05 jun 2014 06:00

23 jan 2015 14:38

Tomma löften om storlänet

Det bidde bara en tumme....Jag har tidigare använt liknelsen om Mäster Skräddare när det gäller storlänet och Mariestads nitlott. Löften från regionbildningen visade sig inte vara mycket värda.

Vi minns karamellerna vi skulle få: Rättscentrum, administrativt centrum och skattemyndighetens ledningskontor.

Riksdagsman Urban Ahlin och dåvarande kommunalråd Ulla Göthager (S) var först skeptiska till storregionen. Men ett kategoriskt nej ändrades när partipiskan ven. Från att Mariestad hade gått i täten för de tio kommuner i länet som sa nej till storlän blev det hastigt ett ja.

Något som upprörde samarbetspartnern Vänsterpartiet. Per Rosengren var arg över att beslutet inte förankrats hos något annat parti i kommunen och menade att Ahlin och Göthager lagt sig platt för de överordnade i regeringen. Om någon lyckades sia i kristallkulan så var det Rosengren som var skeptisk till alla fagra löftena. På frågan om vad som händer med Mariestad i storlänet svarade han till MT i september 1996: ”Det är en katastrof helt enkelt. Vi hamnar i periferin. Mariestad drabbas hårt.”

Urban Ahlin slog ifrån sig och sa i en artikel 1997 ”Om vi fortsatt att vara negativa så hade troligen länsrätt och tingsrätt försvunnit, häkte, fängelse och Rödjan hade lagts ner och länsskattemyndigheten hamnat i Göteborg. Ingen vet heller hur det hade blivit med skogsvårdsstyrelsen, där vi nu ändå har ett kontor, och lantmäteriet, som har en produktionsenhet kvar. Mariestad hade blivit utarmat.”

Fortsätter man att gräva i arkiven så går det naturligtvis att käbbla om vilken regering som avlövat norra länsdelen mest. Sanningen kanske ligger i att våra synpunkter drunknar bland andra regionala hänsynstaganden och gamla överenskommelser väger lätt. Den som har en mörkare bild skulle också kunna spekulera i hur mycket politiker, som vill göra karriär, vågar slåss för frågor på hemmaplan som kan hämma den egna vägen uppåt. Det är inte särskilt populärt att stänka färg som stör en målning där de stora penseldragen dras upp.

På måndag röstar regionfullmäktige om att bygga ett nytt Regionens hus i Skövde. Trots tidigare löften och det stora pampiga regionhuset som redan finns i Mariestad. Den debatt som brutit ut mellan Ulla Göthager och Johan Abrahamsson på MT:s debattsidor är intressant. Vem stödjer vad och vad har sagts i korridorerna? Vi som följt regionfrågan i många år tycker möjligen att den är lite fjantig.

Den inomregionala balansen är redan klubbad. Det gjordes 2012. Var det någon av norra länsdelens representanter: Linnéa Wall (S), Anne-Charlotte Karlsson (S), Carina Gullberg (S) och Linn Brandström (M), som yttrade sig i regionfullmäktige och tyckte annorlunda? Svar: Nej.

Kommer någon att resa sig upp på måndag och påminna om löften som aldrig infriats till Mariestad. Min gissning är: Nej.

I regionsammanhang har Mariestad redan skyfflats undan som en ”sovstad”.

Den som har läst Jan Jörnmarks böcker och sett hans fascinerande bilder av övergivna platser och nedlagda landsortsstäder får otäcka bilder på näthinnan. Då har det handlat om konsekvenser av näringslivets rörlighet och globaliseringens följder. Nu gäller det dock myndigheter och offentlig service. Det är politiska beslut som kunde tas helt annorlunda.

Det spelar ingen som helst roll vilka diskussioner som förs i korridorer om demokratin fungerar. Politiker har fortfarande möjlighet att värna hela landet. Löften behöver inte vara tomma och beslut som gynnar landsbygd kan fortfarande verkställas.

Det borde vara fullmäktige och riksdag som tar beslut och tjänstemännen följer de direktiv som ges.

I storlänet lämnar det en del övrigt att önska.

Vi minns karamellerna vi skulle få: Rättscentrum, administrativt centrum och skattemyndighetens ledningskontor.

Riksdagsman Urban Ahlin och dåvarande kommunalråd Ulla Göthager (S) var först skeptiska till storregionen. Men ett kategoriskt nej ändrades när partipiskan ven. Från att Mariestad hade gått i täten för de tio kommuner i länet som sa nej till storlän blev det hastigt ett ja.

Något som upprörde samarbetspartnern Vänsterpartiet. Per Rosengren var arg över att beslutet inte förankrats hos något annat parti i kommunen och menade att Ahlin och Göthager lagt sig platt för de överordnade i regeringen. Om någon lyckades sia i kristallkulan så var det Rosengren som var skeptisk till alla fagra löftena. På frågan om vad som händer med Mariestad i storlänet svarade han till MT i september 1996: ”Det är en katastrof helt enkelt. Vi hamnar i periferin. Mariestad drabbas hårt.”

Urban Ahlin slog ifrån sig och sa i en artikel 1997 ”Om vi fortsatt att vara negativa så hade troligen länsrätt och tingsrätt försvunnit, häkte, fängelse och Rödjan hade lagts ner och länsskattemyndigheten hamnat i Göteborg. Ingen vet heller hur det hade blivit med skogsvårdsstyrelsen, där vi nu ändå har ett kontor, och lantmäteriet, som har en produktionsenhet kvar. Mariestad hade blivit utarmat.”

Fortsätter man att gräva i arkiven så går det naturligtvis att käbbla om vilken regering som avlövat norra länsdelen mest. Sanningen kanske ligger i att våra synpunkter drunknar bland andra regionala hänsynstaganden och gamla överenskommelser väger lätt. Den som har en mörkare bild skulle också kunna spekulera i hur mycket politiker, som vill göra karriär, vågar slåss för frågor på hemmaplan som kan hämma den egna vägen uppåt. Det är inte särskilt populärt att stänka färg som stör en målning där de stora penseldragen dras upp.

På måndag röstar regionfullmäktige om att bygga ett nytt Regionens hus i Skövde. Trots tidigare löften och det stora pampiga regionhuset som redan finns i Mariestad. Den debatt som brutit ut mellan Ulla Göthager och Johan Abrahamsson på MT:s debattsidor är intressant. Vem stödjer vad och vad har sagts i korridorerna? Vi som följt regionfrågan i många år tycker möjligen att den är lite fjantig.

Den inomregionala balansen är redan klubbad. Det gjordes 2012. Var det någon av norra länsdelens representanter: Linnéa Wall (S), Anne-Charlotte Karlsson (S), Carina Gullberg (S) och Linn Brandström (M), som yttrade sig i regionfullmäktige och tyckte annorlunda? Svar: Nej.

Kommer någon att resa sig upp på måndag och påminna om löften som aldrig infriats till Mariestad. Min gissning är: Nej.

I regionsammanhang har Mariestad redan skyfflats undan som en ”sovstad”.

Den som har läst Jan Jörnmarks böcker och sett hans fascinerande bilder av övergivna platser och nedlagda landsortsstäder får otäcka bilder på näthinnan. Då har det handlat om konsekvenser av näringslivets rörlighet och globaliseringens följder. Nu gäller det dock myndigheter och offentlig service. Det är politiska beslut som kunde tas helt annorlunda.

Det spelar ingen som helst roll vilka diskussioner som förs i korridorer om demokratin fungerar. Politiker har fortfarande möjlighet att värna hela landet. Löften behöver inte vara tomma och beslut som gynnar landsbygd kan fortfarande verkställas.

Det borde vara fullmäktige och riksdag som tar beslut och tjänstemännen följer de direktiv som ges.

I storlänet lämnar det en del övrigt att önska.

  • Karin Eriksson