07 apr 2014 06:00

23 jan 2015 14:34

Frälsare räddar inte Socialdemokraterna

Naomi Abramowicz

Jag stänger inga dörrar. Det meddelade den tidigare S-ministern tillika FN-representanten och EU-kommissionären Margot Wallström i en intervju i TV 4 på fredagen. Frågan var om Wallström kunde tänka sig att återigen engagera sig i politiken och för Socialdemokraterna.

Genast började spekulationerna. Kommer Margot Wallström att engagera sig i valrörelsen? Kan hon i så fall bidra till en socialdemokratisk valvinst?

Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin var snabb på bollen. Hon ansåg att Wallström kan bli ett vallokomotiv för partiet om hon ger sig in i valrörelsen på grund av sin starka popularitet. Den S-märkta statsvetaren Ulf Bjereld var mer sansad. Förvisso kan Wallström vara en tillgång för partiet, menade Bjereld. Dock är hon ingen frälsargestalt som kan avgöra valrörelsen.

Bjerelds beskrivning ligger betydligt närmare verkligheten än Mellins. Det finns en tendens att höja vissa politiker till skyarna om de har varit verksamma utomlands. Wallström har ju gjort sig ett namn i både FN och EU. Hon måste ju vara något att ha?

Det finns skäl att vara tveksam. Även om hon är begåvad med mer karisma än den genomsnittliga svenska politikern bör man inte låta sig luras och tro att hon har begått stordåd i utlandet. Paulina Neuding, chefredaktör för samhällsmagasinet Neo, påpekade i en krönika i Svenska Dagbladet att ”Margot Wallström har hittills framför allt gjort sig känd som en särdeles tondöv eurokrat som varit beredd att till varje pris tvinga på folken i medlemsländerna en konstitution de inte vill ha.” (28/1 2012).

Oavsett om Wallström hade varit lysande på sina internationella poster räcker inte hennes närvaro i valrörelsen för att säkra en socialdemokratisk seger i höst. Överhuvudtaget bör varken politiska kommentatorer eller partiaktiva inom S sätta för mycket tilltro till en persons förmåga att bära det socialdemokratiska partiet på sina axlar; en frälsargestalt, för att använda Bjerelds ord.

Sedan Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten i valet 2006 har man varit på jakt efter en sådan. En frälsare som ska föra partiet tillbaka till fornstora dagar då man kunde utgå ifrån att partiet skulle få 40 procent av rösterna. Det har gått sådär. Varken Mona Sahlin eller Håkan Juholt lyckades. Tvärtom gick det än sämre. Under Sahlins tid fick partiet det sämsta valresultatet sedan den allmänna rösträtten infördes.

Många menar att läget är annorlunda inför årets val. Opinionsundersökningarna tyder på ett starkt övertag för S. Men de säger inget om vad som kommer att ske på valdagen. För att Socialdemokraterna ska vinna valet krävs att väljarna tilltalas av partiets verklighetsbeskrivning och att man lyckas presentera goda lösningar på aktuella samhällsproblem. Huruvida de lyckas med det är osäkert. Däremot är det säkert att Wallström, eller någon annan socialdemokratisk frälsare, inte kommer att avgöra valet.

Naomi Abramowicz

Jag stänger inga dörrar. Det meddelade den tidigare S-ministern tillika FN-representanten och EU-kommissionären Margot Wallström i en intervju i TV 4 på fredagen. Frågan var om Wallström kunde tänka sig att återigen engagera sig i politiken och för Socialdemokraterna.

Genast började spekulationerna. Kommer Margot Wallström att engagera sig i valrörelsen? Kan hon i så fall bidra till en socialdemokratisk valvinst?

Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin var snabb på bollen. Hon ansåg att Wallström kan bli ett vallokomotiv för partiet om hon ger sig in i valrörelsen på grund av sin starka popularitet. Den S-märkta statsvetaren Ulf Bjereld var mer sansad. Förvisso kan Wallström vara en tillgång för partiet, menade Bjereld. Dock är hon ingen frälsargestalt som kan avgöra valrörelsen.

Bjerelds beskrivning ligger betydligt närmare verkligheten än Mellins. Det finns en tendens att höja vissa politiker till skyarna om de har varit verksamma utomlands. Wallström har ju gjort sig ett namn i både FN och EU. Hon måste ju vara något att ha?

Det finns skäl att vara tveksam. Även om hon är begåvad med mer karisma än den genomsnittliga svenska politikern bör man inte låta sig luras och tro att hon har begått stordåd i utlandet. Paulina Neuding, chefredaktör för samhällsmagasinet Neo, påpekade i en krönika i Svenska Dagbladet att ”Margot Wallström har hittills framför allt gjort sig känd som en särdeles tondöv eurokrat som varit beredd att till varje pris tvinga på folken i medlemsländerna en konstitution de inte vill ha.” (28/1 2012).

Oavsett om Wallström hade varit lysande på sina internationella poster räcker inte hennes närvaro i valrörelsen för att säkra en socialdemokratisk seger i höst. Överhuvudtaget bör varken politiska kommentatorer eller partiaktiva inom S sätta för mycket tilltro till en persons förmåga att bära det socialdemokratiska partiet på sina axlar; en frälsargestalt, för att använda Bjerelds ord.

Sedan Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten i valet 2006 har man varit på jakt efter en sådan. En frälsare som ska föra partiet tillbaka till fornstora dagar då man kunde utgå ifrån att partiet skulle få 40 procent av rösterna. Det har gått sådär. Varken Mona Sahlin eller Håkan Juholt lyckades. Tvärtom gick det än sämre. Under Sahlins tid fick partiet det sämsta valresultatet sedan den allmänna rösträtten infördes.

Många menar att läget är annorlunda inför årets val. Opinionsundersökningarna tyder på ett starkt övertag för S. Men de säger inget om vad som kommer att ske på valdagen. För att Socialdemokraterna ska vinna valet krävs att väljarna tilltalas av partiets verklighetsbeskrivning och att man lyckas presentera goda lösningar på aktuella samhällsproblem. Huruvida de lyckas med det är osäkert. Däremot är det säkert att Wallström, eller någon annan socialdemokratisk frälsare, inte kommer att avgöra valet.

Naomi Abramowicz