17 maj 2014 06:00

07 jan 2015 11:58

Försvaret en fråga om solidaritet

Få politiska områden torde visa hur verklighetsfrämmande Vänsterpartiets och Miljöpartiets politik är i lika hög grad som försvarsfrågan. Medan merparten av partierna ägnar sig åt att försöka komma överens om hur vi ska rusta försvaret till en lämplig nivå till en kostnad som vi klarar av vill MP och V fortfarande minska vår egen och västvärldens militära förmåga.

Vänsterpartiet har gjort det tydligt att man motsätter sig en upprustning av försvaret eftersom det hävdas kunna trigga en kapprustning med Ryssland. Givet att Ryssland har rustat upp alla delar av sin militär i flera år nu är det oklart exakt vad Vänsterpartiet menar med detta. Dagarna då V med fog kan påstås arbeta för att underlätta Moskvas intåg i Sverige är trots allt över. Men deras politik är fortfarande skadlig.

Miljöpartiet är om möjligt värre ändå. Likt V blandar partiet ständigt ihop utrikespolitik, försvarspolitik, biståndspolitik och en rad andra områden och parar dessa med en bisarr teoribildning kring klimat, rättvisa, genus och antikapitalism.

Ambitionen att förebygga konflikter är god, men den delar alla partier. På sin hemsida förklarar MP detta med att partiet ”vill att Sverige agerar i solidaritet med världens utsatta och krigsdrabbade människor, inte med krigsindustrin”.

Det är möjligt att somliga tycker att det låter bra, men det är substanslöst. Inget land håller sig med en militär förmåga för att visa solidaritet med krigsindustrin. Det handlar om att skydda den egna befolkningen och att ha möjlighet att hjälpa andra.

För inga ord kommer att förhindra att onda människor utför onda handlingar. Varken här eller i andra delar av världen. Den extrema islamistiska terrorgruppen Boko Haram i Nigera kidnappade nyligen 200 skolflickor. Om så resten av världen hade omfamnat MP:s politik hade Boko Haram ändå begått sitt illdåd.

De stackars skolflickorna, som terroristerna påstått ska säljas eller giftas bort, är utsatta för ett fruktansvärt brott och de behöver hjälp. Det finns människor som det går att resonera med och det finns människor som det inte går att resonera med. Extremisterna i Boko Haram hör till den senare kategorin. Det går sannolikt att rädda de nigerianska skolflickorna, men det kommer att ske med hjälp av amerikanska elitsoldater och inte med rödgrön flumretorik.

Det kommer alltid att finnas människor som inte håller sig till de regler som gäller, som inte respekterar andras självbestämmande och som inte drar sig för något för att få som de vill. Världen är inte fri från ondska och från tid till annan hamnar onda människor i positioner där de kan orsaka stort lidande för andra människor.

Vi behöver ett starkt försvar både för att kunna skydda oss själva och för att kunna hjälpa andra som drabbas. Om ett sådant försvar fordrar samarbete med likasinnade länder för att vara möjligt bör vi också överväga det. Det är en fråga om medmänsklighet.

Vänsterpartiet har gjort det tydligt att man motsätter sig en upprustning av försvaret eftersom det hävdas kunna trigga en kapprustning med Ryssland. Givet att Ryssland har rustat upp alla delar av sin militär i flera år nu är det oklart exakt vad Vänsterpartiet menar med detta. Dagarna då V med fog kan påstås arbeta för att underlätta Moskvas intåg i Sverige är trots allt över. Men deras politik är fortfarande skadlig.

Miljöpartiet är om möjligt värre ändå. Likt V blandar partiet ständigt ihop utrikespolitik, försvarspolitik, biståndspolitik och en rad andra områden och parar dessa med en bisarr teoribildning kring klimat, rättvisa, genus och antikapitalism.

Ambitionen att förebygga konflikter är god, men den delar alla partier. På sin hemsida förklarar MP detta med att partiet ”vill att Sverige agerar i solidaritet med världens utsatta och krigsdrabbade människor, inte med krigsindustrin”.

Det är möjligt att somliga tycker att det låter bra, men det är substanslöst. Inget land håller sig med en militär förmåga för att visa solidaritet med krigsindustrin. Det handlar om att skydda den egna befolkningen och att ha möjlighet att hjälpa andra.

För inga ord kommer att förhindra att onda människor utför onda handlingar. Varken här eller i andra delar av världen. Den extrema islamistiska terrorgruppen Boko Haram i Nigera kidnappade nyligen 200 skolflickor. Om så resten av världen hade omfamnat MP:s politik hade Boko Haram ändå begått sitt illdåd.

De stackars skolflickorna, som terroristerna påstått ska säljas eller giftas bort, är utsatta för ett fruktansvärt brott och de behöver hjälp. Det finns människor som det går att resonera med och det finns människor som det inte går att resonera med. Extremisterna i Boko Haram hör till den senare kategorin. Det går sannolikt att rädda de nigerianska skolflickorna, men det kommer att ske med hjälp av amerikanska elitsoldater och inte med rödgrön flumretorik.

Det kommer alltid att finnas människor som inte håller sig till de regler som gäller, som inte respekterar andras självbestämmande och som inte drar sig för något för att få som de vill. Världen är inte fri från ondska och från tid till annan hamnar onda människor i positioner där de kan orsaka stort lidande för andra människor.

Vi behöver ett starkt försvar både för att kunna skydda oss själva och för att kunna hjälpa andra som drabbas. Om ett sådant försvar fordrar samarbete med likasinnade länder för att vara möjligt bör vi också överväga det. Det är en fråga om medmänsklighet.

  • Daniel Persson