03 apr 2014 06:00

07 jan 2015 11:56

Låt inte EU gå Greklands väg

Daniel Persson

Utvecklingen i Grekland och de andra krisländerna är värd att uppmärksamma och har goda chanser att påverka resultatet av Europaparlamentsvalet 22 maj.

I november lämnade Irland och Spanien stödprogrammet och Italien sålde nyligen statsobligationer till rekordlåga räntor. Den grekiska arbetslösheten är dock närmare 28 procent och landet är inte i närheten av att kunna låna pengar på egen hand.

Att Grekland inte har hämtat sig lika snabbt beror på att problemen var så djupt rotade. Grekland rör sig dock i rätt riktning, mycket tack vare den internationella trojkans (bestående av Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden) morotssystem där nödlån erbjuds i utbyte mot nödvändiga reformer.

I måndags godkände det grekiska parlamentet en ny omgång ekonomiska reformer. Regeringskoalitionen lyckades få till en papperstunn majoritet i parlamentet. En ledamot från det konservativa partiet Ny Demokrati uteslöts efter att ha gått emot partiet, varmed koalitionens majoritet bara består av två röster i parlamentet. I och med reformerna blev nödlån för ungefär 10 miljarder euro tillgängliga.

Det är inte lätt för de politiker som till slut har valt att ta sitt ansvar och försöker styra upp sitt land. Populismen har varit den grekiska politikens stapelvara i decennier och många försöker ännu lura grekerna att reformerna inte behövs, att det går att fortsätta som förut och spendera som om det inte fanns någon morgondag.

Detsamma gäller tråkigt nog även Martin Schulz, Europaparlamentets talman, ordförande för S&D (den socialdemokratiska partigruppen i Europaparlamentet) samt deras kandidat till Europeiska kommissionens president i årets val.

Den socialistiske presidentkandidaten har rest runt i krisländerna och talat vitt och brett om att det var fel av EU att kräva reformer. Schulz är en varm anhängare av underskottsmodellen, att spendera sig ur krisen. Men om underskott är vägen till framgång borde krisen vara starkast i de nordliga länderna där underskotten varit små eller obefintliga. Så har det inte blivit.

Frankrike är ytterligare ett bevis på att den socialistiska politiken inte fungerar. Sedan Francois Hollande blev president för snart två år sedan har skatterna skjutit i höjden och arbetslösheten har lydigt följt efter. Hollande har på rekordtid blivit Frankrikes minst populära president någonsin. Som ett brev på posten skördade Marine Le Pens främlingsfientliga Nationella Fronten sina största framgångar någonsin de borgmästarval som hölls nyligen.

Det är den politik som den europeiska socialdemokratin står för. Schulzs utsikter att bli Kommissionens president är visserligen kraftigt begränsade, men partigruppen kommer att arbeta för denna politik under den kommande femåriga mandatperioden.

I Sverige talar socialdemokraterna sig normalt varma för ekonomiskt ansvarstagande. Sällan nämner de dock att de stödjer en helt annan politik i Bryssel. En röst på S i Europavalet är en röst för att skicka hela unionen på en Greklandsresa.

Utvecklingen i Grekland och de andra krisländerna är värd att uppmärksamma och har goda chanser att påverka resultatet av Europaparlamentsvalet 22 maj.

I november lämnade Irland och Spanien stödprogrammet och Italien sålde nyligen statsobligationer till rekordlåga räntor. Den grekiska arbetslösheten är dock närmare 28 procent och landet är inte i närheten av att kunna låna pengar på egen hand.

Att Grekland inte har hämtat sig lika snabbt beror på att problemen var så djupt rotade. Grekland rör sig dock i rätt riktning, mycket tack vare den internationella trojkans (bestående av Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden) morotssystem där nödlån erbjuds i utbyte mot nödvändiga reformer.

I måndags godkände det grekiska parlamentet en ny omgång ekonomiska reformer. Regeringskoalitionen lyckades få till en papperstunn majoritet i parlamentet. En ledamot från det konservativa partiet Ny Demokrati uteslöts efter att ha gått emot partiet, varmed koalitionens majoritet bara består av två röster i parlamentet. I och med reformerna blev nödlån för ungefär 10 miljarder euro tillgängliga.

Det är inte lätt för de politiker som till slut har valt att ta sitt ansvar och försöker styra upp sitt land. Populismen har varit den grekiska politikens stapelvara i decennier och många försöker ännu lura grekerna att reformerna inte behövs, att det går att fortsätta som förut och spendera som om det inte fanns någon morgondag.

Detsamma gäller tråkigt nog även Martin Schulz, Europaparlamentets talman, ordförande för S&D (den socialdemokratiska partigruppen i Europaparlamentet) samt deras kandidat till Europeiska kommissionens president i årets val.

Den socialistiske presidentkandidaten har rest runt i krisländerna och talat vitt och brett om att det var fel av EU att kräva reformer. Schulz är en varm anhängare av underskottsmodellen, att spendera sig ur krisen. Men om underskott är vägen till framgång borde krisen vara starkast i de nordliga länderna där underskotten varit små eller obefintliga. Så har det inte blivit.

Frankrike är ytterligare ett bevis på att den socialistiska politiken inte fungerar. Sedan Francois Hollande blev president för snart två år sedan har skatterna skjutit i höjden och arbetslösheten har lydigt följt efter. Hollande har på rekordtid blivit Frankrikes minst populära president någonsin. Som ett brev på posten skördade Marine Le Pens främlingsfientliga Nationella Fronten sina största framgångar någonsin de borgmästarval som hölls nyligen.

Det är den politik som den europeiska socialdemokratin står för. Schulzs utsikter att bli Kommissionens president är visserligen kraftigt begränsade, men partigruppen kommer att arbeta för denna politik under den kommande femåriga mandatperioden.

I Sverige talar socialdemokraterna sig normalt varma för ekonomiskt ansvarstagande. Sällan nämner de dock att de stödjer en helt annan politik i Bryssel. En röst på S i Europavalet är en röst för att skicka hela unionen på en Greklandsresa.