13 dec 2013 06:00

07 jan 2015 12:07

Ta scenen från SD

I en dryg månad har Sverigedemokraterna dominerat den svenska medierapporteringen. Politiker från de andra partierna får inte slå sig till ro med att bli passiva kommentatorer av SD-relaterade nyheter.

Tårtningen av Jimmie Åkesson var startskottet. Sedan dess har riksmedia sugits allt längre in i en SD-fixerad spiral: När Stefan Löfven meddelade att S kan samarbeta med alla utom SD handlade debatten om hur SD kan blockeras. Aftonbladet uppmärksammade en gammal närradiosändning med SD:s vice ordförande, SVT undrade varför SD blir allt starkare bland LO-medlemmar, och riksdagsvoteringen där de rödgröna och SD skulle stoppa en skattesänkning blev ett fiasko för oppositionen. Borzoo Tavakoli skrev ett öppet brev till Kent Ekeroth i DN, och efter SD:s landsdagar lovade S och LO att riva upp lex Laval. SVT visade en ny hiphopvideo om att piska Jimmie Åkesson ”gul och blå”och efter det vägrade riksdagens talman att dela ut pris till en av rapparna. Talmannen vägrade även att lägga fram oppositionens förslag för att stoppa skattesänkningen, men SD och de rödgröna stoppade den ändå. Nyheterna om SCB:s partisympatiundersökning handlade om det växande SD, och häromdagen startade Expressen en ”skampanj”där både SD-politiker och ”vanliga”invandringskritiker hängs ut.

Pisaundersökningen om skolan fanns på agendan i några dagar, sedan sjönk den undan för ny SD-rapportering.

Man kan bara spekulera kring vad som orsakar mediernas SD-fixering. Viktigare är hur politiker i de andra riksdagspartierna resonerar. Om nio månader är det val, och alla politiker med självbevarelsedrift borde tävla om att nå ut till väljarna med sin politik. De senaste veckorna har dock borgerliga och rödgröna politiker mest fått kommentera SD.

Det duger inte! Alliansen och de rödgröna måste börja tala om sin egen politik. Det är säkert svårt att fånga journalisternas uppmärksamhet, men politikerna måste försöka.

Med tanke på SD-fixerade medier och anpassliga politiker är riksdagsbråket kring brytpunkten intressant. De rödgröna partierna stod där fast vid sin uppfattning, trots att den råkade sammanfalla med SD:s. Även om det ur borgerligt perspektiv är trist att skattesänkningen stoppades, kan det på sikt vara positivt att de rödgröna inte ändrade ståndpunkt.

Tidigare har nämligen Kristdemokraterna backat från sin kritik av genushysteri och ”normkritik”, och Moderaterna har backat från försörjningskrav vid anhöriginvandring, för att inte tycka likadant som SD. Men sådant backande innebär att servera SD monopol på politiska uppfattningar.

SD:s monopol på invandringsmotstånd lär partiet få behålla. Men att exempelvis låta SD bli det enda partiet mot kvoterad föräldraförsäkring (som en majoritet av väljarna är emot) vore en olycklig utveckling.

Alliansen och de rödgröna måste ta plats på scenen och kräva strålkastarljus. Och när man får det ska man inte kommentera SD, eller reflexmässigt vara tvärtemot allt som SD säger, utan man ska tala om sin egen politik. Då kanske SD-fixeringen kan upphöra.

Marika Formgren

I en dryg månad har Sverigedemokraterna dominerat den svenska medierapporteringen. Politiker från de andra partierna får inte slå sig till ro med att bli passiva kommentatorer av SD-relaterade nyheter.

Tårtningen av Jimmie Åkesson var startskottet. Sedan dess har riksmedia sugits allt längre in i en SD-fixerad spiral: När Stefan Löfven meddelade att S kan samarbeta med alla utom SD handlade debatten om hur SD kan blockeras. Aftonbladet uppmärksammade en gammal närradiosändning med SD:s vice ordförande, SVT undrade varför SD blir allt starkare bland LO-medlemmar, och riksdagsvoteringen där de rödgröna och SD skulle stoppa en skattesänkning blev ett fiasko för oppositionen. Borzoo Tavakoli skrev ett öppet brev till Kent Ekeroth i DN, och efter SD:s landsdagar lovade S och LO att riva upp lex Laval. SVT visade en ny hiphopvideo om att piska Jimmie Åkesson ”gul och blå”och efter det vägrade riksdagens talman att dela ut pris till en av rapparna. Talmannen vägrade även att lägga fram oppositionens förslag för att stoppa skattesänkningen, men SD och de rödgröna stoppade den ändå. Nyheterna om SCB:s partisympatiundersökning handlade om det växande SD, och häromdagen startade Expressen en ”skampanj”där både SD-politiker och ”vanliga”invandringskritiker hängs ut.

Pisaundersökningen om skolan fanns på agendan i några dagar, sedan sjönk den undan för ny SD-rapportering.

Man kan bara spekulera kring vad som orsakar mediernas SD-fixering. Viktigare är hur politiker i de andra riksdagspartierna resonerar. Om nio månader är det val, och alla politiker med självbevarelsedrift borde tävla om att nå ut till väljarna med sin politik. De senaste veckorna har dock borgerliga och rödgröna politiker mest fått kommentera SD.

Det duger inte! Alliansen och de rödgröna måste börja tala om sin egen politik. Det är säkert svårt att fånga journalisternas uppmärksamhet, men politikerna måste försöka.

Med tanke på SD-fixerade medier och anpassliga politiker är riksdagsbråket kring brytpunkten intressant. De rödgröna partierna stod där fast vid sin uppfattning, trots att den råkade sammanfalla med SD:s. Även om det ur borgerligt perspektiv är trist att skattesänkningen stoppades, kan det på sikt vara positivt att de rödgröna inte ändrade ståndpunkt.

Tidigare har nämligen Kristdemokraterna backat från sin kritik av genushysteri och ”normkritik”, och Moderaterna har backat från försörjningskrav vid anhöriginvandring, för att inte tycka likadant som SD. Men sådant backande innebär att servera SD monopol på politiska uppfattningar.

SD:s monopol på invandringsmotstånd lär partiet få behålla. Men att exempelvis låta SD bli det enda partiet mot kvoterad föräldraförsäkring (som en majoritet av väljarna är emot) vore en olycklig utveckling.

Alliansen och de rödgröna måste ta plats på scenen och kräva strålkastarljus. Och när man får det ska man inte kommentera SD, eller reflexmässigt vara tvärtemot allt som SD säger, utan man ska tala om sin egen politik. Då kanske SD-fixeringen kan upphöra.

Marika Formgren