20 mar 2014 16:58

23 jan 2015 14:33

Våga vägra näthat

En elev lyssnade inte på upprepade tillsägelser från läraren att sluta störa sina klasskamrater under ett prov. Till slut fick läraren nog och tog tag runt pojkens handleder och släpade ut honom ur klassrummet.

Den händelsen kunde ha slutat på skolan i Höör, men fick en helt annan vändning när familjen med hjälp av barn- och elevombudet stämde kommunen och krävde ett skadestånd på 15 000 kronor.

Igår kom tingsrättens dom; Eleven utsattes inte för någon kränkning. Tingsrätten i Lund anser att lärarens agerande var en nödvändig åtgärd för att återställa ordningen i klassrummet.

Lärarnas Riksförbund är positivt överraskade av domen och säger till TT att det är glädjande att man nu stöttar lärarna i sitt arbete att upprätthålla arbetsro.

Det är naturligtvis viktigt att lärare inte utnyttjar sin starkare ställning att trakassera elever eller fysiskt misshandla någon. Barn måste kunna känna sig trygga i skolan. Samtidigt är det nödvändigt att hålla ordning och reda för att klara skolans kunskapsmål.

Förmodligen är inte sista ordet sagt om händelsen i Höör. Tingsrättens dom ska överklagas.

Vad som är rätt eller fel i ovanstående fall kan diskuteras, men domen är intressant i ett vidare perspektiv eftersom den handlar om en av våra vanligaste åkommor, nämligen att känna sig kränkt.

En tillsägelse är kränkande, ett felanvänt ord tolkas som det värsta och våra barn lär sig att gå ut i livet med en känsla av att ständigt vara sårade. Allt ska tolkas genom den egna känslan och vem blir inte påverkad av att få en reprimand? Tillsägelsen blir viktigare än innehållet.

Samtidigt som all form av fostran och gränsdragning riskerar att leda till anmälan så finns det en helt annan kränkning som tillåts breda ut sig utan några anmälningar från vuxenvärlden. Det handlar om nätmobbing bland våra ungdomar.

I tisdags kom en rapport från organisationen Friends som visar att varannan flicka blivit kränkt på nätet. Huruvida siffran är helt korrekt har det tvistats om, men klart är att klimatet på nätet inte är särskilt tillåtande och vänligt. En förklaring till att flickor är mer utsatta än pojkar kan vara utseendefixering och rådande kvinnosyn.

Nätets fantastiska möjligheter har en mörk baksida med grova kränkningar där tonen skruvas upp och förolämpningar ska sväljas. Hur allvarligt är det att kalla någon hora? Ska man tolerera att bli kallad as?

Svaret är självfallet nej.

Det är viktigt att inte blanda ihop personliga påhopp med fakta om missförhållanden. En lärare som trakasserar sina elever, en partner som verbalt eller fysiskt misshandlar, eller en makthavare som missbrukar sin ställning ska vi berätta om. Att påvisa felaktigheter i samhället är inte detsamma som förtal.

Samtidigt som vi måste stärka våra unga att acceptera olika åsikter, förstå våra gemensamma regelverk och faktiskt acceptera att motgångar är en del av livet. Lika mycket bör vi uppmana våra barn och ungdomar att inte acceptera smädande tillmälen eller elaka personangrepp.

Fler näthatare borde ställas till ansvar inför domstol.

En elev lyssnade inte på upprepade tillsägelser från läraren att sluta störa sina klasskamrater under ett prov. Till slut fick läraren nog och tog tag runt pojkens handleder och släpade ut honom ur klassrummet.

Den händelsen kunde ha slutat på skolan i Höör, men fick en helt annan vändning när familjen med hjälp av barn- och elevombudet stämde kommunen och krävde ett skadestånd på 15 000 kronor.

Igår kom tingsrättens dom; Eleven utsattes inte för någon kränkning. Tingsrätten i Lund anser att lärarens agerande var en nödvändig åtgärd för att återställa ordningen i klassrummet.

Lärarnas Riksförbund är positivt överraskade av domen och säger till TT att det är glädjande att man nu stöttar lärarna i sitt arbete att upprätthålla arbetsro.

Det är naturligtvis viktigt att lärare inte utnyttjar sin starkare ställning att trakassera elever eller fysiskt misshandla någon. Barn måste kunna känna sig trygga i skolan. Samtidigt är det nödvändigt att hålla ordning och reda för att klara skolans kunskapsmål.

Förmodligen är inte sista ordet sagt om händelsen i Höör. Tingsrättens dom ska överklagas.

Vad som är rätt eller fel i ovanstående fall kan diskuteras, men domen är intressant i ett vidare perspektiv eftersom den handlar om en av våra vanligaste åkommor, nämligen att känna sig kränkt.

En tillsägelse är kränkande, ett felanvänt ord tolkas som det värsta och våra barn lär sig att gå ut i livet med en känsla av att ständigt vara sårade. Allt ska tolkas genom den egna känslan och vem blir inte påverkad av att få en reprimand? Tillsägelsen blir viktigare än innehållet.

Samtidigt som all form av fostran och gränsdragning riskerar att leda till anmälan så finns det en helt annan kränkning som tillåts breda ut sig utan några anmälningar från vuxenvärlden. Det handlar om nätmobbing bland våra ungdomar.

I tisdags kom en rapport från organisationen Friends som visar att varannan flicka blivit kränkt på nätet. Huruvida siffran är helt korrekt har det tvistats om, men klart är att klimatet på nätet inte är särskilt tillåtande och vänligt. En förklaring till att flickor är mer utsatta än pojkar kan vara utseendefixering och rådande kvinnosyn.

Nätets fantastiska möjligheter har en mörk baksida med grova kränkningar där tonen skruvas upp och förolämpningar ska sväljas. Hur allvarligt är det att kalla någon hora? Ska man tolerera att bli kallad as?

Svaret är självfallet nej.

Det är viktigt att inte blanda ihop personliga påhopp med fakta om missförhållanden. En lärare som trakasserar sina elever, en partner som verbalt eller fysiskt misshandlar, eller en makthavare som missbrukar sin ställning ska vi berätta om. Att påvisa felaktigheter i samhället är inte detsamma som förtal.

Samtidigt som vi måste stärka våra unga att acceptera olika åsikter, förstå våra gemensamma regelverk och faktiskt acceptera att motgångar är en del av livet. Lika mycket bör vi uppmana våra barn och ungdomar att inte acceptera smädande tillmälen eller elaka personangrepp.

Fler näthatare borde ställas till ansvar inför domstol.

  • Karin Eriksson