13 maj 2014 06:00

07 jan 2015 11:58

Knallarna får ta smällen

Sedan den 1 januari i år utvidgades kassaregisterlagen till att omfatta även torg- och marknadshandeln. Den kritiserade ändringen är dock skadligare än vad som tidigare befarats.

Ändringen motiverades främst av konkurrensneutralitet. Det ansågs orimligt att en näringsidkare kunde undgå kravet på kassaregister enkom genom att ha sin verksamhet utomhus. Och det är en rimlig invändning. Det finns en hel del torghandlare som i praktiken är att jämställa med butiksinnehavare.

En blomsterhandlare med en stadigvarande placering på ett torg som där säljer blommor och växter måndag till lördag under vanliga öppettider skiljer sig inte på något väsentligt sätt från blomsterhandlaren tio meter bort som har sin verksamhet i en fysisk lokal. Ändå hade torghandlaren en betydande fördel gentemot butiksinnehavaren då kravet på kassaregister inte gällde dessa.

Men lagändringen tog inte sikte på endast dessa handlare utan på alla torg- och marknadshandlare. Den stora merparten av dessa driver dock verksamheter som inte kan jämställas med vanlig butiksverksamhet. Såväl verksamheternas natur som förutsättningarna är närmast väsensskilda.

Knallarna, marknadshandlarna, är normalt småföretagare av olika slag. Men de är dessutom ofta bärare av ett kulturarv som utan dem riskerar att dö ut. Det handlar om alltifrån charkuterier till smide och anrika hantverksmetoder. Trots minimala marginaler reser de oförtrutet runt på marknader och berikar tillvaron för besökarna.

Kassaregister är dock dyra och medför kostnader som många endast med stor svårighet kan klara av att bära. Den kontrollmöjlighet som ändringen medför är inte så viktig att den motiverar en så ingripande ekonomisk börda, kravet är oproportionerligt. Det är illa nog, att regleringen dessutom är oförutsebar gör det ännu värre.

För att ett kassaregister ska få användas måste det vara certifierat och tillverkardeklarerat. Även om så är fallet är det dock inte säkert att det faktiskt uppfyller Skatteverkets krav. Den knalle som har råkat köpa en av dessa kan råka ut för en avgift på 10 000 kronor om Skatteverket gör en kontroll.

Sverige är dessutom ett land med varierande väder och Elsäkerhetsverket ställer krav på elektrisk utrustning som ska användas utomhus i regn och fukt. Det finns dock inga kassaregister som uppfyller dessa krav.

Det är därmed omöjligt för en marknadshandlare att bedriva sin verksamhet utan att bryta mot antingen Skatteverkets eller Elsäkerhetsverkets regler. Att det nu att har uppstått en sådan situation visar bortom allt tvivel att lagändringen inte borde ha genomförts.

Skatteverket bidrar knappast heller till att underlätta situationen för knallarna. När de ringer för att få besked om hur de ska agera möts de av olika svar om de får några alls. Inte heller den utökade möjligheten till undantag från reglerna har använts. Endast i extrema fall har undantag beviljats.

Regeringen bör instruera Skatteverket att inte kräva kassaregister av knallarna och förbereda ett förslag åt riksdagen att dra tillbaka lagändringen.

Ändringen motiverades främst av konkurrensneutralitet. Det ansågs orimligt att en näringsidkare kunde undgå kravet på kassaregister enkom genom att ha sin verksamhet utomhus. Och det är en rimlig invändning. Det finns en hel del torghandlare som i praktiken är att jämställa med butiksinnehavare.

En blomsterhandlare med en stadigvarande placering på ett torg som där säljer blommor och växter måndag till lördag under vanliga öppettider skiljer sig inte på något väsentligt sätt från blomsterhandlaren tio meter bort som har sin verksamhet i en fysisk lokal. Ändå hade torghandlaren en betydande fördel gentemot butiksinnehavaren då kravet på kassaregister inte gällde dessa.

Men lagändringen tog inte sikte på endast dessa handlare utan på alla torg- och marknadshandlare. Den stora merparten av dessa driver dock verksamheter som inte kan jämställas med vanlig butiksverksamhet. Såväl verksamheternas natur som förutsättningarna är närmast väsensskilda.

Knallarna, marknadshandlarna, är normalt småföretagare av olika slag. Men de är dessutom ofta bärare av ett kulturarv som utan dem riskerar att dö ut. Det handlar om alltifrån charkuterier till smide och anrika hantverksmetoder. Trots minimala marginaler reser de oförtrutet runt på marknader och berikar tillvaron för besökarna.

Kassaregister är dock dyra och medför kostnader som många endast med stor svårighet kan klara av att bära. Den kontrollmöjlighet som ändringen medför är inte så viktig att den motiverar en så ingripande ekonomisk börda, kravet är oproportionerligt. Det är illa nog, att regleringen dessutom är oförutsebar gör det ännu värre.

För att ett kassaregister ska få användas måste det vara certifierat och tillverkardeklarerat. Även om så är fallet är det dock inte säkert att det faktiskt uppfyller Skatteverkets krav. Den knalle som har råkat köpa en av dessa kan råka ut för en avgift på 10 000 kronor om Skatteverket gör en kontroll.

Sverige är dessutom ett land med varierande väder och Elsäkerhetsverket ställer krav på elektrisk utrustning som ska användas utomhus i regn och fukt. Det finns dock inga kassaregister som uppfyller dessa krav.

Det är därmed omöjligt för en marknadshandlare att bedriva sin verksamhet utan att bryta mot antingen Skatteverkets eller Elsäkerhetsverkets regler. Att det nu att har uppstått en sådan situation visar bortom allt tvivel att lagändringen inte borde ha genomförts.

Skatteverket bidrar knappast heller till att underlätta situationen för knallarna. När de ringer för att få besked om hur de ska agera möts de av olika svar om de får några alls. Inte heller den utökade möjligheten till undantag från reglerna har använts. Endast i extrema fall har undantag beviljats.

Regeringen bör instruera Skatteverket att inte kräva kassaregister av knallarna och förbereda ett förslag åt riksdagen att dra tillbaka lagändringen.

  • Daniel Persson