07 mar 2014 06:00

23 jan 2015 14:32

Höjd tobaksskatt inte utan problem

Det är allt färre svenskar som röker och snusar, uppger Folkhälsomyndigheten. Mellan 2004 och 2013 har antalet som röker dagligen minskat från 16 till 11 procent och minskningen går snabbast hos kvinnor. Snusandet har dock inte minskat i lika stor utsträckning.

Detta kan framstå som positiva nyheter för såväl skattebetalarna som för sjukvården; ju färre som brukar tobaksprodukter desto bättre folkhälsa och färre dyra patienter. Fast med det perspektivet finns det många varor och beteenden som skulle behöva straffbeskattas.

Det finns naturligtvis flera anledningar som ligger till grund för det minskade tobaksbruket. En sådan är att brukandet minskar överlag, vilket torde få färre att börja. En annan faktor som spelar in är statens och andra organisationers arbete att sprida information om vilka faror ett aktivt tobaksbruk eventuellt kan innebära på sikt. En tredje anledning är kostnadsfrågan. Tobaksprodukter har sedan länge varit dyra i Sverige, vilket i princip endast beror på att de är belagda med höga skatter. Dessa skatter höjs på regelbunden basis och den samlade kostnaden att bruka tobak under en livstid blir snabbt väldigt hög.

Nyligen lovade regeringen att det inte ska bli några fler skattesänkningar, i stället ska bland annat skatten på tobak och alkohol höjas. Vissa kan kanske sympatisera med en sådan typ av skattehöjning för att det skulle innebära en samhällsvinst. Frågan är dock inte så enkel.

När priserna går upp blir varorna mer intressanta på den svarta marknaden, vilket leder till ökad smuggling. Under den så kallade förbudstiden i USA mellan 1920-1933 förbjöds såväl produktion, handel och transporter av alkoholhaltiga drycker i landet. Självfallet ville befolkningen trots detta dricka alkohol, vilket ledde till att en illegal alkoholmarknad som präglades av våld och korruption på höga samhällsnivåer snabbt växte fram.

Visserligen är inte situationen densamma i Sverige och tobak ska inte förbjudas, men effekten riskerar att bli liknande. Redan i dag är tobakssmugglingen utbredd, vilket dels beror på de höga skatterna, dels på det i mångt och mycket undermåliga Tullväsendet. Att obeväpnade tulltjänstemän, på samma sätt som om de vore beväpnade, ska våga inspektera bilar som transporterar dylika produkter –vilket i regel görs av tungt kriminella organisationer –är naivt. Och detta är givetvis någonting som smugglarna känner till.

Samhället kan lyckas få ett antal tobaksbrukare att fimpa genom information och skattehöjningar, men likt förbudstiden kommer inte alla att sluta efterfråga tobaksprodukter, oavsett hur högt priset blir i slutändan. De kommer bara att fråga andra leverantörer som på sikt kommer att bli ännu rikare på smugglingen och allt svårare att få bort från gatorna. Och dessa organisationer kommer att kosta samhället betydligt mycket mer än vad några rökare någonsin skulle göra.

Det är värt att tänka på i straffskatternas tidevarv.

Mattias Holmström

Det är allt färre svenskar som röker och snusar, uppger Folkhälsomyndigheten. Mellan 2004 och 2013 har antalet som röker dagligen minskat från 16 till 11 procent och minskningen går snabbast hos kvinnor. Snusandet har dock inte minskat i lika stor utsträckning.

Detta kan framstå som positiva nyheter för såväl skattebetalarna som för sjukvården; ju färre som brukar tobaksprodukter desto bättre folkhälsa och färre dyra patienter. Fast med det perspektivet finns det många varor och beteenden som skulle behöva straffbeskattas.

Det finns naturligtvis flera anledningar som ligger till grund för det minskade tobaksbruket. En sådan är att brukandet minskar överlag, vilket torde få färre att börja. En annan faktor som spelar in är statens och andra organisationers arbete att sprida information om vilka faror ett aktivt tobaksbruk eventuellt kan innebära på sikt. En tredje anledning är kostnadsfrågan. Tobaksprodukter har sedan länge varit dyra i Sverige, vilket i princip endast beror på att de är belagda med höga skatter. Dessa skatter höjs på regelbunden basis och den samlade kostnaden att bruka tobak under en livstid blir snabbt väldigt hög.

Nyligen lovade regeringen att det inte ska bli några fler skattesänkningar, i stället ska bland annat skatten på tobak och alkohol höjas. Vissa kan kanske sympatisera med en sådan typ av skattehöjning för att det skulle innebära en samhällsvinst. Frågan är dock inte så enkel.

När priserna går upp blir varorna mer intressanta på den svarta marknaden, vilket leder till ökad smuggling. Under den så kallade förbudstiden i USA mellan 1920-1933 förbjöds såväl produktion, handel och transporter av alkoholhaltiga drycker i landet. Självfallet ville befolkningen trots detta dricka alkohol, vilket ledde till att en illegal alkoholmarknad som präglades av våld och korruption på höga samhällsnivåer snabbt växte fram.

Visserligen är inte situationen densamma i Sverige och tobak ska inte förbjudas, men effekten riskerar att bli liknande. Redan i dag är tobakssmugglingen utbredd, vilket dels beror på de höga skatterna, dels på det i mångt och mycket undermåliga Tullväsendet. Att obeväpnade tulltjänstemän, på samma sätt som om de vore beväpnade, ska våga inspektera bilar som transporterar dylika produkter –vilket i regel görs av tungt kriminella organisationer –är naivt. Och detta är givetvis någonting som smugglarna känner till.

Samhället kan lyckas få ett antal tobaksbrukare att fimpa genom information och skattehöjningar, men likt förbudstiden kommer inte alla att sluta efterfråga tobaksprodukter, oavsett hur högt priset blir i slutändan. De kommer bara att fråga andra leverantörer som på sikt kommer att bli ännu rikare på smugglingen och allt svårare att få bort från gatorna. Och dessa organisationer kommer att kosta samhället betydligt mycket mer än vad några rökare någonsin skulle göra.

Det är värt att tänka på i straffskatternas tidevarv.

Mattias Holmström