19 aug 2014 06:00

07 jan 2015 12:14

Jobben i skymundan

Kort, men knappast koncis. Så kan valrörelsens första duell mellan statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och Stefan Löfven (S) som hölls i SVT Agenda i söndags sammanfattas.

Debatten var tänkt att fokusera på jobben. På den knappa kvarten klämdes även högaktuella frågor om flyktingpolitik och regeringsbildning in. Kvar blev tittarna lämnade med fler frågor än kärnfulla svar.

Opinionsmätningarna pekar i nuläget på att varken Alliansen eller de rödgröna partierna får egen majoritet i höstens riksdagsval. Att bilda en regering som kan få stöd för sina förslag i riksdagen blir därmed svårt. Utsikterna för en regering att bli handlingskraftig är ytterst begränsade.

När det ibland talas om att regeringen inte är lika reformpigg nu som förra mandatperioden återfinns en stor del av förklaringen just i det parlamentariska läget och att regeringen sedan 2010 styr i minoritet. Den borgerliga regeringen som bildades 2006 hade majoritet i riksdagen och kunde få igenom betydelsefulla reformer, så som jobbskatteavdragen.

Denna parlamentariska verklighet försöker Socialdemokraterna vrida till att regeringen har sökt stöd hos Sverigedemokraterna för att få igenom sin politik, vilket inte är sant. För att särskilt isolera SD i migrationspolitiken har regeringen också kommit överens med Miljöpartiet. Försöken från S och LO att lura väljarna att en röst på den borgerliga regeringen skulle ge SD inflytande saknar trovärdighet. I Reinfeldts sommartal i lördags om en human flyktingpolitik blev det särskilt tydligt. Den nya S-linjen formulerades dock snabbt av Margot Wallström som ville förvrida Reinfeldts solidariska tal till att statsministern nu spelar SD i händerna. Men om något bidrar en sådan S-taktik till att låsa in angelägna frågor i SD:s hägn.

Hur S i sin tur skulle klara av att bilda regering och samtidigt isolera SD, om dagens opinionssiffror vore valresultat, får vi inga besked om. Som Reinfeldt påpekade i tv-duellen presenterar de rödgröna partierna inga gemensamma förslag. Och det är svårt att se hur de rödgröna skulle kunna komma överens om de stora frågorna när de öppet bråkar om de mindre, så som att S vill subventionera körkort för unga medan MP genom kraftigt höjda bensinskatter vill göra det dyrare att köra bil.

Söndagens korta men spretiga debatt var en missad chans för Löfven att tala tydligt till väljarna. Även Reinfeldt hade kunnat ta tillvara tillfället bättre, för att snabbt följa upp frågor som har väckts efter hans sommartal och knyta an till arbetslinjen.

För att kunna erbjuda bostäder och skolplatser till nyanlända runt om i landet krävs planering och samordning mellan myndigheter. Och framförallt krävs det jobb. Från vänster hörs myter om att jobbskatteavdraget skulle minska resurserna till välfärden. I själva verket är det tvärtom. Fler jobb ger ökat välstånd och större resurser till välfärden –och i valet står riktiga jobb mot S skattefinansierade traineejobb. Därför är det synd att just jobben inte fick större plats i söndagens debatt.

Amelie Langby

Debatten var tänkt att fokusera på jobben. På den knappa kvarten klämdes även högaktuella frågor om flyktingpolitik och regeringsbildning in. Kvar blev tittarna lämnade med fler frågor än kärnfulla svar.

Opinionsmätningarna pekar i nuläget på att varken Alliansen eller de rödgröna partierna får egen majoritet i höstens riksdagsval. Att bilda en regering som kan få stöd för sina förslag i riksdagen blir därmed svårt. Utsikterna för en regering att bli handlingskraftig är ytterst begränsade.

När det ibland talas om att regeringen inte är lika reformpigg nu som förra mandatperioden återfinns en stor del av förklaringen just i det parlamentariska läget och att regeringen sedan 2010 styr i minoritet. Den borgerliga regeringen som bildades 2006 hade majoritet i riksdagen och kunde få igenom betydelsefulla reformer, så som jobbskatteavdragen.

Denna parlamentariska verklighet försöker Socialdemokraterna vrida till att regeringen har sökt stöd hos Sverigedemokraterna för att få igenom sin politik, vilket inte är sant. För att särskilt isolera SD i migrationspolitiken har regeringen också kommit överens med Miljöpartiet. Försöken från S och LO att lura väljarna att en röst på den borgerliga regeringen skulle ge SD inflytande saknar trovärdighet. I Reinfeldts sommartal i lördags om en human flyktingpolitik blev det särskilt tydligt. Den nya S-linjen formulerades dock snabbt av Margot Wallström som ville förvrida Reinfeldts solidariska tal till att statsministern nu spelar SD i händerna. Men om något bidrar en sådan S-taktik till att låsa in angelägna frågor i SD:s hägn.

Hur S i sin tur skulle klara av att bilda regering och samtidigt isolera SD, om dagens opinionssiffror vore valresultat, får vi inga besked om. Som Reinfeldt påpekade i tv-duellen presenterar de rödgröna partierna inga gemensamma förslag. Och det är svårt att se hur de rödgröna skulle kunna komma överens om de stora frågorna när de öppet bråkar om de mindre, så som att S vill subventionera körkort för unga medan MP genom kraftigt höjda bensinskatter vill göra det dyrare att köra bil.

Söndagens korta men spretiga debatt var en missad chans för Löfven att tala tydligt till väljarna. Även Reinfeldt hade kunnat ta tillvara tillfället bättre, för att snabbt följa upp frågor som har väckts efter hans sommartal och knyta an till arbetslinjen.

För att kunna erbjuda bostäder och skolplatser till nyanlända runt om i landet krävs planering och samordning mellan myndigheter. Och framförallt krävs det jobb. Från vänster hörs myter om att jobbskatteavdraget skulle minska resurserna till välfärden. I själva verket är det tvärtom. Fler jobb ger ökat välstånd och större resurser till välfärden –och i valet står riktiga jobb mot S skattefinansierade traineejobb. Därför är det synd att just jobben inte fick större plats i söndagens debatt.

Amelie Langby