12 dec 2013 06:00

07 jan 2015 11:53

Viktigt med bra underrättelser

Signalspaning och övervakning är inte oproblematiskt. SVT:s program Uppdrag granskning har tagit del av amerikanska underrättelsedokument som läckts av den före detta säkerhetskonsulten vid National Security Agency Edward Snowden. Dokumenten sägs visa på ett nära samarbete mellan svensk och amerikansk underrättelsetjänst.

Att vi har ett aktivt underrättelse- och säkerhetssamarbete med USA och andra länder, som delar våra värderingar, är bra. Sverige har en begränsad militär styrka men vi har också goda förutsättningar att övervaka datatrafik från bland annat Ryssland, vilket gör oss till intressanta samarbetspartners för USA som inte på egen hand kan komma åt informationen. Enligt uppgift ska flera svenska liv ha räddats under insatsen i Afghanistan tack vare information som vi bytt till oss, vilket vittnar om den praktiska betydelsen av fungerande underrättelsesamarbeten.

Risken finns att de senaste uppgifterna om FRA:s samarbete med främst USA kommer att väcka en opinion mot signalspaningen i sig, och därigenom bygga upp ett politiskt tryck som på sikt kan leda till beslut som sätter den svenska säkerheten i ett sämre läge. Vi ska hålla i minnet att även svenska intressen är utsatta för olika typer av spaning och övervakning av främmande makter.

Tack vare tips från FRA kunde Finland upptäcka att landet utsatts för ett långvarigt spioneri. Där känsliga dokument kopierats ur finska UD:s datasystem. Tillgången till det finska systemet innebar också att information ur EU:s gemensamma skyddade datornätverk gjordes åtkomlig, vilket på ett tydligt sätt illustrerar riskerna med hantering av känslig information i datornätverk.

Vi behöver en effektiv signalspaning för vår nationella säkerhet. Men vi behöver också diskussionen om gränserna för statens övervakning av medborgarna. När, exempelvis, ska vår e-post kunna läsas av myndigheterna? Är det lämpligt att massövervaka medborgare som inte är misstänkta för något brott för att kunna avstyra terrorbrott eller andra brott?

Nyligen publicerades ett upprop, undertecknat av flera hundra författare i 81 olika länder, i 25 ledande dagstidningar på temat demokrati i en digital värld. Utgångspunkten var att en slentrianmässig övervakning och kontroll av medborgarnas digitala liv hotar tankefriheten och i förlängningen demokratin. Dessa farhågor förtjänar att tas på allvar.

Närhelst ett våldsdåd inträffat i ett land brukar staten kritiseras för att inte ha lyckats övervaka gärningsmännen och förebygga dådet. Men om polisen ska kunna övervaka potentiella brottslingar krävs långtgående möjligheter att samla in digital information. Det leder till en svår gränsdragning mellan personlig integritet och upprätthållandet av ordningen i landet. I debatten är det väldigt lätt att ensidigt kritisera alla former av övervakning av medborgarna. Därför måste vi också påminna oss om nyttan med FRA:s signalspaning och säkerhetssamarbeten.

Greger Ekman

Signalspaning och övervakning är inte oproblematiskt. SVT:s program Uppdrag granskning har tagit del av amerikanska underrättelsedokument som läckts av den före detta säkerhetskonsulten vid National Security Agency Edward Snowden. Dokumenten sägs visa på ett nära samarbete mellan svensk och amerikansk underrättelsetjänst.

Att vi har ett aktivt underrättelse- och säkerhetssamarbete med USA och andra länder, som delar våra värderingar, är bra. Sverige har en begränsad militär styrka men vi har också goda förutsättningar att övervaka datatrafik från bland annat Ryssland, vilket gör oss till intressanta samarbetspartners för USA som inte på egen hand kan komma åt informationen. Enligt uppgift ska flera svenska liv ha räddats under insatsen i Afghanistan tack vare information som vi bytt till oss, vilket vittnar om den praktiska betydelsen av fungerande underrättelsesamarbeten.

Risken finns att de senaste uppgifterna om FRA:s samarbete med främst USA kommer att väcka en opinion mot signalspaningen i sig, och därigenom bygga upp ett politiskt tryck som på sikt kan leda till beslut som sätter den svenska säkerheten i ett sämre läge. Vi ska hålla i minnet att även svenska intressen är utsatta för olika typer av spaning och övervakning av främmande makter.

Tack vare tips från FRA kunde Finland upptäcka att landet utsatts för ett långvarigt spioneri. Där känsliga dokument kopierats ur finska UD:s datasystem. Tillgången till det finska systemet innebar också att information ur EU:s gemensamma skyddade datornätverk gjordes åtkomlig, vilket på ett tydligt sätt illustrerar riskerna med hantering av känslig information i datornätverk.

Vi behöver en effektiv signalspaning för vår nationella säkerhet. Men vi behöver också diskussionen om gränserna för statens övervakning av medborgarna. När, exempelvis, ska vår e-post kunna läsas av myndigheterna? Är det lämpligt att massövervaka medborgare som inte är misstänkta för något brott för att kunna avstyra terrorbrott eller andra brott?

Nyligen publicerades ett upprop, undertecknat av flera hundra författare i 81 olika länder, i 25 ledande dagstidningar på temat demokrati i en digital värld. Utgångspunkten var att en slentrianmässig övervakning och kontroll av medborgarnas digitala liv hotar tankefriheten och i förlängningen demokratin. Dessa farhågor förtjänar att tas på allvar.

Närhelst ett våldsdåd inträffat i ett land brukar staten kritiseras för att inte ha lyckats övervaka gärningsmännen och förebygga dådet. Men om polisen ska kunna övervaka potentiella brottslingar krävs långtgående möjligheter att samla in digital information. Det leder till en svår gränsdragning mellan personlig integritet och upprätthållandet av ordningen i landet. I debatten är det väldigt lätt att ensidigt kritisera alla former av övervakning av medborgarna. Därför måste vi också påminna oss om nyttan med FRA:s signalspaning och säkerhetssamarbeten.

Greger Ekman