18 dec 2013 06:00

07 jan 2015 11:53

Spara bor inte här längre

Dokumentärfilmaren och debattören Martin Borgs nyligen utgivna bok ”365 sätt att slösa med dina skattepengar” är en spark i baken på Sveriges alla slösaktiga politiker. Bokens titel säger allt. Det är en noggrann studie i oduglighet, arrogans och slöseri.

Inkompetent slöseri från en politikerklass som kastar skattebetalarnas pengar på offentliga projekt, utan att tänka igenom dess kostnader och fördelar, kan få vem som helst att vilja gråta.

Borgs arbetar som Slöso (Slöseriombudsmannen) för Skattebetalarnas Förening och har ägnat flera år åt att hitta exempel på slöseri med skattemedel.

Det finns otaliga fall där politiker landet runt ignorerar den gamle socialministern Gustav Möllers axiom om att ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Att omnipotenta kommunalpolitiker vill sätta just sin kommun på kartan är vanligt förekommande. Kan det vara att de, likt Frankrikes förre president François Mitterrands arkitektoniska eskapader i Paris på 80-talet, vill bygga storslagna minnesmärken över sig själva? Kanske bör psykologer inkallas till kommunhusen?

Bland högarna av ritningar på nya arenor och äventyrsbad glöms ofta det viktiga kommunala ansvaret bort. Kommunalråd ansvarar för skattemedel som ska gå till välfärdens kärna som vård, skola och omsorg. Men när skolan är dålig, när utflyttning tär på skattebasen och när kommunens nämnder får det skralt i budgeten är det något som är allvarligt fel.

Ändå är det i sådana kommuner som Borgs hittar listor av olika skattefinansierade spektakelprojekt. Det handlar om miljontals skattekronor till äventyrsbad, hockeyhallar, ishockeylag, skidbackar, arenabyggen, bortslarvade organisationsbidrag och andra märkligheter. Allt sådant har gått före satsningar på skola och omsorg.

En mycket intressant aspekt i Borgs bok är att slöseriet visar att det ofta finns utrymme i den offentliga sektorn till att satsa på skattelättnader. Att man visst har ”råd”. Det skulle vara bättre för hushållens ekonomi än att kommunen får en ny skidtunnel.

Borgs bok gör gällande att få politiker betalar priset för sina kolossala misslyckanden. Och vad värre är att det är ett blocköverskridande problem.

Politikens minsta gemensamma nämnare borde vara en sådan viktig och samtidigt enkel sak som att ansvara för finanserna, skattebetalarnas pengar och deras förtroende. Det minsta man som väljare förväntar sig. Men ett verkligt problem är den totala avsaknaden av ansvarsutkrävande. Det är ett återkommande tema att dyra problematiska projekt och satsningar gång på gång återkommer eftersom bortskämda kommun- och landstingsbyråkrater inte förstår hur vanliga människor lever.

I en perfekt värld skulle vi ha politiker som tänkte mer, talade mindre och inte var rädda för att göra lite än fel. Eller till och med ingenting alls. Man måste inte alltid göra någonting. Ibland kan man åstadkomma mest genom att inte göra någonting alls. Men det är förmodligen för mycket att hoppas på. (SNB)

Jacob Broman

Dokumentärfilmaren och debattören Martin Borgs nyligen utgivna bok ”365 sätt att slösa med dina skattepengar” är en spark i baken på Sveriges alla slösaktiga politiker. Bokens titel säger allt. Det är en noggrann studie i oduglighet, arrogans och slöseri.

Inkompetent slöseri från en politikerklass som kastar skattebetalarnas pengar på offentliga projekt, utan att tänka igenom dess kostnader och fördelar, kan få vem som helst att vilja gråta.

Borgs arbetar som Slöso (Slöseriombudsmannen) för Skattebetalarnas Förening och har ägnat flera år åt att hitta exempel på slöseri med skattemedel.

Det finns otaliga fall där politiker landet runt ignorerar den gamle socialministern Gustav Möllers axiom om att ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Att omnipotenta kommunalpolitiker vill sätta just sin kommun på kartan är vanligt förekommande. Kan det vara att de, likt Frankrikes förre president François Mitterrands arkitektoniska eskapader i Paris på 80-talet, vill bygga storslagna minnesmärken över sig själva? Kanske bör psykologer inkallas till kommunhusen?

Bland högarna av ritningar på nya arenor och äventyrsbad glöms ofta det viktiga kommunala ansvaret bort. Kommunalråd ansvarar för skattemedel som ska gå till välfärdens kärna som vård, skola och omsorg. Men när skolan är dålig, när utflyttning tär på skattebasen och när kommunens nämnder får det skralt i budgeten är det något som är allvarligt fel.

Ändå är det i sådana kommuner som Borgs hittar listor av olika skattefinansierade spektakelprojekt. Det handlar om miljontals skattekronor till äventyrsbad, hockeyhallar, ishockeylag, skidbackar, arenabyggen, bortslarvade organisationsbidrag och andra märkligheter. Allt sådant har gått före satsningar på skola och omsorg.

En mycket intressant aspekt i Borgs bok är att slöseriet visar att det ofta finns utrymme i den offentliga sektorn till att satsa på skattelättnader. Att man visst har ”råd”. Det skulle vara bättre för hushållens ekonomi än att kommunen får en ny skidtunnel.

Borgs bok gör gällande att få politiker betalar priset för sina kolossala misslyckanden. Och vad värre är att det är ett blocköverskridande problem.

Politikens minsta gemensamma nämnare borde vara en sådan viktig och samtidigt enkel sak som att ansvara för finanserna, skattebetalarnas pengar och deras förtroende. Det minsta man som väljare förväntar sig. Men ett verkligt problem är den totala avsaknaden av ansvarsutkrävande. Det är ett återkommande tema att dyra problematiska projekt och satsningar gång på gång återkommer eftersom bortskämda kommun- och landstingsbyråkrater inte förstår hur vanliga människor lever.

I en perfekt värld skulle vi ha politiker som tänkte mer, talade mindre och inte var rädda för att göra lite än fel. Eller till och med ingenting alls. Man måste inte alltid göra någonting. Ibland kan man åstadkomma mest genom att inte göra någonting alls. Men det är förmodligen för mycket att hoppas på. (SNB)

Jacob Broman