24 sep 2014 06:00

07 jan 2015 12:02

Partiledarval är ingen idoltävling

Den 7 mars nästa år ska Moderaterna på en extra partistämma välja en efterträdare till Fredrik Reinfeldt. Det ger tid för både partiet och den personen att förbereda sig. Då bör också eftervalsanalysen vara klar och lärdomar från höstens val kommer att ha sjunkit in. Det finns en poäng i att den nya partiledaren inte hastas fram, utan kan starta med ny energi till våren.

När Fredrik Reinfeldt sent på valkvällen gick upp på scenen på Moderaternas valvaka var det få som visste att han inte bara skulle avisera sin avgång som statsminister utan även som partiledare. Beskedet togs emot med blandade känslor.

På valvakan utbrast nejrop då Reinfeldt sade att han till våren skulle lämna över ordförandeskapet till en efterträdare. Röster har höjts för att han borde ha väntat med att meddela sin avgång tills efter regeringsbildningen är klar, eftersom det inte är säkert att Socialdemokraterna får ihop ett tillräckligt starkt underlag. Det går samtidigt att konstatera att det sällan går att hitta ett optimalt tillfälle att avgå.

Moderaterna gjorde förvisso sitt fjärde bästa valresultat någonsin, men tappade sju procent av väljarna. Så trots avsaknaden av en tydlig oppositionsledare som Reinfeldt nu har skapat var det bättre att snabbt dra av det plåster som andra ändå snart skulle börja pilla på.

Fredrik Reinfeldt har varit partiordförande för Moderaterna i elva år och statsminister i åtta. Under den tiden har Nya Moderaterna och Alliansen brutit den osunda maktdominans Socialdemokraterna tidigare hade i svensk politik. Sverige har blivit både friare och mer öppet. Men under den tiden, som i alla tider, har nya samhällsutmaningar också vuxit fram.

Bostadsmarknaden och arbetsmarknaden är två områden vars sätt att fungera –eller inte fungera –har blivit alltmer påtagligt. Omvärlden är oroligare än på länge och det ställer krav på såväl försvar som integration. Mycket av det som kan sammanfattas i begreppet globalisering, där världen är mer sammanlänkad och snurrar i snabbare takt, ställer nya krav på Sverige och på politiken. Det var dock inte med några idéer för att möta detta som Socialdemokraterna vann valet, utan för att Alliansen förlorade.

I framförallt riksmedia finns debattörer som nu önskar en valprocess av en ny moderat partiledare inför öppen ridå. Processen får gärna vara så transparent som möjligt, men att låta kandidaterna sållas genom ett mediefilter är ingen garanti för en mer välförankrad person. Partipolitiken är ingen idoltävling och ska inte heller vara det.

Hos den moderata valberedningen vilar nu en viktig uppgift att föreslå en kandidat som bottnar i partiet och som har framåtsyftande idéer för att reformera även obekväma politiska områden. Det kommer att behövas.

Den 7 mars nästa år ska Moderaterna på en extra partistämma välja en efterträdare till Fredrik Reinfeldt. Det ger tid för både partiet och den personen att förbereda sig. Då bör också eftervalsanalysen vara klar och lärdomar från höstens val kommer att ha sjunkit in. Det finns en poäng i att den nya partiledaren inte hastas fram, utan kan starta med ny energi till våren.

När Fredrik Reinfeldt sent på valkvällen gick upp på scenen på Moderaternas valvaka var det få som visste att han inte bara skulle avisera sin avgång som statsminister utan även som partiledare. Beskedet togs emot med blandade känslor.

På valvakan utbrast nejrop då Reinfeldt sade att han till våren skulle lämna över ordförandeskapet till en efterträdare. Röster har höjts för att han borde ha väntat med att meddela sin avgång tills efter regeringsbildningen är klar, eftersom det inte är säkert att Socialdemokraterna får ihop ett tillräckligt starkt underlag. Det går samtidigt att konstatera att det sällan går att hitta ett optimalt tillfälle att avgå.

Moderaterna gjorde förvisso sitt fjärde bästa valresultat någonsin, men tappade sju procent av väljarna. Så trots avsaknaden av en tydlig oppositionsledare som Reinfeldt nu har skapat var det bättre att snabbt dra av det plåster som andra ändå snart skulle börja pilla på.

Fredrik Reinfeldt har varit partiordförande för Moderaterna i elva år och statsminister i åtta. Under den tiden har Nya Moderaterna och Alliansen brutit den osunda maktdominans Socialdemokraterna tidigare hade i svensk politik. Sverige har blivit både friare och mer öppet. Men under den tiden, som i alla tider, har nya samhällsutmaningar också vuxit fram.

Bostadsmarknaden och arbetsmarknaden är två områden vars sätt att fungera –eller inte fungera –har blivit alltmer påtagligt. Omvärlden är oroligare än på länge och det ställer krav på såväl försvar som integration. Mycket av det som kan sammanfattas i begreppet globalisering, där världen är mer sammanlänkad och snurrar i snabbare takt, ställer nya krav på Sverige och på politiken. Det var dock inte med några idéer för att möta detta som Socialdemokraterna vann valet, utan för att Alliansen förlorade.

I framförallt riksmedia finns debattörer som nu önskar en valprocess av en ny moderat partiledare inför öppen ridå. Processen får gärna vara så transparent som möjligt, men att låta kandidaterna sållas genom ett mediefilter är ingen garanti för en mer välförankrad person. Partipolitiken är ingen idoltävling och ska inte heller vara det.

Hos den moderata valberedningen vilar nu en viktig uppgift att föreslå en kandidat som bottnar i partiet och som har framåtsyftande idéer för att reformera även obekväma politiska områden. Det kommer att behövas.

  • Amelie Langby