02 sep 2014 06:00

07 jan 2015 12:01

En idé om Sverige

På måndagen blev politiken lite klarare. Alliansen presenterade sitt valmanifest. Även om en hel del redan hade presenterats i förväg och därför inte var några rafflande nyheter så fick alla enskilda förslag sin inramning.

Den bärande idén är Sverigebygget. Alliansen har en sammanhållen tanke för hur Sverige ska föras framåt. Det handlar naturligtvis mycket om bostäder i tillväxtorter och storstäder. Men nog så mycket om att man inte straffar ut de som vill bo kvar utanför stora tätorter. Det ska finnas möjligheter att bo och verka i hela landet. Då krävs inte bara planförenklingar för byggen i storstäder och regionala huvudorter utan också att man inte chockhöjer bensinskatterna så att man har råd att köra till dagis och jobb på grannorten.

Där emellan måste arbetet med att reformera grunden för välståndet fortgå. Vi behöver komma tillbaka till utbildningstoppen, utbildningsministern formulerade det så att vi om tio år ska vara bland topp tio i skolans Pisa-resultat. Idag ligger vi plats på 38. Det är ett rimligt mål, samtidigt kan man ifrågasätta metoderna att nå dit. Det föreslås bland annat obligatorisk förskoleklass, att lägga på ett år till är att kapitulera för bristande utbildningskvalitet och försöka väga upp den med längre tid. Snarare borde det satsas än hårdare på att få upp kvaliteten så att svenska elever klarar sig på de nio år som räckt tidigare.

På motsvarande vis kan det ifrågasättas om även Alliansens, och för den delen oppositionens, fokus på klasstorlek och lärartäthet är rimlig. Kanske borde enskilda lärares kompetens premieras snarare än den stora fokuseringen på antalet lärare. En duktig lärare inspirerar och väcker kunskapstörsten hos eleverna. Det borde belönas, inte bara genom högre generella lönelyft utan också genom högre individuella lönelyft för duktiga lärare. Trots denna kritik finns det ändå en sammanhållande tanke som bär för skolorna.

I Sverigebygget ska finanserna vara bra. I oppositionen har man tagit miste på hur man sköter ekonomin och är ständigt mer inne på att fördela kakan än att få den att växa. När ekonomin växer så blir det mer att fördela även om staten inte tar större andel. Det ger positiva ringar på vattnet, fler får jobb och behöver inte försörjas av alla andra. Alliansen är för defensiv på denna punkt, man föreslår inga stora skattesänkningar, vilket är synd, det har varit ett framgångskoncept av stora mått. Att exempelvis sjuksköterskor, chaufförer och lärare har fått motsvarande en 13:e månadslön genom jobbskatteavdragen har givit en välståndsökning av sällan skådad omfattning. Den succén borde förklaras bättre och byggas vidare på.

Det står allt klarare att det bara finns ett regeringsalternativ där man vet vad man får. Efter åtta år är det inte nytt och spännande men det står för en kontinuitet och tryggt ansvarstagande. Den samspelthet och regeringsduglighet kring en sammanhållen bild av Sverige som Alliansen står för finns inte någon annanstans idag.

Per Selstam

På måndagen blev politiken lite klarare. Alliansen presenterade sitt valmanifest. Även om en hel del redan hade presenterats i förväg och därför inte var några rafflande nyheter så fick alla enskilda förslag sin inramning.

Den bärande idén är Sverigebygget. Alliansen har en sammanhållen tanke för hur Sverige ska föras framåt. Det handlar naturligtvis mycket om bostäder i tillväxtorter och storstäder. Men nog så mycket om att man inte straffar ut de som vill bo kvar utanför stora tätorter. Det ska finnas möjligheter att bo och verka i hela landet. Då krävs inte bara planförenklingar för byggen i storstäder och regionala huvudorter utan också att man inte chockhöjer bensinskatterna så att man har råd att köra till dagis och jobb på grannorten.

Där emellan måste arbetet med att reformera grunden för välståndet fortgå. Vi behöver komma tillbaka till utbildningstoppen, utbildningsministern formulerade det så att vi om tio år ska vara bland topp tio i skolans Pisa-resultat. Idag ligger vi plats på 38. Det är ett rimligt mål, samtidigt kan man ifrågasätta metoderna att nå dit. Det föreslås bland annat obligatorisk förskoleklass, att lägga på ett år till är att kapitulera för bristande utbildningskvalitet och försöka väga upp den med längre tid. Snarare borde det satsas än hårdare på att få upp kvaliteten så att svenska elever klarar sig på de nio år som räckt tidigare.

På motsvarande vis kan det ifrågasättas om även Alliansens, och för den delen oppositionens, fokus på klasstorlek och lärartäthet är rimlig. Kanske borde enskilda lärares kompetens premieras snarare än den stora fokuseringen på antalet lärare. En duktig lärare inspirerar och väcker kunskapstörsten hos eleverna. Det borde belönas, inte bara genom högre generella lönelyft utan också genom högre individuella lönelyft för duktiga lärare. Trots denna kritik finns det ändå en sammanhållande tanke som bär för skolorna.

I Sverigebygget ska finanserna vara bra. I oppositionen har man tagit miste på hur man sköter ekonomin och är ständigt mer inne på att fördela kakan än att få den att växa. När ekonomin växer så blir det mer att fördela även om staten inte tar större andel. Det ger positiva ringar på vattnet, fler får jobb och behöver inte försörjas av alla andra. Alliansen är för defensiv på denna punkt, man föreslår inga stora skattesänkningar, vilket är synd, det har varit ett framgångskoncept av stora mått. Att exempelvis sjuksköterskor, chaufförer och lärare har fått motsvarande en 13:e månadslön genom jobbskatteavdragen har givit en välståndsökning av sällan skådad omfattning. Den succén borde förklaras bättre och byggas vidare på.

Det står allt klarare att det bara finns ett regeringsalternativ där man vet vad man får. Efter åtta år är det inte nytt och spännande men det står för en kontinuitet och tryggt ansvarstagande. Den samspelthet och regeringsduglighet kring en sammanhållen bild av Sverige som Alliansen står för finns inte någon annanstans idag.

Per Selstam