09 okt 2014 06:00

07 jan 2015 12:02

En sista och en första debatt

Den första partiledardebatten i riksdagen efter valet och riksmötets öppnande hölls under onsdagen. Formellt hölls den med anledning av regeringsförklaringen som den nye statsministern Stefan Löfven (S) läste upp i fredags. Inledningsvis avtackades förre statsministern Fredrik Reinfeldt (M) med lovord och presenter.

Löfven nämnde sin respekt för Reinfeldt. Men i den korta del av den fem timmar långa debatten då han skulle avtacka sin företrädare kunde han pinsamt nog ändå inte låta bli att svartmåla det tillstånd Sverige är i när han tar över. Det var inte till någons förvåning att anförandena från Reinfeldts allianskollegor Annie Lööf (C), Jan Björklund (FP) och Göran Hägglund (KD) var mer initierade.

Från kollegorna fick Reinfeldt skojfriska gåvor, såsom en korvgryta, ett verktygsbälte och en t-shirt med trycket ”Världens bästa kompis”. Bakom lättsamheten fanns också ord av allvar. Reinfeldt, som har varit Sveriges statsminister i åtta år, partiledare för Moderaterna i elva och nu gjorde sin sista partiledardebatt i riksdagen, har betytt mycket för Sveriges utveckling. Han har förändrat sitt parti, etablerat arbetslinjen och lett bildandet av Alliansen som inte bara bröt Socialdemokraternas maktdominans utan höll ihop Sverige genom en ekonomisk kristid.

Allianspartiledarna lyfte särskilt fram den värderingsmässiga förändring som har skett i Sverige under Reinfeldts tid som statsminister. Det gör de rätt i. Den nya S-ledda regeringen kan riva upp och rulla tillbaka sakpolitiska reformer, men värderingsskiftet finns kvar inte minst i fråga om arbetslinjen. Det gör det svårt för S att få opinionen med sig i stora återställare.

Reinfeldt höll också ett eget sammanfattande anförande av åren i politiken. Han avslutade med en uppmaning till tolerans och öppenhet: ”Bli inte vi eller dom, utan bara vi.”Sedan tog han ett kliv tillbaka och deltog inte i debatten som övergick i dagspolitiska frågor. Hans agerande är förståeligt, men samtidigt beklagligt då Moderaterna som nu är största oppositionsparti därmed hörs svagare.

Lööf, Björklund och Hägglund gjorde emellertid goda insatser och stod upp för värden som valfrihet och att makten ska ligga hos medborgarna. Det behövs då den nya regeringen har gjort en kraftig vänstersväng och vill sätta käppar i hjulen för en välfärd där mångfald och innovation har en given plats.

Det som var Reinfeldts sista riksdagsdebatt var också Löfvens första. Den tidigare fackbasen har som bekant inte suttit i riksdagen tidigare och mycket av det han uttryckte lät som innantilläsning av pliktskyldiga fraser skrivna av partikansliet. Sverige har fått en statsminister som hellre förhandlar än leder politiken.

Det är kanske lika bra att Löfven är passiv. Det som hitintills har aviserats från den rödgröna regeringen handlar ju om inskränkt valfrihet i välfärden och höjda skatter, ivrigt påhejat av Vänsterpartiet. Frågan är dock om det kommer att frambringa samma respekt som den Reinfeldt nu lämnar med.

Amelie Langby

Löfven nämnde sin respekt för Reinfeldt. Men i den korta del av den fem timmar långa debatten då han skulle avtacka sin företrädare kunde han pinsamt nog ändå inte låta bli att svartmåla det tillstånd Sverige är i när han tar över. Det var inte till någons förvåning att anförandena från Reinfeldts allianskollegor Annie Lööf (C), Jan Björklund (FP) och Göran Hägglund (KD) var mer initierade.

Från kollegorna fick Reinfeldt skojfriska gåvor, såsom en korvgryta, ett verktygsbälte och en t-shirt med trycket ”Världens bästa kompis”. Bakom lättsamheten fanns också ord av allvar. Reinfeldt, som har varit Sveriges statsminister i åtta år, partiledare för Moderaterna i elva och nu gjorde sin sista partiledardebatt i riksdagen, har betytt mycket för Sveriges utveckling. Han har förändrat sitt parti, etablerat arbetslinjen och lett bildandet av Alliansen som inte bara bröt Socialdemokraternas maktdominans utan höll ihop Sverige genom en ekonomisk kristid.

Allianspartiledarna lyfte särskilt fram den värderingsmässiga förändring som har skett i Sverige under Reinfeldts tid som statsminister. Det gör de rätt i. Den nya S-ledda regeringen kan riva upp och rulla tillbaka sakpolitiska reformer, men värderingsskiftet finns kvar inte minst i fråga om arbetslinjen. Det gör det svårt för S att få opinionen med sig i stora återställare.

Reinfeldt höll också ett eget sammanfattande anförande av åren i politiken. Han avslutade med en uppmaning till tolerans och öppenhet: ”Bli inte vi eller dom, utan bara vi.”Sedan tog han ett kliv tillbaka och deltog inte i debatten som övergick i dagspolitiska frågor. Hans agerande är förståeligt, men samtidigt beklagligt då Moderaterna som nu är största oppositionsparti därmed hörs svagare.

Lööf, Björklund och Hägglund gjorde emellertid goda insatser och stod upp för värden som valfrihet och att makten ska ligga hos medborgarna. Det behövs då den nya regeringen har gjort en kraftig vänstersväng och vill sätta käppar i hjulen för en välfärd där mångfald och innovation har en given plats.

Det som var Reinfeldts sista riksdagsdebatt var också Löfvens första. Den tidigare fackbasen har som bekant inte suttit i riksdagen tidigare och mycket av det han uttryckte lät som innantilläsning av pliktskyldiga fraser skrivna av partikansliet. Sverige har fått en statsminister som hellre förhandlar än leder politiken.

Det är kanske lika bra att Löfven är passiv. Det som hitintills har aviserats från den rödgröna regeringen handlar ju om inskränkt valfrihet i välfärden och höjda skatter, ivrigt påhejat av Vänsterpartiet. Frågan är dock om det kommer att frambringa samma respekt som den Reinfeldt nu lämnar med.

Amelie Langby