10 jul 2014 06:00

07 jan 2015 12:13

Vikten av att kunna välja

All undervisning passar inte alla elever lika bra. Vore det så skulle alla lyckas bra och så är det definitivt inte. Möjligheten för barn att tillsammans med sina föräldrar välja vilken skola de ska gå i är en grundpelare i en framgångsrik utveckling på skolområdet, och något som en överväldigande majoritet ser som en viktig del av vår välfärd.

Att det ännu går att anmärka på en påtaglig brist i olika upplägg bland de tillgängliga skolorna har sina orsaker. Främst bland dessa torde vara den ofta vanvettiga styrningen från politiskt håll och från Skolinspektionen. Alltför ofta tenderar denna syfta till att stöpa all undervisning i samma mall trots att det omöjligt kan vara en lämplig väg till framgång. Det är en fråga som förtjänar betydligt mer utrymme i debatten.

Ägar- och vinstfrågan har däremot fått ett oproportionerligt stort utrymme och det finns få saker som pekar på att det kommer att minska. Senast ut är en intervju med skolentreprenören Ulf Jonströmer samt en ledare i Dagens industri (9/7). Båda är överens om att riskkapitalbolag är dyra och dåliga ägare av skolor.

Jonströmers argument handlar om ineffektivitet. Om mycket av pengarna i riskkapitalbolag ändå kommer från pensionsfonder och liknande är det bättre om de investerar direkt i skolor vilket skulle tjäna både skolorna och fonderna, menar han. Ledaren tar å sida fasta på att skolan är en personalintensiv bransch vars främsta effektiviseringsmedel är personalnedskärningar vilket kan skada kvaliteten.

Riskkapitalbolag är sällsynt dåligt lämpade att vara långsiktiga ägare av några verksamheter. Det gäller inte minst skolor, som inte är ämnade att spotta ut stora vinster år efter år. När vänstern talar om sitt efterlängtade vinstförbud kommer de ofta dragandes med England som det främsta exemplet. Jämförelsen med England visar dock tydligt varför vinsterna är så viktiga.

I det engelska systemet är bara icke-vinstdrivande frivilligorganisationer välkomna att driva friskolor. Toby Young, som själv har dragit igång ett antal sådana, deltog under Almedalsveckan i ett seminarium där han menade att just detta har skadat det engelska skolsystemet allvarligt. Det innebär stora svårigheter för skolor att få låna pengar och minskar kraftigt incitamenten för framgångsrika friskolor att starta flera skolor eftersom det endast innebär en högre risk. Därför finns det så jämförelsevis få friskolor i England och många elever skulle ha kunnat få en bättre utbildning om vinstförbudet inte hade funnits.

För att ge så många som möjligt så goda förutsättningar inför resten av livet som möjligt krävs en variation i utbudet. För att uppnå det tillståndet behöver vi inte bara förändra Skolinspektionen utan också se till att det finns en bra grogrund för skolor att startas och drivas. Det inbegriper möjligheten att gå med vinst.

Svensk skola är inte i ett sådant skick att den kommer att tåla påhitt som vinstförbud utan att försämras ytterligare. Det kanske inte påverkar Jonas Sjöstedt (V), men det kommer att drabba åtskilliga elever.

Daniel Persson

All undervisning passar inte alla elever lika bra. Vore det så skulle alla lyckas bra och så är det definitivt inte. Möjligheten för barn att tillsammans med sina föräldrar välja vilken skola de ska gå i är en grundpelare i en framgångsrik utveckling på skolområdet, och något som en överväldigande majoritet ser som en viktig del av vår välfärd.

Att det ännu går att anmärka på en påtaglig brist i olika upplägg bland de tillgängliga skolorna har sina orsaker. Främst bland dessa torde vara den ofta vanvettiga styrningen från politiskt håll och från Skolinspektionen. Alltför ofta tenderar denna syfta till att stöpa all undervisning i samma mall trots att det omöjligt kan vara en lämplig väg till framgång. Det är en fråga som förtjänar betydligt mer utrymme i debatten.

Ägar- och vinstfrågan har däremot fått ett oproportionerligt stort utrymme och det finns få saker som pekar på att det kommer att minska. Senast ut är en intervju med skolentreprenören Ulf Jonströmer samt en ledare i Dagens industri (9/7). Båda är överens om att riskkapitalbolag är dyra och dåliga ägare av skolor.

Jonströmers argument handlar om ineffektivitet. Om mycket av pengarna i riskkapitalbolag ändå kommer från pensionsfonder och liknande är det bättre om de investerar direkt i skolor vilket skulle tjäna både skolorna och fonderna, menar han. Ledaren tar å sida fasta på att skolan är en personalintensiv bransch vars främsta effektiviseringsmedel är personalnedskärningar vilket kan skada kvaliteten.

Riskkapitalbolag är sällsynt dåligt lämpade att vara långsiktiga ägare av några verksamheter. Det gäller inte minst skolor, som inte är ämnade att spotta ut stora vinster år efter år. När vänstern talar om sitt efterlängtade vinstförbud kommer de ofta dragandes med England som det främsta exemplet. Jämförelsen med England visar dock tydligt varför vinsterna är så viktiga.

I det engelska systemet är bara icke-vinstdrivande frivilligorganisationer välkomna att driva friskolor. Toby Young, som själv har dragit igång ett antal sådana, deltog under Almedalsveckan i ett seminarium där han menade att just detta har skadat det engelska skolsystemet allvarligt. Det innebär stora svårigheter för skolor att få låna pengar och minskar kraftigt incitamenten för framgångsrika friskolor att starta flera skolor eftersom det endast innebär en högre risk. Därför finns det så jämförelsevis få friskolor i England och många elever skulle ha kunnat få en bättre utbildning om vinstförbudet inte hade funnits.

För att ge så många som möjligt så goda förutsättningar inför resten av livet som möjligt krävs en variation i utbudet. För att uppnå det tillståndet behöver vi inte bara förändra Skolinspektionen utan också se till att det finns en bra grogrund för skolor att startas och drivas. Det inbegriper möjligheten att gå med vinst.

Svensk skola är inte i ett sådant skick att den kommer att tåla påhitt som vinstförbud utan att försämras ytterligare. Det kanske inte påverkar Jonas Sjöstedt (V), men det kommer att drabba åtskilliga elever.

Daniel Persson