20 apr 2015 06:00

20 apr 2015 06:00

För lite, för sent

Om försvarsöverenskommelsens goda sidor kan sägas att tillskottet blev större än väntat. Försvarsmakten får 10,2 miljarder kronor extra över perioden 2016 –2020. Att omkring 70 procent av riksdagen står bakom uppgörelsen är också bra.

Mindre positivt är dock att Försvaret fortfarande inte får de medel som behövs för att förverkliga 2009 års försvarsreform. ÖB Sverker Göransson meddelade vid årsskiftet 2012-2013 att reformen inte skulle kunna genomföras till 2014 som det var tänkt, det skulle dröja till. Detta förutsatte i sig att Försvaret tillfördes fyra miljarder extra per år över en tioårsperiod, det vill säga totalt 40 miljarder. Och när reformen väl är på plats, förklarade ÖB, kommer en plats i Sverige kunna försvaras i en vecka.

Dessa siffror gäller fortfarande. Det är inte så att Försvaret själva väljer vad det vill göra, det bestämmer riksdagen. Vad Försvaret gör är att tala om vad det politikerna beslutar kostar. Det är med beloppet 40 miljarder som försvarsöverenskommelsens tillskott om 10,2 miljarder måste ställas i relation till.

Satsningen innebär två miljarder extra per år, vilket är hälften av vad som behövs förutsatt att tillskott i samma storlek fortsätter även den nästföljande femårsperioden. Då kan enveckasförsvaret vara på plats 2025, blott elva år efter att det var planerat. Därtill ska även läggas ökade kostnader för höjda arbetsgivaravgifter för unga samt andra förmågehöjande satsningar som tillkommer under tiden utan att få särskilda anslagshöjningar.

Det är värt att notera att det överenskomna tillskottet ligger över såväl Socialdemokraternas som Moderaternas tidigare bud om 6,2 respektive 10 miljarder. Det är knappast MP:s förtjänst. Sannolikt är det C och KD som har gjort starka insatser.

Folkpartiet krävde i förhandlingarna att 18 miljarder kronor skulle skjutas till. FP valde dock att hoppa av förhandlingarna då det inte fick gehör för sina ståndpunkter.

Frågan är dock varför FP aldrig markerade så hårt under sina år i regeringen. Varför duger det att storma ut när finansministern heter Andersson men inte när den heter Borg? Utan att erkänna att man gjorde fel under regeringsåren framstår FP, och övriga borgerliga partier, alltjämt som opålitliga i försvarsfrågan.

Försvarsöverenskommelsen omfattar även en säkerhetspolitisk utredning. Wallmark och Mikael Oscarsson (KD) kallade den för en Natoutredning vid pressträffen, men då bet försvarsminister Peter Hultqvist (S) ifrån. Det förefaller handla om en bred utredning om säkerhetspolitiska samarbeten, likt den som ambassadör Tomas Bertelman lämnade över till regeringen så sent som i oktober i fjol och som pekade på behovet av en riktig Natoutredning.

Huruvida den nya utredningen kommer att tillföra något lär bero på vem som ska utföra den och exakt hur direktiven skrivs. Att utredningen inte får beröra Sveriges alliansfrihet skvallrar dock om utfallet.

Att det råder enighet i försvarsfrågan är bra. Vad man är enig om är dock sämre för det innebär inga större förändringar i praktiken.

Daniel Persson

Om försvarsöverenskommelsens goda sidor kan sägas att tillskottet blev större än väntat. Försvarsmakten får 10,2 miljarder kronor extra över perioden 2016 –2020. Att omkring 70 procent av riksdagen står bakom uppgörelsen är också bra.

Mindre positivt är dock att Försvaret fortfarande inte får de medel som behövs för att förverkliga 2009 års försvarsreform. ÖB Sverker Göransson meddelade vid årsskiftet 2012-2013 att reformen inte skulle kunna genomföras till 2014 som det var tänkt, det skulle dröja till. Detta förutsatte i sig att Försvaret tillfördes fyra miljarder extra per år över en tioårsperiod, det vill säga totalt 40 miljarder. Och när reformen väl är på plats, förklarade ÖB, kommer en plats i Sverige kunna försvaras i en vecka.

Dessa siffror gäller fortfarande. Det är inte så att Försvaret själva väljer vad det vill göra, det bestämmer riksdagen. Vad Försvaret gör är att tala om vad det politikerna beslutar kostar. Det är med beloppet 40 miljarder som försvarsöverenskommelsens tillskott om 10,2 miljarder måste ställas i relation till.

Satsningen innebär två miljarder extra per år, vilket är hälften av vad som behövs förutsatt att tillskott i samma storlek fortsätter även den nästföljande femårsperioden. Då kan enveckasförsvaret vara på plats 2025, blott elva år efter att det var planerat. Därtill ska även läggas ökade kostnader för höjda arbetsgivaravgifter för unga samt andra förmågehöjande satsningar som tillkommer under tiden utan att få särskilda anslagshöjningar.

Det är värt att notera att det överenskomna tillskottet ligger över såväl Socialdemokraternas som Moderaternas tidigare bud om 6,2 respektive 10 miljarder. Det är knappast MP:s förtjänst. Sannolikt är det C och KD som har gjort starka insatser.

Folkpartiet krävde i förhandlingarna att 18 miljarder kronor skulle skjutas till. FP valde dock att hoppa av förhandlingarna då det inte fick gehör för sina ståndpunkter.

Frågan är dock varför FP aldrig markerade så hårt under sina år i regeringen. Varför duger det att storma ut när finansministern heter Andersson men inte när den heter Borg? Utan att erkänna att man gjorde fel under regeringsåren framstår FP, och övriga borgerliga partier, alltjämt som opålitliga i försvarsfrågan.

Försvarsöverenskommelsen omfattar även en säkerhetspolitisk utredning. Wallmark och Mikael Oscarsson (KD) kallade den för en Natoutredning vid pressträffen, men då bet försvarsminister Peter Hultqvist (S) ifrån. Det förefaller handla om en bred utredning om säkerhetspolitiska samarbeten, likt den som ambassadör Tomas Bertelman lämnade över till regeringen så sent som i oktober i fjol och som pekade på behovet av en riktig Natoutredning.

Huruvida den nya utredningen kommer att tillföra något lär bero på vem som ska utföra den och exakt hur direktiven skrivs. Att utredningen inte får beröra Sveriges alliansfrihet skvallrar dock om utfallet.

Att det råder enighet i försvarsfrågan är bra. Vad man är enig om är dock sämre för det innebär inga större förändringar i praktiken.

Daniel Persson