07 feb 2014 20:40

07 jan 2015 11:55

Politisk ohederlighet snarare än okunskap

Vilka krav är det rimligt att ställa på våra politikers kompetens och kunskap?

Frågan är aktuell sedan Peter Rådberg (MP) och Torbjörn Björlund (V) försökte vinna politiska poänger genom att hävda att det inte fått tillräcklig information om de svenska specialförbandens insatser i Afghanistan.

Utspelet kommer efter en artikel i DN om just svenska elitförband och där chefen för Särskilda operationsgruppen (SOG), brigadgeneral Urban Mohlin, berättade att förbanden dödat ”ett dussin afghaner” samt varit inblandade i strider som varit bland de hårdaste Försvarsmakten varit delaktig i.

Specialförbanden har också lidit förluster. Jesper Lindblom från Skövde och hans kollega Tomas Bergkwist dog 2005 efter ett sprängattentat utanför Mazar-e Sharif. Afghanistaninsatsen har totalt kostat 5 svenska soldater livet och flera har skadats allvarligt. Det är skrämmande hur lite spår det avsätter i något slags kollektivt medvetande.

Det blev visserligen aldrig någon stor uppståndelse efter de båda försvarspolitikernas utspel, vilket till stor del kan förklaras med att detta inte var någon sensationell nyhet. Både Rådberg och Björlund borde som ledamöter i Försvarsutskottet vara väl insatta i vad svenska specialförband gjort.

Extra pinsamt blev det när journalisten och författaren Johanne Hildebrandt på sociala medier publicerade bilder från ett heldagsbesök hos SOG i Karlsborg från juni där nämnda ledamöter finns med på bild. Dessutom finns SOGs insats beskriven i Försvarsmakten tidning Försvarets Forum i septembernumret förra året.

Den okunskap man nu ger sken av är med ovanstående bakgrund väldigt underlig.

En förklaring till det politiska utspelet kan givetvis vara att det är valår och att Afghanistaninsatsen är en kontroversiell fråga i vissa väljargrupper. Istället för att rakryggat stå upp för de beslut som fattats är det politiskt bekvämt att lägga syndabocksrollen på någon annan, i det här fallet Försvarsmakten. Ändamålet tycks helga medlen hos vissa politiker om resultatet blir ett förnyat mandat vid valurnan.

Sveriges riksdag har tagit ett brett beslut om att skicka trupp till Afghanistan. Det kan inte ha kommit som en överraskning för någon att detta var ett farligt uppdrag. Beslutet att delta i en stor internationell insats har stärkt Sveriges säkerhetspolitiska status. Det var förmodligen ett tungt vägande skäl för riskdagsledamöterna att säga ja till insatsen.

Det är skamligt att nu gömma sig bakom en mur av okunskap. I synnerhet av politiker som sitter i Försvarsutskottet och förväntas vara pålästa. Det är också dålig respekt för alla soldater som riskerar sina liv på uppdrag av Sveriges riksdag.

Debatten borde istället handla om vilken roll Sverige ska ha i framtida militära uppdrag med tanke på hur komplexa de stora internationella insatserna är. Där har Afghanistaninsatsen mycket att lära om risker med brist på både öppenhet och tydlighet.

Har man inte förstått den frågan är det dags att byta försvarspolitiker.

Karin Eriksson

Vilka krav är det rimligt att ställa på våra politikers kompetens och kunskap?

Frågan är aktuell sedan Peter Rådberg (MP) och Torbjörn Björlund (V) försökte vinna politiska poänger genom att hävda att det inte fått tillräcklig information om de svenska specialförbandens insatser i Afghanistan.

Utspelet kommer efter en artikel i DN om just svenska elitförband och där chefen för Särskilda operationsgruppen (SOG), brigadgeneral Urban Mohlin, berättade att förbanden dödat ”ett dussin afghaner” samt varit inblandade i strider som varit bland de hårdaste Försvarsmakten varit delaktig i.

Specialförbanden har också lidit förluster. Jesper Lindblom från Skövde och hans kollega Tomas Bergkwist dog 2005 efter ett sprängattentat utanför Mazar-e Sharif. Afghanistaninsatsen har totalt kostat 5 svenska soldater livet och flera har skadats allvarligt. Det är skrämmande hur lite spår det avsätter i något slags kollektivt medvetande.

Det blev visserligen aldrig någon stor uppståndelse efter de båda försvarspolitikernas utspel, vilket till stor del kan förklaras med att detta inte var någon sensationell nyhet. Både Rådberg och Björlund borde som ledamöter i Försvarsutskottet vara väl insatta i vad svenska specialförband gjort.

Extra pinsamt blev det när journalisten och författaren Johanne Hildebrandt på sociala medier publicerade bilder från ett heldagsbesök hos SOG i Karlsborg från juni där nämnda ledamöter finns med på bild. Dessutom finns SOGs insats beskriven i Försvarsmakten tidning Försvarets Forum i septembernumret förra året.

Den okunskap man nu ger sken av är med ovanstående bakgrund väldigt underlig.

En förklaring till det politiska utspelet kan givetvis vara att det är valår och att Afghanistaninsatsen är en kontroversiell fråga i vissa väljargrupper. Istället för att rakryggat stå upp för de beslut som fattats är det politiskt bekvämt att lägga syndabocksrollen på någon annan, i det här fallet Försvarsmakten. Ändamålet tycks helga medlen hos vissa politiker om resultatet blir ett förnyat mandat vid valurnan.

Sveriges riksdag har tagit ett brett beslut om att skicka trupp till Afghanistan. Det kan inte ha kommit som en överraskning för någon att detta var ett farligt uppdrag. Beslutet att delta i en stor internationell insats har stärkt Sveriges säkerhetspolitiska status. Det var förmodligen ett tungt vägande skäl för riskdagsledamöterna att säga ja till insatsen.

Det är skamligt att nu gömma sig bakom en mur av okunskap. I synnerhet av politiker som sitter i Försvarsutskottet och förväntas vara pålästa. Det är också dålig respekt för alla soldater som riskerar sina liv på uppdrag av Sveriges riksdag.

Debatten borde istället handla om vilken roll Sverige ska ha i framtida militära uppdrag med tanke på hur komplexa de stora internationella insatserna är. Där har Afghanistaninsatsen mycket att lära om risker med brist på både öppenhet och tydlighet.

Har man inte förstått den frågan är det dags att byta försvarspolitiker.

Karin Eriksson