i Stockholm greps en man för misstänkt utbildning av terrorister.

Demokrati är inte något vi kan räkna med för alltid om vi inte försvarar dess värden. 2015 är det snarare en tillbakagång vi ser internationellt. Tankesmedjan Freedom House visar att demokratin tappar terräng och av 195 granskade länder klassificeras mindre än hälften som fria. Bara en sjundedel av medborgarna lever i mediefrihet.

När politiker säger att lösningen för hemvändande IS-terrorister är att erbjuda bostad och jobb har de uppenbarligen blundat för att de flesta anhängare med öppna ögon går ondskans ärenden. FN har rapporterat om IS-terrorister som våldtar, korsfäster och begraver barn levande. En av de svenskar som stridit för IS i Syrien sa i en intervju att svenskar är ett ryggradslöst folk utan stolthet. ”Allah har gett oss en fristad i de otrognas land, så vi kan vila ut och återhämta oss.”

I det skedet ska myndigheterna snarare riva ner fristaden och försvåra vilan. Inte tvärtom. Vill vi behålla fred går det inte att kompromissa med kriminella. Vill vi behålla en folklig förankring i migrationspolitiken måste vi våga ställa krav.

Sverige ska vara ett generöst land där människor som flyr undan krig och förtryck kan få en fristad. Det är så vi kan stå upp för mänskliga rättigheter. Men för att klara den utmaningen får politikerna inte gå i otakt med väljarna.

Det duger inte att trycka ner problemen på kommuner som kämpar för att hålla näsan över vattenytan.

Karin Eriksson

Tänk efter före.

Det rådet gav hjärnforskare Katarina Gospic i en radiointervju i tisdags. Vår hjärna tycker nämligen om den lätta vägen med beslut som ger tillfredställelse i stunden. Risken är att de bästa långsiktiga lösningarna kommer i skymundan.

Våra politiker borde fundera en extra gång på hjärnforskarens råd när det gäller integrationspolitik. Hur kommer det sig att majoriteten av svenskar, boende i landet som kallas ”humanitär stormakt”, tycker att vi har för hög invandring?

I dag är det, enligt en mätning av Demoskop, 58 procent som tycker att antalet är för högt. Det är bara 8 procent som tycker att det är för litet. För tre år sedan var det 45 procent som tyckte att invandringen var för stor.

Är det ett tecken på att svenskarna blivit främlingsfientliga eller ovilliga att ge nödställda skydd?

Svaret är med största sannolikhet: Nej.

Det är snarare ett bryskt uppvaknande där man börjar inse att politikerna inte lyckats lösa den liberala migrationspolitikens praktiska konsekvenser. Jobb, bostad, utbildning, sjukvård med mera. Ett underbetyg för integrationspolitiken.

När politiker i Stockholm tittar ut över ett glest bebott Sverige och säger att det finns plats för många fler är det ett hån mot kommuner som kämpar med ekonomiska underskott, en skola med fallande resultat och hög arbetslöshet. Det vore rimligare att rika kommuner med växande arbetsmarknad tar emot merparten av flyktingar när integrationen visat sig halta. Sociala problem som följer av en hög invandringstakt har sopats under mattan.

Invandring är i grunden en positiv kraft för samhället, men det kräver en genomtänkt politik där vi vågar diskutera avigsidor och ställa krav. Svenskarna får inte heller vara naiva när det gäller krigsförbrytare eller terrorister som söker en fristad här på skattebetalarnas bekostnad. Norges säkerhetspolis PST har exempelvis upptäckt att terrorgrupper i Syrien försökt placera sina egna bland kvotflyktingar.

Terrorism är inte längre ett problem långt borta. Det varnas även på skolor i Skaraborg för IS-rekrytering. I veckan gjorde säkerhetspolisen tillslag i Örebro mot misstänkt rekrytering och i Stockholm greps en man för misstänkt utbildning av terrorister.

Demokrati är inte något vi kan räkna med för alltid om vi inte försvarar dess värden. 2015 är det snarare en tillbakagång vi ser internationellt. Tankesmedjan Freedom House visar att demokratin tappar terräng och av 195 granskade länder klassificeras mindre än hälften som fria. Bara en sjundedel av medborgarna lever i mediefrihet.

När politiker säger att lösningen för hemvändande IS-terrorister är att erbjuda bostad och jobb har de uppenbarligen blundat för att de flesta anhängare med öppna ögon går ondskans ärenden. FN har rapporterat om IS-terrorister som våldtar, korsfäster och begraver barn levande. En av de svenskar som stridit för IS i Syrien sa i en intervju att svenskar är ett ryggradslöst folk utan stolthet. ”Allah har gett oss en fristad i de otrognas land, så vi kan vila ut och återhämta oss.”

I det skedet ska myndigheterna snarare riva ner fristaden och försvåra vilan. Inte tvärtom. Vill vi behålla fred går det inte att kompromissa med kriminella. Vill vi behålla en folklig förankring i migrationspolitiken måste vi våga ställa krav.

Sverige ska vara ett generöst land där människor som flyr undan krig och förtryck kan få en fristad. Det är så vi kan stå upp för mänskliga rättigheter. Men för att klara den utmaningen får politikerna inte gå i otakt med väljarna.

Det duger inte att trycka ner problemen på kommuner som kämpar för att hålla näsan över vattenytan.

Karin Eriksson