16 apr 2015 06:00

16 apr 2015 06:00

Bakläxa för vårbudgeten

På onsdagsmorgonen offentliggjordes den rödgröna regeringens vänsterpräglade vårbudget. När finansminister Magdalena Andersson (S) då visade sina bilder över det ekonomiska läget var det i en något muntrare ton än i höstas. De rödgröna ser nu fram emot att, med Alliansens passiva stöd enligt decemberöverenskommelsen, få igenom sin budget i riksdagen.

Några ovanliga lagförslag verkar inte ha smusslats in i budgeten. Däremot var ändringsbudgeten, som först justerar höstens budget, mer omfattande än vanligt, då alliansbudgeten som bekant var den som vann i höstas. Den rödgröna budgetens innehåll som nu ska bli verklighet har de senaste veckorna pytsats ut på presskonferenser. Statsråden har påfallande ofta gått omkring som gäster i verkligheten, iförda bygghjälmar och reflexvästar som uppenbar rekvisita.

När helhetsbilden förmedlas är det trots allt inte regeringens oförmåga att hålla löften som är mest slående, utan just dess omoderna politik som med käck framtoning påstås vara adekvata framtidsinvesteringar. Skatter och avgifter ökar, slår undan benen på företagare runt om i landet och som plåster på såren erbjuds av staten fördelade investerings- och landsbygdsstöd, trainee- och byggsubventioner.

Denna för tillväxt och välstånd hämmande politik, inlindad i välmenande ord om att ta ansvar, illustreras särskilt väl av förslaget om att slopa rut-avdraget för läxhjälp. De rödgröna har bäddat för att ta bort avdraget genom att sätta bilden av skattereduktionen som en subvention för välbeställda, för att sedan påstå att man satsar på hela skolan i stället.

Liksom med minskningen av rot-avdraget finns dock risken att vinningen överskattas, eftersom skatteintäkterna är kopplade till att tjänsten över huvud taget utförs. Poängen med rot och rut har varit att svarta jobb har blivit vita. Dessutom har läxhjälpsföretagen vuxit fram som en i princip helt ny bransch där i synnerhet många unga jobbar.

Lägg där till regeringens kraftigt höjda ungdomsarbetsgivaravgifter och det är inte konstigt att allt snack om att ”fixa jobben” tas emot med skepsis även i de egna leden. Bara 16 procent av S-väljarna tror på regeringens jobbpolitik, enligt Sifo. I en modern tjänsteekonomi blir det helt bakvänt att som regeringen göra det dyrare att anställa, särskilt i branscher där många får sitt första jobb.

Därtill blir slopat läxavdrag en byråkratisk tillställning. Regeringen menar på fullt allvar att barnvakter, som använder vanligt rut-avdrag, ”inte mer än i ringa omfattning” får hjälpa till med läxor och annat skolarbete. Ska Skatteverket kanske få i uppdrag att genom hembesök kontrollera så att inga läxor läses vid köksborden?

Det är inte direkt någon vinnande strategi för att utveckla ett kunskapssamhälle med självständiga medborgare. Men det är den sortens politik, med höjda skatter och ökad byråkrati, som regeringens budget bygger på, och som Alliansen inte borde låta gå igenom.

Amelie Langby

På onsdagsmorgonen offentliggjordes den rödgröna regeringens vänsterpräglade vårbudget. När finansminister Magdalena Andersson (S) då visade sina bilder över det ekonomiska läget var det i en något muntrare ton än i höstas. De rödgröna ser nu fram emot att, med Alliansens passiva stöd enligt decemberöverenskommelsen, få igenom sin budget i riksdagen.

Några ovanliga lagförslag verkar inte ha smusslats in i budgeten. Däremot var ändringsbudgeten, som först justerar höstens budget, mer omfattande än vanligt, då alliansbudgeten som bekant var den som vann i höstas. Den rödgröna budgetens innehåll som nu ska bli verklighet har de senaste veckorna pytsats ut på presskonferenser. Statsråden har påfallande ofta gått omkring som gäster i verkligheten, iförda bygghjälmar och reflexvästar som uppenbar rekvisita.

När helhetsbilden förmedlas är det trots allt inte regeringens oförmåga att hålla löften som är mest slående, utan just dess omoderna politik som med käck framtoning påstås vara adekvata framtidsinvesteringar. Skatter och avgifter ökar, slår undan benen på företagare runt om i landet och som plåster på såren erbjuds av staten fördelade investerings- och landsbygdsstöd, trainee- och byggsubventioner.

Denna för tillväxt och välstånd hämmande politik, inlindad i välmenande ord om att ta ansvar, illustreras särskilt väl av förslaget om att slopa rut-avdraget för läxhjälp. De rödgröna har bäddat för att ta bort avdraget genom att sätta bilden av skattereduktionen som en subvention för välbeställda, för att sedan påstå att man satsar på hela skolan i stället.

Liksom med minskningen av rot-avdraget finns dock risken att vinningen överskattas, eftersom skatteintäkterna är kopplade till att tjänsten över huvud taget utförs. Poängen med rot och rut har varit att svarta jobb har blivit vita. Dessutom har läxhjälpsföretagen vuxit fram som en i princip helt ny bransch där i synnerhet många unga jobbar.

Lägg där till regeringens kraftigt höjda ungdomsarbetsgivaravgifter och det är inte konstigt att allt snack om att ”fixa jobben” tas emot med skepsis även i de egna leden. Bara 16 procent av S-väljarna tror på regeringens jobbpolitik, enligt Sifo. I en modern tjänsteekonomi blir det helt bakvänt att som regeringen göra det dyrare att anställa, särskilt i branscher där många får sitt första jobb.

Därtill blir slopat läxavdrag en byråkratisk tillställning. Regeringen menar på fullt allvar att barnvakter, som använder vanligt rut-avdrag, ”inte mer än i ringa omfattning” får hjälpa till med läxor och annat skolarbete. Ska Skatteverket kanske få i uppdrag att genom hembesök kontrollera så att inga läxor läses vid köksborden?

Det är inte direkt någon vinnande strategi för att utveckla ett kunskapssamhälle med självständiga medborgare. Men det är den sortens politik, med höjda skatter och ökad byråkrati, som regeringens budget bygger på, och som Alliansen inte borde låta gå igenom.

Amelie Langby

Välkommen att kommentera på mariestadstidningen.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.