14 maj 2014 22:00

07 jan 2015 12:11

Löfteskrig i försvarsdebatten

I går skulle försvarsberedningen ha varit färdig med sin slutrapport om framtidens försvar, men den tvingades skjutas på framtiden. I sista stund kunde inte partierna komma överens och förhandlingarna utökades med en ytterligare dag. Oenigheten är tyvärr ganska symtomatisk för hela den svenska försvarspolitiken.

Tvisten i förhandlingarna påstods bero på att Socialdemokraterna nu har gått med på höjda försvarsanslag och är redo att nå en överenskommelse med regeringspartierna. Problemet är dock att Finansdepartementet inte anser att det är hållbart att öka anslagen till Försvarsmakten detta år, särskilt inte med tanke på den nivå Socialdemokraternas föreslagna anslag ligger på. Det är visserligen positivt att Socialdemokraterna är redo att höja försvarsanslagen –det är behövligt och angeläget. Den försvarspolitiske talespersonen Peter Hultqvist (S) säger till Svenska Dagbladet att partiet vill öka försvarsramen så att den är två miljarder kronor högre 2018 än i dag. Det innebär en ökning som hamnar på 900 miljoner över den nivå som den borgerliga regeringen har föreslagit för nästa mandatperiod.

Ett annat problem, som dock riskerar att bli mer svårhanterligt för S på sikt är Miljöpartiet, vilket S kommer få svårt att få ombord för ett starkare svenskt försvar. Det är helt enkelt inte en fråga som intresserar partiet. Tanken på ett ickevåldsförsvar är tyvärr inget skämt, för att inte tala om Vänsterpartiets uppfattningar i frågan. Att S nu verkar ha insett behovet av att rusta upp det sedan länge bortprioriterade svenska försvaret är naturligtvis glädjande. Frågan är dock hur mycket av detta som är rent valfläsk eller allvarliga satsningar med ett långsiktigt mål.

Det är inte förvånande att Hultqvist väljer att lägga sig på en betydande nivå över regeringen. När det handlar om försvaret är anslagen närmast avgörande för att åtnjuta förtroende i frågan, vilket faller sig naturligt. Om regeringen väljer att möta S:s krav återstår att se. Men det vore naturligtvis glädjande om regeringen själv vore beredd att avsätta ytterligare pengar. Huruvida finansieringen för ovan nämnda förslag håller är i skrivande stund inte klart.

Om S kommer i position att bilda regering har det i nuläget två partners att tillgå. Det första och mest naturliga alternativet är Miljöpartiet, det andra Vänsterpartiet –två partier där stora satsningar på försvaret lär bli svåra att få igenom. I alla fall inte utan att ge stora eftergifter i andra frågor. Det bästa vore om en överenskommelse kunde nås i försvarsfrågan –att V och MP då står vid sidan om spelar mindre roll. Försvarsförmågan är alltför viktig för att riskera att spelas bort på politiskt käbbel. Att S är beredd att också avsätta pengar på försvaret är bra, men med tanke på partiets andra generösa löften, för att inte tala om partiets eventuella regeringskollegor, lär S eventuellt få komma att tänka över sina löften en ytterligare gång.

Mattias Holmström

I går skulle försvarsberedningen ha varit färdig med sin slutrapport om framtidens försvar, men den tvingades skjutas på framtiden. I sista stund kunde inte partierna komma överens och förhandlingarna utökades med en ytterligare dag. Oenigheten är tyvärr ganska symtomatisk för hela den svenska försvarspolitiken.

Tvisten i förhandlingarna påstods bero på att Socialdemokraterna nu har gått med på höjda försvarsanslag och är redo att nå en överenskommelse med regeringspartierna. Problemet är dock att Finansdepartementet inte anser att det är hållbart att öka anslagen till Försvarsmakten detta år, särskilt inte med tanke på den nivå Socialdemokraternas föreslagna anslag ligger på. Det är visserligen positivt att Socialdemokraterna är redo att höja försvarsanslagen –det är behövligt och angeläget. Den försvarspolitiske talespersonen Peter Hultqvist (S) säger till Svenska Dagbladet att partiet vill öka försvarsramen så att den är två miljarder kronor högre 2018 än i dag. Det innebär en ökning som hamnar på 900 miljoner över den nivå som den borgerliga regeringen har föreslagit för nästa mandatperiod.

Ett annat problem, som dock riskerar att bli mer svårhanterligt för S på sikt är Miljöpartiet, vilket S kommer få svårt att få ombord för ett starkare svenskt försvar. Det är helt enkelt inte en fråga som intresserar partiet. Tanken på ett ickevåldsförsvar är tyvärr inget skämt, för att inte tala om Vänsterpartiets uppfattningar i frågan. Att S nu verkar ha insett behovet av att rusta upp det sedan länge bortprioriterade svenska försvaret är naturligtvis glädjande. Frågan är dock hur mycket av detta som är rent valfläsk eller allvarliga satsningar med ett långsiktigt mål.

Det är inte förvånande att Hultqvist väljer att lägga sig på en betydande nivå över regeringen. När det handlar om försvaret är anslagen närmast avgörande för att åtnjuta förtroende i frågan, vilket faller sig naturligt. Om regeringen väljer att möta S:s krav återstår att se. Men det vore naturligtvis glädjande om regeringen själv vore beredd att avsätta ytterligare pengar. Huruvida finansieringen för ovan nämnda förslag håller är i skrivande stund inte klart.

Om S kommer i position att bilda regering har det i nuläget två partners att tillgå. Det första och mest naturliga alternativet är Miljöpartiet, det andra Vänsterpartiet –två partier där stora satsningar på försvaret lär bli svåra att få igenom. I alla fall inte utan att ge stora eftergifter i andra frågor. Det bästa vore om en överenskommelse kunde nås i försvarsfrågan –att V och MP då står vid sidan om spelar mindre roll. Försvarsförmågan är alltför viktig för att riskera att spelas bort på politiskt käbbel. Att S är beredd att också avsätta pengar på försvaret är bra, men med tanke på partiets andra generösa löften, för att inte tala om partiets eventuella regeringskollegor, lär S eventuellt få komma att tänka över sina löften en ytterligare gång.

Mattias Holmström