21 jan 2014 06:00

07 jan 2015 11:54

LO kapitulerar för Löfven

Finansminister Anders Borg (M) hävdar inte bara att det inte finns utrymme för fler skattesänkningar utan flaggar även för skattehöjningar. Och Socialdemokraterna lovar att spara in pengar genom att skära ner på svenska myndigheter. Och som om det inte vore nog gick LO:s förste vice ordförande, Tobias Baudin, i går ut och berättade för DN att det numera är positivt inställt till vinster i välfärden, något som LO tidigare har motarbetat så nitiskt. Förklaringen till dessa märkliga utspel heter valår.

Med tanke på att en av LO:s huvudfrågor under flera år varit vinstjakten inom välfärdssektorn, är det inte förvånande att stark kritik kommer från de egna leden när fackförbundet helt plötsligt väljer att byta sida i en så pass ideologiskt viktig fråga. Inte heller var det särskilt länge sedan fackförbundet tog fram en modell för hur det skulle vara möjligt att kraftigt minska vinsterna.

Att LO:s utspel kommer just nu är egentligen inte så konstigt. Sedan Stefan Löfven tog över S har partiet varit ganska sparsamt med uttalanden. Det kan naturligtvis vara skönt för partiet att sondera terrängen för att undvika att hamna i obehagliga situationer i nuläget, men för väljarna och de politiska motståndarna – och inte minst de potentiella allierade – framstår beteendet endast som ett svaghetstecken. Men det går inte att vara tyst hur länge som helst, särskilt inte när det är drygt åtta månader kvar till val.

Att S inte har presenterat ett regeringsalternativ är även det ett svaghetstecken. Vänsterpartiet ställde häromveckan ett ultimatum: att partiet inte tänker stödja en S-regering som även i fortsättningen tillåter privata aktörer i välfärden. Förmodligen målade det utspelet ytterligare in V i ett hörn, ännu längre ifrån regeringsposterna, men det visar att det vågar ställa krav på S. Men nu kom svaret.

Med tanke på LO:s nya hållning i frågan befästs positionerna ytterligare. Fackförbundet, som tidigare har kunnat pressa S i diverse frågor och påverkat vissa delar av partiets politik vänsterut, verkar ha behövt retirera efter påtryckningar från partitoppen, där LO som en historisk rest fortfarande har representanter.

Det är nämligen svårt att se en annan rimlig förklaring till det på många sätt märkliga utspelet. En möjlig anledning skulle vara att man inte vill riskera att en ansenlig del av sina medlemmar som arbetar i den privat drivna välfärden ska behöva lämna sina jobb efter ett maktskifte. Men denna aspekt har LO inte tagit någon hänsyn till tidigare.

För S är detta dock ett av de första rejäla styrketecknen inför valet. Att få över LO på sin sida är inte bara ett plus – det är ett tecken att S är redo att ställa och få igenom krav, vilket är nödvändigt om partiet ska kunna leda en regering.

Mattias Holmström

Finansminister Anders Borg (M) hävdar inte bara att det inte finns utrymme för fler skattesänkningar utan flaggar även för skattehöjningar. Och Socialdemokraterna lovar att spara in pengar genom att skära ner på svenska myndigheter. Och som om det inte vore nog gick LO:s förste vice ordförande, Tobias Baudin, i går ut och berättade för DN att det numera är positivt inställt till vinster i välfärden, något som LO tidigare har motarbetat så nitiskt. Förklaringen till dessa märkliga utspel heter valår.

Med tanke på att en av LO:s huvudfrågor under flera år varit vinstjakten inom välfärdssektorn, är det inte förvånande att stark kritik kommer från de egna leden när fackförbundet helt plötsligt väljer att byta sida i en så pass ideologiskt viktig fråga. Inte heller var det särskilt länge sedan fackförbundet tog fram en modell för hur det skulle vara möjligt att kraftigt minska vinsterna.

Att LO:s utspel kommer just nu är egentligen inte så konstigt. Sedan Stefan Löfven tog över S har partiet varit ganska sparsamt med uttalanden. Det kan naturligtvis vara skönt för partiet att sondera terrängen för att undvika att hamna i obehagliga situationer i nuläget, men för väljarna och de politiska motståndarna – och inte minst de potentiella allierade – framstår beteendet endast som ett svaghetstecken. Men det går inte att vara tyst hur länge som helst, särskilt inte när det är drygt åtta månader kvar till val.

Att S inte har presenterat ett regeringsalternativ är även det ett svaghetstecken. Vänsterpartiet ställde häromveckan ett ultimatum: att partiet inte tänker stödja en S-regering som även i fortsättningen tillåter privata aktörer i välfärden. Förmodligen målade det utspelet ytterligare in V i ett hörn, ännu längre ifrån regeringsposterna, men det visar att det vågar ställa krav på S. Men nu kom svaret.

Med tanke på LO:s nya hållning i frågan befästs positionerna ytterligare. Fackförbundet, som tidigare har kunnat pressa S i diverse frågor och påverkat vissa delar av partiets politik vänsterut, verkar ha behövt retirera efter påtryckningar från partitoppen, där LO som en historisk rest fortfarande har representanter.

Det är nämligen svårt att se en annan rimlig förklaring till det på många sätt märkliga utspelet. En möjlig anledning skulle vara att man inte vill riskera att en ansenlig del av sina medlemmar som arbetar i den privat drivna välfärden ska behöva lämna sina jobb efter ett maktskifte. Men denna aspekt har LO inte tagit någon hänsyn till tidigare.

För S är detta dock ett av de första rejäla styrketecknen inför valet. Att få över LO på sin sida är inte bara ett plus – det är ett tecken att S är redo att ställa och få igenom krav, vilket är nödvändigt om partiet ska kunna leda en regering.

Mattias Holmström