09 jan 2014 06:00

07 jan 2015 12:08

När det inte går som på räls

I tisdags morse var det återigen problem i tågtrafiken, något som många pendlare och resenärer vid det här laget har tvingats vänja sig vid. Denna gång beror förseningarna på att ett godståg under natten spårat ur söder om Stockholm. Det får följdverkningar i hela Svealand och Götaland.

Det hela gick efter omständigheterna bra, men två av fyra spår sattes ur spel, något som självfallet strular till tågtrafiken under en tid framöver. Dessutom riskerar de extratåg som satts in för att understödja pendlingstrafiken vara ur tjänst veckan ut. Detta är dock endast en händelse i mängden och ett tecken på ett större problem.

Typiskt nog var inte Trafikverket omedvetna om spårbristerna på denna sträcka. De felanmäldes för en dryg månad sedan. När, som i detta fall, två bultar visat sig vara lösa ska, enligt praxis, problemet åtgärdas inom en månad, eftersom Trafikverket menar att det inte alltid måste innebära ett akut problem. Självfallet behöver inte några lösa bultar innebära att ett tåg spårar ur, men denna gång var det faktiskt fallet.

Det finns de som rycker på axlarna när ett godståg spårar ur, speciellt när konsekvenserna inte blir särskilt allvarliga. Naturligtvis riskerar liknande urspårningar med persontåg att orsaka många människors död, men det är värt att påminna sig om att det faktiskt finns en förare i tåget. I vilka andra branscher går det att resonera på liknande sätt?

Det finns många aspekter av det svenska tågväsendet som tål att diskuteras –inte minst vilket förhållningssätt som råder gällande underhållet av spåren. Sedan ett antal år tillbaka är det i huvudsak avhjälpande underhåll (en omskrivning för reparation) som råder istället för ett regelbundet underhåll av spåren. Föga förvånande beror detta på att det är billigare –frågan är bara hur länge det kommer att vara fallet. Det räcker att dra parallellen till tandvård för att inse att tänkandet är oansvarigt. Sköter man inte sina tänder regelbundet, blir resultatet som regel både dyrt och smärtsamt.

Om verksamheten kommer att fortgå på samma sätt framöver lär de svenska tågresenärerna förmodligen få se på allt fler och större problem. Regeringens miljömässiga prioriteringar och Sveriges höga bensinskatter rimmar illa med hur tågtrafiken prioriteras, vilket inte är något nytt fenomen. Det är visserligen ett sätt att kunna spara in pengar genom att försöka skjuta problemen på framtiden, men olyckor liknande denna visar att det inte går hur länge som helst.

Konsekvensen på individnivå lär i bästa fall inte innebära en tågolycka. Däremot lär de som funderar att resa till exempelvis Stockholm, förutom den beräknade restiden, få lägga några ytterligare timmar på reseschemat, så att det finns utrymme för diverse oplanerade förseningar. På samhällsnivå lär det bli enorma sammanlagda tidsförluster.

Mattias Holmström

I tisdags morse var det återigen problem i tågtrafiken, något som många pendlare och resenärer vid det här laget har tvingats vänja sig vid. Denna gång beror förseningarna på att ett godståg under natten spårat ur söder om Stockholm. Det får följdverkningar i hela Svealand och Götaland.

Det hela gick efter omständigheterna bra, men två av fyra spår sattes ur spel, något som självfallet strular till tågtrafiken under en tid framöver. Dessutom riskerar de extratåg som satts in för att understödja pendlingstrafiken vara ur tjänst veckan ut. Detta är dock endast en händelse i mängden och ett tecken på ett större problem.

Typiskt nog var inte Trafikverket omedvetna om spårbristerna på denna sträcka. De felanmäldes för en dryg månad sedan. När, som i detta fall, två bultar visat sig vara lösa ska, enligt praxis, problemet åtgärdas inom en månad, eftersom Trafikverket menar att det inte alltid måste innebära ett akut problem. Självfallet behöver inte några lösa bultar innebära att ett tåg spårar ur, men denna gång var det faktiskt fallet.

Det finns de som rycker på axlarna när ett godståg spårar ur, speciellt när konsekvenserna inte blir särskilt allvarliga. Naturligtvis riskerar liknande urspårningar med persontåg att orsaka många människors död, men det är värt att påminna sig om att det faktiskt finns en förare i tåget. I vilka andra branscher går det att resonera på liknande sätt?

Det finns många aspekter av det svenska tågväsendet som tål att diskuteras –inte minst vilket förhållningssätt som råder gällande underhållet av spåren. Sedan ett antal år tillbaka är det i huvudsak avhjälpande underhåll (en omskrivning för reparation) som råder istället för ett regelbundet underhåll av spåren. Föga förvånande beror detta på att det är billigare –frågan är bara hur länge det kommer att vara fallet. Det räcker att dra parallellen till tandvård för att inse att tänkandet är oansvarigt. Sköter man inte sina tänder regelbundet, blir resultatet som regel både dyrt och smärtsamt.

Om verksamheten kommer att fortgå på samma sätt framöver lär de svenska tågresenärerna förmodligen få se på allt fler och större problem. Regeringens miljömässiga prioriteringar och Sveriges höga bensinskatter rimmar illa med hur tågtrafiken prioriteras, vilket inte är något nytt fenomen. Det är visserligen ett sätt att kunna spara in pengar genom att försöka skjuta problemen på framtiden, men olyckor liknande denna visar att det inte går hur länge som helst.

Konsekvensen på individnivå lär i bästa fall inte innebära en tågolycka. Däremot lär de som funderar att resa till exempelvis Stockholm, förutom den beräknade restiden, få lägga några ytterligare timmar på reseschemat, så att det finns utrymme för diverse oplanerade förseningar. På samhällsnivå lär det bli enorma sammanlagda tidsförluster.

Mattias Holmström