12 aug 2014 06:00

07 jan 2015 12:14

Rättning i skolledet

Det var knappast förvånande att Folkpartiledaren, utbildningsminister Jan Björklund, talade om skolan när han på måndagen presenterade sitt partis valmanifest. Det övergripande målet som formuleras är att Sverige ska tillbaka till tio-i-topp i de internationella Pisa-undersökningarna.

I det senaste Pisa-testet räckte elevernas kunskaper bara till plats 38. Med andra ord är det en stor, men också nödvändig, utmaning FP tar sig an. Det handlar ju inte om att vinna en bra Pisa-placering i sig, utan om att eleverna ska få kunskaper att ta sig fram i en alltmer globaliserad värld. Samlat är det avgörande för Sveriges framtida konkurrenskraft. Men skolans kunskapsuppdrag består också av bildning, demokratiska värderingar och vilken samhällskultur som odlas.

I en tid då information flödar allt snabbare blir förmågan till självständig kritisk granskning avgörande. Då behöver skolan lära ut så kallade hårda fakta: årtal och formler, teser och förlopp. Utan dessa måttstockar är det svårt att bedöma sanningshalten i googlade fakta. Och för att veta om eleverna har rustats med dessa kunskaper är betyg ett rättvist redskap som också syftar till att se till att stöd till elever som halkat efter kan sättas in i tid.

Trots det finns det från vänstern ett motstånd mot betyg, då det påstås stå i motsats till lärandelust. Snarare bör en tidig och tydlig betygsskala som garanterar en kunskapsgrund ses som en förutsättning för just kreativitet och innovationskraft –på samma sätt som konstnärer som exempelvis Picasso blev friare i sitt måleri först efter att ha lärt sig bemästra konstens teknik.

FP tar av tradition fasta på betyg som medel för att skolan ska uppnå målet om att förmedla kunskap. I sitt valmanifest uttrycker FP att betyg ska ges från årskurs 4, istället för årskurs 6. För att ta itu med en av skolans stora utmaningar, att skapa lugn och ro i klassrummen och återge lärarna auktoritet, föreslår Björklund dock inte betyg utan ordningsomdömen som ska bifogas med alla terminsbetyg, utom slutbetyget. Dessa ska dessutom vara frivilliga för skolor.

Kanske befarade Björklund hård kritik om han hade föreslagit betyg i ordning och uppförande, men efter vårens oroande rapportering om stökiga klassrum hade det nog inte vara en särskilt dum idé. Som Björklund själv påpekade är Sverige ett av ytterst få länder som saknar bedömning i ordning. När skolorna nu startar efter sommaren är lugn och ro i klassrummen en viktig del av arbetet för att återta en topplacering i Pisa-mätningen.

En smula lugn och ro på reformsidan är förmodligen också att föredra framför ett förstatligande av skolan, vilket FP liksom V, föreslår. Istället finns mindre ingripande men betydande åtgärder, till exempel extern examination vid nationella prov, som kan stärka kvaliteten och säkra rättvisa betyg. Under mandatperioden har alliansregeringen sjösatt flera viktiga skolreformer, såsom förstelärare. Av forskare har dessa bedömts föra den svenska skolan i rätt riktning. Nu behöver de få verka och utvecklas.

Amelie Langby

I det senaste Pisa-testet räckte elevernas kunskaper bara till plats 38. Med andra ord är det en stor, men också nödvändig, utmaning FP tar sig an. Det handlar ju inte om att vinna en bra Pisa-placering i sig, utan om att eleverna ska få kunskaper att ta sig fram i en alltmer globaliserad värld. Samlat är det avgörande för Sveriges framtida konkurrenskraft. Men skolans kunskapsuppdrag består också av bildning, demokratiska värderingar och vilken samhällskultur som odlas.

I en tid då information flödar allt snabbare blir förmågan till självständig kritisk granskning avgörande. Då behöver skolan lära ut så kallade hårda fakta: årtal och formler, teser och förlopp. Utan dessa måttstockar är det svårt att bedöma sanningshalten i googlade fakta. Och för att veta om eleverna har rustats med dessa kunskaper är betyg ett rättvist redskap som också syftar till att se till att stöd till elever som halkat efter kan sättas in i tid.

Trots det finns det från vänstern ett motstånd mot betyg, då det påstås stå i motsats till lärandelust. Snarare bör en tidig och tydlig betygsskala som garanterar en kunskapsgrund ses som en förutsättning för just kreativitet och innovationskraft –på samma sätt som konstnärer som exempelvis Picasso blev friare i sitt måleri först efter att ha lärt sig bemästra konstens teknik.

FP tar av tradition fasta på betyg som medel för att skolan ska uppnå målet om att förmedla kunskap. I sitt valmanifest uttrycker FP att betyg ska ges från årskurs 4, istället för årskurs 6. För att ta itu med en av skolans stora utmaningar, att skapa lugn och ro i klassrummen och återge lärarna auktoritet, föreslår Björklund dock inte betyg utan ordningsomdömen som ska bifogas med alla terminsbetyg, utom slutbetyget. Dessa ska dessutom vara frivilliga för skolor.

Kanske befarade Björklund hård kritik om han hade föreslagit betyg i ordning och uppförande, men efter vårens oroande rapportering om stökiga klassrum hade det nog inte vara en särskilt dum idé. Som Björklund själv påpekade är Sverige ett av ytterst få länder som saknar bedömning i ordning. När skolorna nu startar efter sommaren är lugn och ro i klassrummen en viktig del av arbetet för att återta en topplacering i Pisa-mätningen.

En smula lugn och ro på reformsidan är förmodligen också att föredra framför ett förstatligande av skolan, vilket FP liksom V, föreslår. Istället finns mindre ingripande men betydande åtgärder, till exempel extern examination vid nationella prov, som kan stärka kvaliteten och säkra rättvisa betyg. Under mandatperioden har alliansregeringen sjösatt flera viktiga skolreformer, såsom förstelärare. Av forskare har dessa bedömts föra den svenska skolan i rätt riktning. Nu behöver de få verka och utvecklas.

Amelie Langby