04 feb 2014 06:00

07 jan 2015 11:54

S och LO stänger människor ute

Det blir allt vanligare att utmåla invandrare som syndabockar. Tyska CSU är bara ett i raden av väletablerade partier i Europa som tycks ha anpassat sig till främlingsfientliga och populistiska krafter. Regeringspartiets tal om ”fattigdomsflykt” riskerar inte bara att spela främlingsfientliga krafter i händerna, utan även skrämma bort potentiella arbetskraftsinvandrare. Nyligen gick tyska fack och arbetsgivare ut i ett ovanligt och gemensamt utspel där de pekade på det felaktiga med att ständigt utmåla invandrarna som ett problem. Utspelet är inget försök att sopa något under mattan, som vissa sedvanligt hävdar, utan en maning till debattens aktörer att hålla sig till fakta.

En rad rapporter från flera oberoende expertorgan i Europa har visat att arbetskraftsinvandring innebär en ekonomisk vinst för värdländerna. Tyvärr fungerar inte alltid knastertorr fakta på detta område som präglas av emotionellt grundande förtecken –kanske kan Socialdemokraternas valledare Jan Larssons retorik om ”svenska jobb till svenskar” därför slå an en ton som lockar tillbaka S-väljare som har glidit över till SD.

Sittandes i LO:s knä, med ena ögat blinkandes mot SD, har S omfamnat den fackliga retoriken om lönedumpning och utlovar gränshinder om de vinner höstens val. Byråkrater på arbetsförmedlingen ska avgöra behovet av utländsk arbetskraft –inte arbetsgivaren.

Enligt det nuvarande systemet, som Alliansen tillsammans med MP fick på plats 2008, ska en arbetskraftsinvandrare ges en lön motsvarande ett svenskt kollektivavtal eller praxis i branschen. Tyvärr finns det dock exempel på människor som har utnyttjats av bedragare. LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson säger att ”vi har jobbat som galärslavar” för att göra något åt detta. Samme Thorwaldsson brukar också prata om att arbetskraftsinvandrare jobbar under slavliknande förhållanden.

Överdriven retorik tjänar inte konstruktiva lösningar. Säg ”arbetskraftsinvandrare” och de flesta tänker nog på utblottade bärplockare. Men den vanligaste arbetskraftsinvandraren är en dataspecialist från Indien. I stället för att ropa ”go home” bör vi hitta former för att bättre komma åt de brottslingar som behandlar arbetare i strid med gällande lagstiftning.

Likt i Tyskland råder det i Sverige arbetskraftsbrist inom många branscher. En tredjedel av Sveriges företagare uppger att de tvingats tacka nej till order på grund av arbetskraftsbrist. Denna brist kan paradoxalt nog leda till högre arbetslöshet då företagen inte kan växa.

Inte heller lönedumpningen tål att granskas. LO vet bättre än de flesta att reallöneutvecklingen i Sverige har fortsatt att stiga samtidigt som den påstått hotfulla arbetskraftsinvandringen har ökat.

Arbetskraftsinvandrarna är med och bygger Sverige starkt. De förtjänar uppskattning, inte att pekas ut som syndabockar som bör drivas bort. Den verkliga synden är S och LO:s stamtänkande som riskerar legitimera SD:s agenda. LO har onekligen att lära av sig fackliga bröder i Tyskland.

Erik Hagström

Det blir allt vanligare att utmåla invandrare som syndabockar. Tyska CSU är bara ett i raden av väletablerade partier i Europa som tycks ha anpassat sig till främlingsfientliga och populistiska krafter. Regeringspartiets tal om ”fattigdomsflykt” riskerar inte bara att spela främlingsfientliga krafter i händerna, utan även skrämma bort potentiella arbetskraftsinvandrare. Nyligen gick tyska fack och arbetsgivare ut i ett ovanligt och gemensamt utspel där de pekade på det felaktiga med att ständigt utmåla invandrarna som ett problem. Utspelet är inget försök att sopa något under mattan, som vissa sedvanligt hävdar, utan en maning till debattens aktörer att hålla sig till fakta.

En rad rapporter från flera oberoende expertorgan i Europa har visat att arbetskraftsinvandring innebär en ekonomisk vinst för värdländerna. Tyvärr fungerar inte alltid knastertorr fakta på detta område som präglas av emotionellt grundande förtecken –kanske kan Socialdemokraternas valledare Jan Larssons retorik om ”svenska jobb till svenskar” därför slå an en ton som lockar tillbaka S-väljare som har glidit över till SD.

Sittandes i LO:s knä, med ena ögat blinkandes mot SD, har S omfamnat den fackliga retoriken om lönedumpning och utlovar gränshinder om de vinner höstens val. Byråkrater på arbetsförmedlingen ska avgöra behovet av utländsk arbetskraft –inte arbetsgivaren.

Enligt det nuvarande systemet, som Alliansen tillsammans med MP fick på plats 2008, ska en arbetskraftsinvandrare ges en lön motsvarande ett svenskt kollektivavtal eller praxis i branschen. Tyvärr finns det dock exempel på människor som har utnyttjats av bedragare. LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson säger att ”vi har jobbat som galärslavar” för att göra något åt detta. Samme Thorwaldsson brukar också prata om att arbetskraftsinvandrare jobbar under slavliknande förhållanden.

Överdriven retorik tjänar inte konstruktiva lösningar. Säg ”arbetskraftsinvandrare” och de flesta tänker nog på utblottade bärplockare. Men den vanligaste arbetskraftsinvandraren är en dataspecialist från Indien. I stället för att ropa ”go home” bör vi hitta former för att bättre komma åt de brottslingar som behandlar arbetare i strid med gällande lagstiftning.

Likt i Tyskland råder det i Sverige arbetskraftsbrist inom många branscher. En tredjedel av Sveriges företagare uppger att de tvingats tacka nej till order på grund av arbetskraftsbrist. Denna brist kan paradoxalt nog leda till högre arbetslöshet då företagen inte kan växa.

Inte heller lönedumpningen tål att granskas. LO vet bättre än de flesta att reallöneutvecklingen i Sverige har fortsatt att stiga samtidigt som den påstått hotfulla arbetskraftsinvandringen har ökat.

Arbetskraftsinvandrarna är med och bygger Sverige starkt. De förtjänar uppskattning, inte att pekas ut som syndabockar som bör drivas bort. Den verkliga synden är S och LO:s stamtänkande som riskerar legitimera SD:s agenda. LO har onekligen att lära av sig fackliga bröder i Tyskland.

Erik Hagström