14 jul 2014 06:00

07 jan 2015 12:13

Tolkhjälp ingen tolkningsfråga

Återigen har frågan om hanteringen av de afghanska tolkar som hjälpt den svenska styrkan kommit på tal, och återigen visas Sverige upp som ett exempel att skämmas för. Att situationen ännu inte är löst får ses som ett pinsamt underkännande av regeringens fingertoppskänsla.

Sveriges radio rapporterar om en tolk, i programmet kallad Farzad. 2010 började han arbeta som tolk för svenska Försvarsmakten, ett arbete han utförde i tre års tid. Men att arbeta åt andra länder kan straffa sig i Afghanistan där talibanerna har återerövrat mycket av det inflytande och den utbredning de hade tidigare. När skyddet som den aktiva anställningen för med sig hade upphört utsattes Farzad för flera hot av talibanerna.

Han vände sig till svenska försvaret i Afghanistan. Där fick han beskedet att Sverige inte kunde hjälpa honom, samt rekommenderades att ta sig till ett grannland och söka asyl på en svensk ambassad.

Desperat tvingas Farzad att ta sig illegalt till Iran och ambassaden där. Det går sannolikt inte att föreställa sig känslan när han då fick veta att det inte är möjligt att söka asyl på ambassader. Motgångarna till trots fortsätter Farzad sin resa mot Sverige. Han tar sig vidare till Turkiet och Grekland och slutligen når han Sverige.

Resan som Farzad har genomlevt kunde lika gärna ha tagit död på honom. Enda sättet för honom att ta sig till Sverige och kunna söka asyl är på illegal väg och han tvingades att förlita sig på människosmugglare.

Farzads berättelse handlar inte bara om honom utan är berättelsen om hur Sverige svek människor som riskerat allt för att hjälpa oss. Det är långt under vår värdighet.

Situationen har hela tiden varit en pinsam historia för Sverige och om det dessutom är så att Försvarsmakten har ljugit eller i bästa men inte helt trovärdiga fall av försumlighet gett felaktiga råd till tolkarna är det ännu en spik i den svenska trovärdighetskistan. Varför ska någon hjälpa framtida svenska insatser när det är så här man blir behandlad?

Andra länder har tydligt visat att det går att behandla tolkarna på ett rättvist sätt. Det finns dessutom en enkel och smidig lösning: Gör en utredning av alla intresserade tolkars situation på plats och ge asyl till dem som har skäl därtill. Inga konstiga undantag från asylrätten, men man tvingar heller inte dessa modiga människor att resa illegalt till Sverige för att söka asyl här.

De har redan riskerat sina liv för oss, det finns inget acceptabelt skäl att tvinga dem att riskera livet igen. En strikt hedervärd utgång ur detta är inte längre möjlig, men det går fortfarande att göra rätt, om än något sent.

Daniel Persson

Återigen har frågan om hanteringen av de afghanska tolkar som hjälpt den svenska styrkan kommit på tal, och återigen visas Sverige upp som ett exempel att skämmas för. Att situationen ännu inte är löst får ses som ett pinsamt underkännande av regeringens fingertoppskänsla.

Sveriges radio rapporterar om en tolk, i programmet kallad Farzad. 2010 började han arbeta som tolk för svenska Försvarsmakten, ett arbete han utförde i tre års tid. Men att arbeta åt andra länder kan straffa sig i Afghanistan där talibanerna har återerövrat mycket av det inflytande och den utbredning de hade tidigare. När skyddet som den aktiva anställningen för med sig hade upphört utsattes Farzad för flera hot av talibanerna.

Han vände sig till svenska försvaret i Afghanistan. Där fick han beskedet att Sverige inte kunde hjälpa honom, samt rekommenderades att ta sig till ett grannland och söka asyl på en svensk ambassad.

Desperat tvingas Farzad att ta sig illegalt till Iran och ambassaden där. Det går sannolikt inte att föreställa sig känslan när han då fick veta att det inte är möjligt att söka asyl på ambassader. Motgångarna till trots fortsätter Farzad sin resa mot Sverige. Han tar sig vidare till Turkiet och Grekland och slutligen når han Sverige.

Resan som Farzad har genomlevt kunde lika gärna ha tagit död på honom. Enda sättet för honom att ta sig till Sverige och kunna söka asyl är på illegal väg och han tvingades att förlita sig på människosmugglare.

Farzads berättelse handlar inte bara om honom utan är berättelsen om hur Sverige svek människor som riskerat allt för att hjälpa oss. Det är långt under vår värdighet.

Situationen har hela tiden varit en pinsam historia för Sverige och om det dessutom är så att Försvarsmakten har ljugit eller i bästa men inte helt trovärdiga fall av försumlighet gett felaktiga råd till tolkarna är det ännu en spik i den svenska trovärdighetskistan. Varför ska någon hjälpa framtida svenska insatser när det är så här man blir behandlad?

Andra länder har tydligt visat att det går att behandla tolkarna på ett rättvist sätt. Det finns dessutom en enkel och smidig lösning: Gör en utredning av alla intresserade tolkars situation på plats och ge asyl till dem som har skäl därtill. Inga konstiga undantag från asylrätten, men man tvingar heller inte dessa modiga människor att resa illegalt till Sverige för att söka asyl här.

De har redan riskerat sina liv för oss, det finns inget acceptabelt skäl att tvinga dem att riskera livet igen. En strikt hedervärd utgång ur detta är inte längre möjlig, men det går fortfarande att göra rätt, om än något sent.

Daniel Persson