04 jun 2014 06:00

07 jan 2015 12:12

Symboliska ubåtar

Alliansen och Socialdemokraterna har slutit en överenskommelse om hur Sverige ska kunna återuppta egen ubåtstillverkning. Bland annat tar staten ansvar för gamla miljöskador vid Karlskronavarvet, där fartyg till svenska flottan byggts sedan 1600-talet. Det innebär att man krattar manegen för att Saab ska ta över den svenska ubåtstillverkningen från tyska Thyssen-Krupp.

För flottan är det av mycket stor vikt att nästa generation ubåtar utvecklas. Den som har ett långt minne kommer ihåg de sovjetiska ubåtskränkningarna på 1980-talet. Då hade vi genom politiska beslut under det naiva 1970-talet gjort oss av med ubåtsjaktförmågan. Den tog tio år att återställa. Dagens politiker gör nu inte om samma misstag utan tryggar framsynt att vi har ett ubåtsvapen även i framtiden.

Det är inte bara flottan som behöver materiel, det samma gäller hela vårt försvar. Särskilt i det nya läget med rysk aggression i vårt närområde. Under många år har försvaret varit en strykpåse och budgetregulator, där varken Alliansen eller Socialdemokraterna tagit ansvar för verksamhetens möjlighet att bestå långsiktigt. Att Alliansen och Socialdemokraterna nu samlas till detta beslut är därför viktigt och förhoppningsvis kan det komma fler liknande blocköverskridande samarbeten till stånd så att försvarets position långsiktigt tryggas.

Talande är vilka partier som inte är med på överenskommelsen. Att Sverigedemokraterna lämnas utanför är inte konstigt. Värre för framtiden är att Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte är med. Det ger ytterligare en tydlig fingervisning om vilka partier som står för det realistiska och ibland tråkiga men nödvändiga i svensk politik.

Den som funderar på att rösta på något av de rödgröna partierna i höstens val bör ställa sig frågan vad en sådan röst innebär i praktiken. Vad händer när Sverige riskerar att sitta med en regeringskoalition som inte kan enas om en ansvarstagande politik för försvaret, ett av statens kärnområden? Hur ser vår omvärld på oss om vi har en regering som till stora delar vill lägga ned försvaret? Kommer det innebära att den pånyttfödda ryska aggressiviteten minskar i vårt närområde om vi inte har någon försvarskapacitet? För de flesta är svaren lika uppenbara som tråkiga. Sverige kommer inte kunna sätta något bakom orden i ett skarpt läge och kommer inte tas på allvar av andra stater om vi inte har en regering som tycker att Sverige och våra värderingar är värda att försvaras.

Försvarspolitiken har i Sverige inte varit en valvinnare på många år, men det är lika fullt ett område som en regering måste klara av, för att kunna regera. Det är ett nödvändigt politikområde vars hanterande visar om de som styr är mogna uppgiften att ta ansvar för landet som helhet eller inte. Att två av tre rödgröna partier inte är med på dagens överenskommelse är talande för den beklämmande situation Sverige riskerar att hamna i efter valet i september om dagens opinionsläge blir valresultat.

För flottan är det av mycket stor vikt att nästa generation ubåtar utvecklas. Den som har ett långt minne kommer ihåg de sovjetiska ubåtskränkningarna på 1980-talet. Då hade vi genom politiska beslut under det naiva 1970-talet gjort oss av med ubåtsjaktförmågan. Den tog tio år att återställa. Dagens politiker gör nu inte om samma misstag utan tryggar framsynt att vi har ett ubåtsvapen även i framtiden.

Det är inte bara flottan som behöver materiel, det samma gäller hela vårt försvar. Särskilt i det nya läget med rysk aggression i vårt närområde. Under många år har försvaret varit en strykpåse och budgetregulator, där varken Alliansen eller Socialdemokraterna tagit ansvar för verksamhetens möjlighet att bestå långsiktigt. Att Alliansen och Socialdemokraterna nu samlas till detta beslut är därför viktigt och förhoppningsvis kan det komma fler liknande blocköverskridande samarbeten till stånd så att försvarets position långsiktigt tryggas.

Talande är vilka partier som inte är med på överenskommelsen. Att Sverigedemokraterna lämnas utanför är inte konstigt. Värre för framtiden är att Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte är med. Det ger ytterligare en tydlig fingervisning om vilka partier som står för det realistiska och ibland tråkiga men nödvändiga i svensk politik.

Den som funderar på att rösta på något av de rödgröna partierna i höstens val bör ställa sig frågan vad en sådan röst innebär i praktiken. Vad händer när Sverige riskerar att sitta med en regeringskoalition som inte kan enas om en ansvarstagande politik för försvaret, ett av statens kärnområden? Hur ser vår omvärld på oss om vi har en regering som till stora delar vill lägga ned försvaret? Kommer det innebära att den pånyttfödda ryska aggressiviteten minskar i vårt närområde om vi inte har någon försvarskapacitet? För de flesta är svaren lika uppenbara som tråkiga. Sverige kommer inte kunna sätta något bakom orden i ett skarpt läge och kommer inte tas på allvar av andra stater om vi inte har en regering som tycker att Sverige och våra värderingar är värda att försvaras.

Försvarspolitiken har i Sverige inte varit en valvinnare på många år, men det är lika fullt ett område som en regering måste klara av, för att kunna regera. Det är ett nödvändigt politikområde vars hanterande visar om de som styr är mogna uppgiften att ta ansvar för landet som helhet eller inte. Att två av tre rödgröna partier inte är med på dagens överenskommelse är talande för den beklämmande situation Sverige riskerar att hamna i efter valet i september om dagens opinionsläge blir valresultat.

  • Per Selstam