27 jun 2014 06:00

07 jan 2015 12:13

Sätt fingret på samhällsutmaningarna

Häromdagen intervjuades Stefan Löfven (S) i Dagens Nyheter och lyckades med konststycket att prata om mycket utan att egentligen säga någonting av vikt. I torsdags hade turen kommit till statsminister Fredrik Reinfeldt (M). Möjligen berodde det på intervjuns format, men inte heller porträttet av Reinfeldt inbringade någon vidare valvinnarkänsla. Enbart genom bilden av Reinfeldt lät DN förmedla en grå trötthet.

Parallellt med att de två stora partierna, som aspirerar på att få bilda regering, skaver vidare i mitten kapitaliserar fåfrågepartierna på utrymmet att sticka ut i frågor som rör jämställdhet, miljö och invandring. Visst är det aktuella samhällsfrågor, men det är bekymmersamt om andra viktiga samhällsutmaningar lämnas därhän. Därför är det angeläget att Reinfeldt, och även Löfven, lägger vikten vid de grundläggande frågorna om ekonomi och jobb. Välståndet ska inte tas för givet, särskilt när partier som Miljöpartiet vill experimentera med människors vardag, i tron om att en tillväxtfientlig politik skulle ge jobb och trygghet.

Hur grått det än må framstå är jobben valets centrala fråga. I DN-intervjun lyfter Reinfeldt dock fram att Sveriges alla myndigheter ska ha som mål att bidra till fler jobb. Nu är det givetvis bra om den statliga verksamheten har ett företagsvänligt fokus. Men för att verkligen tala om jobben behöver frågor om Arbetsförmedlingens uppdrag och arbetsmarknadens utformning också besvaras. Hur kan Sverige få en fungerande arbetsförmedling som faktiskt förmedlar jobb? Är det verkligen rimligt att ålder ska gå före kompetens vid anställningar?

Nästa vecka åker partiledarna till Gotland för att varsin dag inta scenen i Almedelen. En, kanske naiv, förhoppning är att valrörelsens glöd då också kan starta. Säkerligen kommer partierna som vann framgångar i Europaparlamentsvalet åka dit med en stark gnista av självförtroende. Men vad som behövs är att Fredrik Reinfeldt tänder till och sätter fingret på de samhällsutmaningar Sverige står inför.

För den sakens skull behöver han inte tala om storslagna visioner, men om lösningar på människors vardagsproblem. Vad vill till exempel en borgerlig regering göra för att människor ska kunna leva och jobba utanför storstäderna? Det andra och dystra alternativet är känt: en rödgrön regering där Miljöpartiets Åsa Romson helt öppet i Sveriges radio sagt att de är beredda att offra vissa jobb för sin gröna omställnings skull. Det vore bra om Löfven ville tala klarspråk om detta. Vad vill S? Förhoppningsvis inte tillbaka till sjuttiotalet då bland annat textilindustrin offrades i samhällsomvandlingsprojekt.

Att ta ansvar för jobben och ekonomin –och förklara hur –handlar om att stå upp för de människor som jobbar och betalar skatt i Sverige och som inte vill att pengarna ska gå till politiska experiment. Utan jobb och välstånd försvinner dessutom resurserna att möta de samhällsutmaningar som finns inom integration, miljö och jämställdhet. Det vill fåfrågepartierna inte låtsas om.

Parallellt med att de två stora partierna, som aspirerar på att få bilda regering, skaver vidare i mitten kapitaliserar fåfrågepartierna på utrymmet att sticka ut i frågor som rör jämställdhet, miljö och invandring. Visst är det aktuella samhällsfrågor, men det är bekymmersamt om andra viktiga samhällsutmaningar lämnas därhän. Därför är det angeläget att Reinfeldt, och även Löfven, lägger vikten vid de grundläggande frågorna om ekonomi och jobb. Välståndet ska inte tas för givet, särskilt när partier som Miljöpartiet vill experimentera med människors vardag, i tron om att en tillväxtfientlig politik skulle ge jobb och trygghet.

Hur grått det än må framstå är jobben valets centrala fråga. I DN-intervjun lyfter Reinfeldt dock fram att Sveriges alla myndigheter ska ha som mål att bidra till fler jobb. Nu är det givetvis bra om den statliga verksamheten har ett företagsvänligt fokus. Men för att verkligen tala om jobben behöver frågor om Arbetsförmedlingens uppdrag och arbetsmarknadens utformning också besvaras. Hur kan Sverige få en fungerande arbetsförmedling som faktiskt förmedlar jobb? Är det verkligen rimligt att ålder ska gå före kompetens vid anställningar?

Nästa vecka åker partiledarna till Gotland för att varsin dag inta scenen i Almedelen. En, kanske naiv, förhoppning är att valrörelsens glöd då också kan starta. Säkerligen kommer partierna som vann framgångar i Europaparlamentsvalet åka dit med en stark gnista av självförtroende. Men vad som behövs är att Fredrik Reinfeldt tänder till och sätter fingret på de samhällsutmaningar Sverige står inför.

För den sakens skull behöver han inte tala om storslagna visioner, men om lösningar på människors vardagsproblem. Vad vill till exempel en borgerlig regering göra för att människor ska kunna leva och jobba utanför storstäderna? Det andra och dystra alternativet är känt: en rödgrön regering där Miljöpartiets Åsa Romson helt öppet i Sveriges radio sagt att de är beredda att offra vissa jobb för sin gröna omställnings skull. Det vore bra om Löfven ville tala klarspråk om detta. Vad vill S? Förhoppningsvis inte tillbaka till sjuttiotalet då bland annat textilindustrin offrades i samhällsomvandlingsprojekt.

Att ta ansvar för jobben och ekonomin –och förklara hur –handlar om att stå upp för de människor som jobbar och betalar skatt i Sverige och som inte vill att pengarna ska gå till politiska experiment. Utan jobb och välstånd försvinner dessutom resurserna att möta de samhällsutmaningar som finns inom integration, miljö och jämställdhet. Det vill fåfrågepartierna inte låtsas om.

  • Amelie Langby