03 jul 2014 06:00

07 jan 2015 11:59

MP går bort sig i sin egen hjärtefråga

På en terrass i Visby med utsikt över Östersjön hade Miljöpartiet samlat till pressträff på onsdagen. Språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin presenterade sitt utspel: Dött hav.

Romson visade upp ett vattenprov och förklarade att MP vill rädda Östersjön. Fridolin pratade om en möjlighet för jordbruket kring Östersjön att ställa om. De talade även om att styra upphandlingar av mat till äldreboenden och skolor så att en större portion blir ekologisk och svenskodlad. Finansieringen ska tas från Landsbygdsprogrammet och skatterna på konstgödsel ska höjas.

Romson påstod att regeringen har slarvat bort Östersjöfrågorna. Särskilt i dessa frågor har dock regeringen tagit ett aktivt ansvar. Det var just under regeringen Reinfeldts ordförandeskap 2009 som EU antog en samlad Östersjöstrategi. Den syftar till att rädda havsmiljön, länka samman Östersjöregionen och öka välståndet.

För Alliansen har den grundläggande jobbfrågan emellertid gått före debatten om miljöpolitik. Och då etiketter – eller bara ett ord i partinamnet – får avgöra vilket parti som anses vara bäst på en fråga skyms den politik som inte frontar i valrörelsen. Så förlorar partierna som vill ta helhetsansvar.

MP:s utspel i miljöfrågorna var väntat. Därmed styrs också uppmärksamheten bort från andra områden där partiet på sistone har valt en väg långt ifrån väljarna i mitten. Valfriheten i välfärden, som övergavs på valkongressen tidigare i år, är ett exempel. Partiets före detta ekonomisk-politiska talesperson Mikaela Valtersson, nu ordförande i Friskolornas riksförbund, har skarpt kritiserat den nya hållningen, eftersom den riskerar leda till att tusentals elever tvingas byta skola mot sin vilja.

För att bekosta sina dyra förslag är språkrören helt öppna med att vissa jobb på landsbygden kan offras, när transporter och resor ska kosta mer. Därtill slog MP-kongressen fast en tillväxtfientlig linje. Och det är med denna märkliga vänsterpolitik som MP inte bara faller i valfrihetsfrågan, utan även snubblande går bort sig i sin egen hjärtefråga.

”Glöm inte att svenska bönder konkurrerar på en global marknad”, kritiserar Lantbrukarnas riksförbund förslaget om höjd gödselskatt. Det sätter fingret på hur MP glömmer förutsättningarna för Sverige att vara ledande på miljöområdet.

Ska havsmiljön förbättras behövs ökat samarbete mellan länderna vid Östersjöns stränder. Det gäller särskilt på handelsområdet. Handel – och tillväxt – gör att länder har råd att sätta upp mer hållbara lösningar. MP:s protektionistiska retorik för svenskproducerad mat försämrar dessutom möjligheten att sätta press på andra länder.

Några kullerstensgator bort höll Alliansens partiledare också pressträff. Nyheten: en investering i bostadsbyggande och höghastighetståg för att binda samman Sverige och stärka konkurrenskraften. Det har förvisso MP förespråkat förut, men det blir tydligt att sådana förslag inta kan finansieras utan en heltäckande politik med välståndet som grund.

Amelie Langby

På en terrass i Visby med utsikt över Östersjön hade Miljöpartiet samlat till pressträff på onsdagen. Språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin presenterade sitt utspel: Dött hav.

Romson visade upp ett vattenprov och förklarade att MP vill rädda Östersjön. Fridolin pratade om en möjlighet för jordbruket kring Östersjön att ställa om. De talade även om att styra upphandlingar av mat till äldreboenden och skolor så att en större portion blir ekologisk och svenskodlad. Finansieringen ska tas från Landsbygdsprogrammet och skatterna på konstgödsel ska höjas.

Romson påstod att regeringen har slarvat bort Östersjöfrågorna. Särskilt i dessa frågor har dock regeringen tagit ett aktivt ansvar. Det var just under regeringen Reinfeldts ordförandeskap 2009 som EU antog en samlad Östersjöstrategi. Den syftar till att rädda havsmiljön, länka samman Östersjöregionen och öka välståndet.

För Alliansen har den grundläggande jobbfrågan emellertid gått före debatten om miljöpolitik. Och då etiketter – eller bara ett ord i partinamnet – får avgöra vilket parti som anses vara bäst på en fråga skyms den politik som inte frontar i valrörelsen. Så förlorar partierna som vill ta helhetsansvar.

MP:s utspel i miljöfrågorna var väntat. Därmed styrs också uppmärksamheten bort från andra områden där partiet på sistone har valt en väg långt ifrån väljarna i mitten. Valfriheten i välfärden, som övergavs på valkongressen tidigare i år, är ett exempel. Partiets före detta ekonomisk-politiska talesperson Mikaela Valtersson, nu ordförande i Friskolornas riksförbund, har skarpt kritiserat den nya hållningen, eftersom den riskerar leda till att tusentals elever tvingas byta skola mot sin vilja.

För att bekosta sina dyra förslag är språkrören helt öppna med att vissa jobb på landsbygden kan offras, när transporter och resor ska kosta mer. Därtill slog MP-kongressen fast en tillväxtfientlig linje. Och det är med denna märkliga vänsterpolitik som MP inte bara faller i valfrihetsfrågan, utan även snubblande går bort sig i sin egen hjärtefråga.

”Glöm inte att svenska bönder konkurrerar på en global marknad”, kritiserar Lantbrukarnas riksförbund förslaget om höjd gödselskatt. Det sätter fingret på hur MP glömmer förutsättningarna för Sverige att vara ledande på miljöområdet.

Ska havsmiljön förbättras behövs ökat samarbete mellan länderna vid Östersjöns stränder. Det gäller särskilt på handelsområdet. Handel – och tillväxt – gör att länder har råd att sätta upp mer hållbara lösningar. MP:s protektionistiska retorik för svenskproducerad mat försämrar dessutom möjligheten att sätta press på andra länder.

Några kullerstensgator bort höll Alliansens partiledare också pressträff. Nyheten: en investering i bostadsbyggande och höghastighetståg för att binda samman Sverige och stärka konkurrenskraften. Det har förvisso MP förespråkat förut, men det blir tydligt att sådana förslag inta kan finansieras utan en heltäckande politik med välståndet som grund.

Amelie Langby