19 jun 2014 06:00

07 jan 2015 11:59

Glöm inte grunden för välståndet

Socialdemokraternas ställning i svensk politik under 1900-talet har av statsvetare ibland liknats vid en sol, kring vilken övriga partier kretsade. De två senaste mandatperioderna med en borgerlig regering har varit ett bevis på att S-solen har gått ner och enligt opinionssiffrorna dessutom fortsätter att sjunka i havet.

Men opinionssiffrorna tyder inte på att det nya arbetarpartiet, Moderaterna, har övertagit Socialdemokraternas roll. Det verkar inget annat parti heller ha gjort för den delen. Vad som däremot kvarstår som en kärna i svensk politik är inget politiskt parti –utan den svenska välfärden.

Möjligen var det även under andra halvan av 1900-talet så att politiken kretsade kring välfärden och att Socialdemokraterna var det parti som på den tiden lyckades bäst med att tala om hur Sverige ska trygga välfärden. Den trovärdigheten har de sedan länge tappat.

Välfärdslösningarna tar sig i olika uttryck hos partierna. Moderaterna och Socialdemokraterna talar om jobben –utan dem klarar vi inte att finansiera vård, skola och omsorg. Även Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna är med på denna linje. Vänsterpartiet har däremot valt en annan profil och vill begränsa jobbmöjligheterna i välfärdssektorn med sina förslag om förbud mot vinster hos företag i branschen. Även Miljöpartiet har valt en egen linje och formulerade på valkongressen nyligen att partiet är emot tillväxt. Feministiskt initiativ ifrågasätter också arbetslinjen, men är noga med att tala om att alla människor ska färdas väl genom livet. Vem som ska betala är det dock tyst om. Sverigedemokraterna lockar i sin tur en del väljare, trots sina hemsnickrade kalkyler om invandring, sannolikt för att de kapitaliserar på välfärdens centrala roll i politiken.

Vad lägger då grunden för svenskt välstånd som möjliggör välfärden alla partier vill värna? Jobben är en del, men bakom det svaret finns en historia av viktiga beslut som numera alltför ofta tas för given. Ett sådant beslut har i dagarna uppmärksammats av få politiker men likväl av Centrum för näringslivshistoria och Axess magasin och TV. Beslutet är det om utvidgad näringsfrihet som fattades för 150 år sedan av kung Karl XV den 18 juni 1864. Det innebar att det medeltida skråväsendet som begränsade människor att fritt utöva ett yrke togs bort. Det blev början på ett växande svenskt näringsliv med fler jobb och ökat välstånd.

Det kan vara värt att påminnas om detta i ett valår då vänstern talar om att inskränka jobbmöjligheterna i välfärdssektorn och Socialdemokraterna vill styra var företag inom välfärden får etablera sig. Och när fackföreningarna oroar sig för konkurrens från arbetskraftsinvandring låter det ungefär som det gjorde för 150 år sedan då skråna försökte klamra sig fast vid det gamla och värna sina egna framför att låta tillväxten ta fart. För glömmer vi att det är i ett fritt näringsliv som jobb och tillväxt skapas kan vi snart också se välfärdssolen gå ner.

Amelie Langby

Socialdemokraternas ställning i svensk politik under 1900-talet har av statsvetare ibland liknats vid en sol, kring vilken övriga partier kretsade. De två senaste mandatperioderna med en borgerlig regering har varit ett bevis på att S-solen har gått ner och enligt opinionssiffrorna dessutom fortsätter att sjunka i havet.

Men opinionssiffrorna tyder inte på att det nya arbetarpartiet, Moderaterna, har övertagit Socialdemokraternas roll. Det verkar inget annat parti heller ha gjort för den delen. Vad som däremot kvarstår som en kärna i svensk politik är inget politiskt parti –utan den svenska välfärden.

Möjligen var det även under andra halvan av 1900-talet så att politiken kretsade kring välfärden och att Socialdemokraterna var det parti som på den tiden lyckades bäst med att tala om hur Sverige ska trygga välfärden. Den trovärdigheten har de sedan länge tappat.

Välfärdslösningarna tar sig i olika uttryck hos partierna. Moderaterna och Socialdemokraterna talar om jobben –utan dem klarar vi inte att finansiera vård, skola och omsorg. Även Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna är med på denna linje. Vänsterpartiet har däremot valt en annan profil och vill begränsa jobbmöjligheterna i välfärdssektorn med sina förslag om förbud mot vinster hos företag i branschen. Även Miljöpartiet har valt en egen linje och formulerade på valkongressen nyligen att partiet är emot tillväxt. Feministiskt initiativ ifrågasätter också arbetslinjen, men är noga med att tala om att alla människor ska färdas väl genom livet. Vem som ska betala är det dock tyst om. Sverigedemokraterna lockar i sin tur en del väljare, trots sina hemsnickrade kalkyler om invandring, sannolikt för att de kapitaliserar på välfärdens centrala roll i politiken.

Vad lägger då grunden för svenskt välstånd som möjliggör välfärden alla partier vill värna? Jobben är en del, men bakom det svaret finns en historia av viktiga beslut som numera alltför ofta tas för given. Ett sådant beslut har i dagarna uppmärksammats av få politiker men likväl av Centrum för näringslivshistoria och Axess magasin och TV. Beslutet är det om utvidgad näringsfrihet som fattades för 150 år sedan av kung Karl XV den 18 juni 1864. Det innebar att det medeltida skråväsendet som begränsade människor att fritt utöva ett yrke togs bort. Det blev början på ett växande svenskt näringsliv med fler jobb och ökat välstånd.

Det kan vara värt att påminnas om detta i ett valår då vänstern talar om att inskränka jobbmöjligheterna i välfärdssektorn och Socialdemokraterna vill styra var företag inom välfärden får etablera sig. Och när fackföreningarna oroar sig för konkurrens från arbetskraftsinvandring låter det ungefär som det gjorde för 150 år sedan då skråna försökte klamra sig fast vid det gamla och värna sina egna framför att låta tillväxten ta fart. För glömmer vi att det är i ett fritt näringsliv som jobb och tillväxt skapas kan vi snart också se välfärdssolen gå ner.

Amelie Langby