17 apr 2014 06:00

23 jan 2015 14:35

Demokratin kräver ett granskande öga

”Besides that, Mrs Lincoln, what did you think of the play?”

Det går att le en smula åt den sarkastiska vitsen som används för att förringa någons problem. Fru Lincoln satt bredvid sin man när han blev skjuten på Ford Theatre den 14 april 1865. En världshändelse med tragiska konsekvenser.

Meningen skulle också kunna ses som en vass analys om ett utbrett avståndstagande från det viktiga och skrämmande som händer i vår omvärld. En avskärmning från ansvar och en bekväm verklighetsflykt.

Dagens Nyheter ger återblickar från de första 150 åren av tidningens utgivning och skrev i tisdags om mordet på president Lincoln. Det tog 14 dagar innan nyheten om skotten på Ford Theatre nådde redaktionen i Sverige och publicerades i DN. Världen var onekligen mycket större förr och i dag är vi bara sekunder från stora händelser. Tekniken har öppnat oändliga möjligheter att hålla sig informerad och kommunicera. Det skulle kunna vara demokratins stora genombrott med många röster och ett aktivt medborgarinflytande.

Men ingen teknik i världen kan styra innehållet och garantera att de viktiga händelserna inte försvinner eller drunknar i det stora bruset av lättsam underhållning. Den granskande journalistiken är en tung byggsten i vår demokrati. Det ska vara en objektiv röst som ställer medborgarnas frågor och ger sanningsenliga svar. I en tid då vi svämmas över av reklamare, tyckare och informatörer, vars främsta uppgift är att föra ut ledningens och maktens budskap, blir journalistens roll än mer viktig.

Det är kanske trevligare att prata om pjäsen än ett blodigt mord. Men vad händer med världen när vi blundar för verkligheten? Eller när ingen berättar om det som verkligen har betydelse för vårt gemensamma samhälle. Vad händer med makthavare som aldrig ifrågasätts eller granskas?

Frågan blev extra aktuell när nyheten om att TV4 slår igen sina regionala sändningar kom. Delar av Sverige kommer inte att bevakas och i kombination med tidningsbranschens kris blir vissa områden helt utan medias granskning. I tisdagens MT publicerades ett citat från Sverker Olofsson som ifrågasatte varför vi vet så mycket om ombyggnationen av Slussen men nästan ingenting om trafiksituationen i några av våra andra större städer. Stockholms innerstad blir en koncentrerad slagplats för landets journalister och Sverige utanför huvudstaden riskerar att bli avfärdat som ett särintresse.

De små kommuner som inte har någon tidning med kvalitetsjournalistik får svårt att leva upp till demokratins grundförutsättning att folket ska styra. För hur skulle folket kunna styra när de inte har någon som granskar förutsättningarna? Vem berättar om det som politikerna inte vill ska komma ut? Vem skriver om det som inte är lämpligt för reklambladen eller den tillrättalagda texten i gratistidningen.

Allt blir inte bra bara man ler och är trevlig.

Världen blir inte bättre om man hellre pratar om pjäsen på Ford Theatre i Washington DC än om mordet på president Lincoln. Det spelar ingen roll hur gärna man skulle vilja ha mordet ogjort.

Vi är inne i supervalåret 2014. Mariestads-Tidningen kommer att vara läsarnas granskande öga. Vi tackar för förtroendet.

Karin Eriksson

”Besides that, Mrs Lincoln, what did you think of the play?”

Det går att le en smula åt den sarkastiska vitsen som används för att förringa någons problem. Fru Lincoln satt bredvid sin man när han blev skjuten på Ford Theatre den 14 april 1865. En världshändelse med tragiska konsekvenser.

Meningen skulle också kunna ses som en vass analys om ett utbrett avståndstagande från det viktiga och skrämmande som händer i vår omvärld. En avskärmning från ansvar och en bekväm verklighetsflykt.

Dagens Nyheter ger återblickar från de första 150 åren av tidningens utgivning och skrev i tisdags om mordet på president Lincoln. Det tog 14 dagar innan nyheten om skotten på Ford Theatre nådde redaktionen i Sverige och publicerades i DN. Världen var onekligen mycket större förr och i dag är vi bara sekunder från stora händelser. Tekniken har öppnat oändliga möjligheter att hålla sig informerad och kommunicera. Det skulle kunna vara demokratins stora genombrott med många röster och ett aktivt medborgarinflytande.

Men ingen teknik i världen kan styra innehållet och garantera att de viktiga händelserna inte försvinner eller drunknar i det stora bruset av lättsam underhållning. Den granskande journalistiken är en tung byggsten i vår demokrati. Det ska vara en objektiv röst som ställer medborgarnas frågor och ger sanningsenliga svar. I en tid då vi svämmas över av reklamare, tyckare och informatörer, vars främsta uppgift är att föra ut ledningens och maktens budskap, blir journalistens roll än mer viktig.

Det är kanske trevligare att prata om pjäsen än ett blodigt mord. Men vad händer med världen när vi blundar för verkligheten? Eller när ingen berättar om det som verkligen har betydelse för vårt gemensamma samhälle. Vad händer med makthavare som aldrig ifrågasätts eller granskas?

Frågan blev extra aktuell när nyheten om att TV4 slår igen sina regionala sändningar kom. Delar av Sverige kommer inte att bevakas och i kombination med tidningsbranschens kris blir vissa områden helt utan medias granskning. I tisdagens MT publicerades ett citat från Sverker Olofsson som ifrågasatte varför vi vet så mycket om ombyggnationen av Slussen men nästan ingenting om trafiksituationen i några av våra andra större städer. Stockholms innerstad blir en koncentrerad slagplats för landets journalister och Sverige utanför huvudstaden riskerar att bli avfärdat som ett särintresse.

De små kommuner som inte har någon tidning med kvalitetsjournalistik får svårt att leva upp till demokratins grundförutsättning att folket ska styra. För hur skulle folket kunna styra när de inte har någon som granskar förutsättningarna? Vem berättar om det som politikerna inte vill ska komma ut? Vem skriver om det som inte är lämpligt för reklambladen eller den tillrättalagda texten i gratistidningen.

Allt blir inte bra bara man ler och är trevlig.

Världen blir inte bättre om man hellre pratar om pjäsen på Ford Theatre i Washington DC än om mordet på president Lincoln. Det spelar ingen roll hur gärna man skulle vilja ha mordet ogjort.

Vi är inne i supervalåret 2014. Mariestads-Tidningen kommer att vara läsarnas granskande öga. Vi tackar för förtroendet.

Karin Eriksson