09 maj 2014 06:00

07 jan 2015 12:11

Nödvändigt med arbetsro i skolan

Ledare

Regeringen har gjort mycket för att försöka få ordning på skolan. Införandet av lärarlegitimationen är ett viktigt steg i för att säkerställa lärarnas kunskapsnivå. Nu vill regeringen lätta på lämplighetsbedömningen för att kunna legitimeras, vilket kritiseras av Skolinspektionen (P1 7/5).

Ett argument som lyfts fram är att över 400 lärare om året anmäls för att ha kränkt elever enligt Skolinspektionens statistik. Sedan år 2009 har 299 lärare kritiserats. Utan tvivel är det så att många som blir lärare idag inte är lämpliga, mycket på grund av det faktum att läraryrkets status sjunkit som en sten de senaste decennierna, i kombination med lärarbrist av samma anledning.

Det är dock på sin plats att vara vaksam närhelst ordet ”kränkt” förekommer. Vi måste försöka sätta oss in i lärarnas många gånger otacksamma situation också. Det är inte lätt att försöka hålla ordning i klassrum där eleverna leker med sina telefoner och sina bänkgrannar. Särskilt när läraren riskerar att anklagas för att kränka eleverna, eller i förekommande fall vara rasist, närhelst ordningen ska upprätthållas eller när eleverna får det betyg de faktiskt förtjänar.

Problemet med olämpliga elever är sannolikt större än olämpliga lärare. Våldet mot lärare minst lika allvarligt som kränkta elever. Under år 2013 anmäldes 245 fall av hot eller våld mot lärare. Lärarna har begränsade möjligheter att försvara sig mot elever. Det finns förvisso domar som ger lärare rätt att använda visst våld om det är försvarligt. Konstigt vore det väl annars. Men det finns också domar där det i klartext står att lärare får tåla lite misshandel.

Kränkta elever och misshandlade lärare kan sägas vara offer för samma grundproblem: den dåliga ordningen i klassrummen. Lärarnas möjligheter att de facto upprätthålla ordningen är begränsade av elevernas våld, hot om våld eller anmälan till Skolinspektionen för kränkande behandling. Om eleverna uppförde sig och försökte ta till sig undervisningen i stället för att obstruera skulle mycket av problemen vara lösta.

Respekten mellan lärare och elev och mellan eleverna brister uppenbarligen i många klassrum. Men kan det bli på något annat sätt när flumskolans tillskyndare undergrävt lärarens auktoritet. Lärarrollen är inte att vara kompis med eleverna och stå på deras sida mot ”systemet”.

Den bristande ordningen i klassrummen kommer säkert att bli föremål för flera valdebatter. Men kommer något parti att på allvar våga föreslå betyg i ordning och uppförande? Kommer man våga sätta stökiga elever i specialklasser?

Knappast något man säger ostraffat i en skoldebatt. Men om PISA-resultatet ska förbättras måste klasserna bli undervisningsbara. Att till varje pris hålla ihop klasser är en missriktad omsorg om bråkstakarna som i de flesta fall skulle må bra av specialundervisning. Den största förlusten gör som vanligt de skötsamma men svaga eleverna som verkligen behöver arbetsro.

Ett argument som lyfts fram är att över 400 lärare om året anmäls för att ha kränkt elever enligt Skolinspektionens statistik. Sedan år 2009 har 299 lärare kritiserats. Utan tvivel är det så att många som blir lärare idag inte är lämpliga, mycket på grund av det faktum att läraryrkets status sjunkit som en sten de senaste decennierna, i kombination med lärarbrist av samma anledning.

Det är dock på sin plats att vara vaksam närhelst ordet ”kränkt” förekommer. Vi måste försöka sätta oss in i lärarnas många gånger otacksamma situation också. Det är inte lätt att försöka hålla ordning i klassrum där eleverna leker med sina telefoner och sina bänkgrannar. Särskilt när läraren riskerar att anklagas för att kränka eleverna, eller i förekommande fall vara rasist, närhelst ordningen ska upprätthållas eller när eleverna får det betyg de faktiskt förtjänar.

Problemet med olämpliga elever är sannolikt större än olämpliga lärare. Våldet mot lärare minst lika allvarligt som kränkta elever. Under år 2013 anmäldes 245 fall av hot eller våld mot lärare. Lärarna har begränsade möjligheter att försvara sig mot elever. Det finns förvisso domar som ger lärare rätt att använda visst våld om det är försvarligt. Konstigt vore det väl annars. Men det finns också domar där det i klartext står att lärare får tåla lite misshandel.

Kränkta elever och misshandlade lärare kan sägas vara offer för samma grundproblem: den dåliga ordningen i klassrummen. Lärarnas möjligheter att de facto upprätthålla ordningen är begränsade av elevernas våld, hot om våld eller anmälan till Skolinspektionen för kränkande behandling. Om eleverna uppförde sig och försökte ta till sig undervisningen i stället för att obstruera skulle mycket av problemen vara lösta.

Respekten mellan lärare och elev och mellan eleverna brister uppenbarligen i många klassrum. Men kan det bli på något annat sätt när flumskolans tillskyndare undergrävt lärarens auktoritet. Lärarrollen är inte att vara kompis med eleverna och stå på deras sida mot ”systemet”.

Den bristande ordningen i klassrummen kommer säkert att bli föremål för flera valdebatter. Men kommer något parti att på allvar våga föreslå betyg i ordning och uppförande? Kommer man våga sätta stökiga elever i specialklasser?

Knappast något man säger ostraffat i en skoldebatt. Men om PISA-resultatet ska förbättras måste klasserna bli undervisningsbara. Att till varje pris hålla ihop klasser är en missriktad omsorg om bråkstakarna som i de flesta fall skulle må bra av specialundervisning. Den största förlusten gör som vanligt de skötsamma men svaga eleverna som verkligen behöver arbetsro.

  • Greger Ekman/SNB