28 apr 2015 06:00

28 apr 2015 06:00

Försvarspropositionen en blandad giv

Regeringen har nu presenterat försvarspropositionen som anger inriktningen för Försvarets verksamhet de kommande fem åren. Innehållet är huvudsakligen känt sedan tidigare, men innehåller ändå en del nyheter.

Att Försvaret även framöver kommer att lida av underfinansiering blev uppenbart när överenskommelsen mellan Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och regeringen presenterades. Drygt 10 miljarder kronor tillförs över en femårsperiod, vilket är knappt hälften av vad som behövs för att genomföra den 2009 beslutade försvarsreformen. Sedan tillkommer givetvis kostnader för andra förmågehöjningar. Dock är tillskottet större än väntat vilket efter regeringens inledande skambud får anses vara en fjäder i hatten för M, C och KD.

Det talas en hel del om satsningar i propositionen. Det är i nära nog alla fall en sanning med modifikation. Oftast handlar det om att återställa eller behålla förmågor. Försvarsbloggaren Carl ”Wiseman” Bergqvist påpekar också att försvarsförmåga är något som bedöms relativt de förmågor man ska försvara sig mot. Om dessa ökar medan ens egen förmåga är intakt har man hamnat i en sämre position.

Att Gotland får en permanent militär närvaro är dock en positiv utveckling. Att den lätta skyttebataljonen blir luftburen för att snabbt kunna omplaceras, till exempel till Gotland, är också välkommet.

I propositionen pekar regeringen också på att Sverige ska utveckla cyberförsvaret. Detta för att bättre kunna skydda viktiga samhällsfunktioner och försvarssystem. En högst rimlig utveckling på det hela taget. Det är även värt att notera att regeringen skriver att ”Sverige bör även kunna genomföra aktiva operationer i cybermiljön”. Aktiva operationer är alltså samma sak som offensiv förmåga, något som det inte lär talas om offentligt igen.

Desto tydligare talas det om Nato. Regeringen framhåller till och med betydelsen av Nato för möjligheten att utveckla svensk militär förmåga. Den Natopositiva linjen ligger alltså fast. Det är positivt men gör även att regeringens envetna nej till att ens utreda för- och nackdelarna med ett Natomedlemskap framstår som alltmer hycklande.

Mest uppseendeväckande är möjligen skrivelserna om försvarssamarbetet med Finland. Regeringen skriver att samarbetet ”omfattar även planering och förberedelser för hävdandet av respektive lands territoriella integritet och utövande av rätten till självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan”. Samtidigt hävdas att inga åtaganden ska göras. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) bör snarast förtydliga vad regeringens intentioner med detta är.

Även om försvarspropositionen innehåller ett par ljusglimtar är det fortsatt en sammantaget mörk himmel. Möjligen är dock ljusglimtarna ett trendbrott, det återstår att se. Det bör konstateras att de Försvarsanslagen minskar relativt sett och under kommande fem åren kommer de att understiga 1,1 procent av BNP vilket ytterligare förstärker bilden av att talet om satsningar även fortsatt mest är tomma ord.

Daniel Persson

Regeringen har nu presenterat försvarspropositionen som anger inriktningen för Försvarets verksamhet de kommande fem åren. Innehållet är huvudsakligen känt sedan tidigare, men innehåller ändå en del nyheter.

Att Försvaret även framöver kommer att lida av underfinansiering blev uppenbart när överenskommelsen mellan Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och regeringen presenterades. Drygt 10 miljarder kronor tillförs över en femårsperiod, vilket är knappt hälften av vad som behövs för att genomföra den 2009 beslutade försvarsreformen. Sedan tillkommer givetvis kostnader för andra förmågehöjningar. Dock är tillskottet större än väntat vilket efter regeringens inledande skambud får anses vara en fjäder i hatten för M, C och KD.

Det talas en hel del om satsningar i propositionen. Det är i nära nog alla fall en sanning med modifikation. Oftast handlar det om att återställa eller behålla förmågor. Försvarsbloggaren Carl ”Wiseman” Bergqvist påpekar också att försvarsförmåga är något som bedöms relativt de förmågor man ska försvara sig mot. Om dessa ökar medan ens egen förmåga är intakt har man hamnat i en sämre position.

Att Gotland får en permanent militär närvaro är dock en positiv utveckling. Att den lätta skyttebataljonen blir luftburen för att snabbt kunna omplaceras, till exempel till Gotland, är också välkommet.

I propositionen pekar regeringen också på att Sverige ska utveckla cyberförsvaret. Detta för att bättre kunna skydda viktiga samhällsfunktioner och försvarssystem. En högst rimlig utveckling på det hela taget. Det är även värt att notera att regeringen skriver att ”Sverige bör även kunna genomföra aktiva operationer i cybermiljön”. Aktiva operationer är alltså samma sak som offensiv förmåga, något som det inte lär talas om offentligt igen.

Desto tydligare talas det om Nato. Regeringen framhåller till och med betydelsen av Nato för möjligheten att utveckla svensk militär förmåga. Den Natopositiva linjen ligger alltså fast. Det är positivt men gör även att regeringens envetna nej till att ens utreda för- och nackdelarna med ett Natomedlemskap framstår som alltmer hycklande.

Mest uppseendeväckande är möjligen skrivelserna om försvarssamarbetet med Finland. Regeringen skriver att samarbetet ”omfattar även planering och förberedelser för hävdandet av respektive lands territoriella integritet och utövande av rätten till självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan”. Samtidigt hävdas att inga åtaganden ska göras. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) bör snarast förtydliga vad regeringens intentioner med detta är.

Även om försvarspropositionen innehåller ett par ljusglimtar är det fortsatt en sammantaget mörk himmel. Möjligen är dock ljusglimtarna ett trendbrott, det återstår att se. Det bör konstateras att de Försvarsanslagen minskar relativt sett och under kommande fem åren kommer de att understiga 1,1 procent av BNP vilket ytterligare förstärker bilden av att talet om satsningar även fortsatt mest är tomma ord.

Daniel Persson