31 jan 2014 06:00

07 jan 2015 11:54

Livstidsstraff utan innehåll

Alliansregeringen fortsätter sin inslagna kurs mot hårdare straff –i synnerhet för vålds- och sexualbrott. I går gjorde justitieminister Beatrice Ask (M) ett uttalande om att regeringen vill se att fler mördare döms till livstids fängelse.

Regeringens vilja att straffskalorna ska utnyttjas i högre utsträckning än vad som i dag är fallet är nog en inställning som många kan sympatisera med. 2009 skärptes det tidsbestämda straffet för mord till 18 år, men det är sällan det hårdaste straffet döms ut. Skälet till detta är att domstolarna sällan dömer i de högre straffskalorna, vilket innebär att mördare och andra våldsbrottslingar i regel kommer undan med mildare straff än vad de skulle kunna dömas till om regeringens riktlinjer och önskningar följdes. Anledningen till att domarna sällan når upp till de högre skalorna är att domstolarna ofta anser att brottet alltid skulle kunna varit värre. Detta vill justitieministern se en ändring på.

Regeringen var redan i somras tydlig med att domstolarna skulle använda sig av de högre straffen, men resultatet har som sagt uteblivit. För att verkligen se till att möjligheten till att döma hårdare straff kommer att användas har regeringen lagt fram ett förslag att brottsbalken ska ändras den första juli. Om förslaget går igenom kommer det vara tydligt uttryckt att mord ska leda till livstids fängelse om ”omständigheterna är försvårande”.

Det är inte ovanligt att uttryck som ”försvårande omständigheter” ofta är någonting som det hänvisas till, men som i praktiken är väldigt luddigt och svårt att följa. Denna gång är dock den rad omständigheter regeringen tagit fram väldigt tydliga: Att brottet riktat sig mot en närstående, att brottet utförs i offrets hem eller att brottet har utförts inför ögonen på någon närstående till offret är några av de omständigheter som ska leda till det maximala straffet för mord.

Huruvida högre straff för mord kommer att minska antalet dito återstår att se, då mord, milt uttryckt, är en särskild typ av brottslighet. Oavsett vilket så innebär hårdare straff för mord en möjlighet till samhällelig försoning för mördaren och samtidigt en trygghet för samhället. Dömda mördare ska helt enkelt inte vara utsläppta efter några år.

Det är glädjande att se att regeringen inte bara talar om hårdare straff för sakens skull, utan också väger in en etisk aspekt i betänkandet; nämligen att den mest grundläggande rättigheten är rätten till liv. Om man med berått mod tar någon annans liv har man också förtjänat att dömas till lagens hårdaste straff.

Mattias Holmström

Alliansregeringen fortsätter sin inslagna kurs mot hårdare straff –i synnerhet för vålds- och sexualbrott. I går gjorde justitieminister Beatrice Ask (M) ett uttalande om att regeringen vill se att fler mördare döms till livstids fängelse.

Regeringens vilja att straffskalorna ska utnyttjas i högre utsträckning än vad som i dag är fallet är nog en inställning som många kan sympatisera med. 2009 skärptes det tidsbestämda straffet för mord till 18 år, men det är sällan det hårdaste straffet döms ut. Skälet till detta är att domstolarna sällan dömer i de högre straffskalorna, vilket innebär att mördare och andra våldsbrottslingar i regel kommer undan med mildare straff än vad de skulle kunna dömas till om regeringens riktlinjer och önskningar följdes. Anledningen till att domarna sällan når upp till de högre skalorna är att domstolarna ofta anser att brottet alltid skulle kunna varit värre. Detta vill justitieministern se en ändring på.

Regeringen var redan i somras tydlig med att domstolarna skulle använda sig av de högre straffen, men resultatet har som sagt uteblivit. För att verkligen se till att möjligheten till att döma hårdare straff kommer att användas har regeringen lagt fram ett förslag att brottsbalken ska ändras den första juli. Om förslaget går igenom kommer det vara tydligt uttryckt att mord ska leda till livstids fängelse om ”omständigheterna är försvårande”.

Det är inte ovanligt att uttryck som ”försvårande omständigheter” ofta är någonting som det hänvisas till, men som i praktiken är väldigt luddigt och svårt att följa. Denna gång är dock den rad omständigheter regeringen tagit fram väldigt tydliga: Att brottet riktat sig mot en närstående, att brottet utförs i offrets hem eller att brottet har utförts inför ögonen på någon närstående till offret är några av de omständigheter som ska leda till det maximala straffet för mord.

Huruvida högre straff för mord kommer att minska antalet dito återstår att se, då mord, milt uttryckt, är en särskild typ av brottslighet. Oavsett vilket så innebär hårdare straff för mord en möjlighet till samhällelig försoning för mördaren och samtidigt en trygghet för samhället. Dömda mördare ska helt enkelt inte vara utsläppta efter några år.

Det är glädjande att se att regeringen inte bara talar om hårdare straff för sakens skull, utan också väger in en etisk aspekt i betänkandet; nämligen att den mest grundläggande rättigheten är rätten till liv. Om man med berått mod tar någon annans liv har man också förtjänat att dömas till lagens hårdaste straff.

Mattias Holmström