24 dec 2013 06:00

07 jan 2015 11:53

Julens värme hela året

”Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig” (Matteus 25:35).

I juletider väcks Bibelns budskap till liv om givmildhet mot vår nästa i vårt annars så sekulariserade land. Sveriges Radios program Musikhjälpen, där man under veckorna före jul, samlar in pengar till välgörande ändamål, slog i år rekord, med drygt 28 miljoner kronor. Ett flertal hjälporganisationer noterar också rekord och runt om i landet blinkar nya ideella ljus i mörkret. Det samlas in matkassar och julklappar till behövande familjer, det anordnas julfirande för ensamma. Det värmer i själen att själv delta, men också att se hur människor organiserar sig och lägger kraft, tid och pengar på sina medmänniskor.

För alla är givetvis inte just Bibelns ord anledningen att nu lägga en extra slant i insamlingsbössan. Men det är säkerligen påminnelsen om julen som en tid då skillnaden mellan fattig och rik och mellan dem som är ensamma och tillsammans med andra blir extra tydlig.

Men vad händer när julen är förbi? Vad händer när det inte längre är Musikhjälpens kändisar som anordnar auktioner och insamlingar? Består givmildheten till vår nästa i början av januari när det är skralt på kontot efter både julklappsköp och mellandagsrea?

För ett par år sedan berättade Stockholms Stadsmission att januari för dem var en mycket tuff månad. Bidragsgivarna är då lätträknade, under en månad då vinterns kyla ofta drabbar uteliggarna extra hårt. Det var lätt att under december få pengar och bidrag till både julbord och klappar, men desto svårare att få ihop till de vinterkängor som behövdes när januari var som kallast.

Det verkar som om vi måste vara uppfyllda av julens glädjebudskap för att kunna slå rekord i bidragsgivande och frivilligt engagemang. Under resten av året håller vi tyvärr hårdare i plånboken.

Vi ska absolut inte förminska betydelsen av de många miljoner som samlas in denna jul. Vi ska heller inte underskatta det ideella engagemanget. Förhoppningsvis är glädjen i att hjälpa andra smittsam. Däremot borde vi alla även fira julen med att anmäla oss som månadsgivare eller som frivillig till en hjälporganisation. Så att vi som har mer än vi egentligen behöver kan stärka de organisationer som året om hjälper och stödjer utsatta barn, fattiga och ensamma runt om i världen.

Fattigdom har ingen årstid och den i julen så självklara givmildheten bör vara lika självklar under hela året.

”Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig” (Matteus 25:35).

I juletider väcks Bibelns budskap till liv om givmildhet mot vår nästa i vårt annars så sekulariserade land. Sveriges Radios program Musikhjälpen, där man under veckorna före jul, samlar in pengar till välgörande ändamål, slog i år rekord, med drygt 28 miljoner kronor. Ett flertal hjälporganisationer noterar också rekord och runt om i landet blinkar nya ideella ljus i mörkret. Det samlas in matkassar och julklappar till behövande familjer, det anordnas julfirande för ensamma. Det värmer i själen att själv delta, men också att se hur människor organiserar sig och lägger kraft, tid och pengar på sina medmänniskor.

För alla är givetvis inte just Bibelns ord anledningen att nu lägga en extra slant i insamlingsbössan. Men det är säkerligen påminnelsen om julen som en tid då skillnaden mellan fattig och rik och mellan dem som är ensamma och tillsammans med andra blir extra tydlig.

Men vad händer när julen är förbi? Vad händer när det inte längre är Musikhjälpens kändisar som anordnar auktioner och insamlingar? Består givmildheten till vår nästa i början av januari när det är skralt på kontot efter både julklappsköp och mellandagsrea?

För ett par år sedan berättade Stockholms Stadsmission att januari för dem var en mycket tuff månad. Bidragsgivarna är då lätträknade, under en månad då vinterns kyla ofta drabbar uteliggarna extra hårt. Det var lätt att under december få pengar och bidrag till både julbord och klappar, men desto svårare att få ihop till de vinterkängor som behövdes när januari var som kallast.

Det verkar som om vi måste vara uppfyllda av julens glädjebudskap för att kunna slå rekord i bidragsgivande och frivilligt engagemang. Under resten av året håller vi tyvärr hårdare i plånboken.

Vi ska absolut inte förminska betydelsen av de många miljoner som samlas in denna jul. Vi ska heller inte underskatta det ideella engagemanget. Förhoppningsvis är glädjen i att hjälpa andra smittsam. Däremot borde vi alla även fira julen med att anmäla oss som månadsgivare eller som frivillig till en hjälporganisation. Så att vi som har mer än vi egentligen behöver kan stärka de organisationer som året om hjälper och stödjer utsatta barn, fattiga och ensamma runt om i världen.

Fattigdom har ingen årstid och den i julen så självklara givmildheten bör vara lika självklar under hela året.

  • Sara Leion