03 dec 2013 06:00

07 jan 2015 11:53

Strategi utan konkretion

Socialdemokraterna har skådat så djupt i partinaveln att man har glömt att forma en politik. Det blev intrycket när valledare Jan Larsson i går presenterade partiets valstrategi.

För strategin handlar mycket om hur S vill förändra bilden av partiet. I stället för ett snällt parti som talar om sin historia och lovar allt till alla, vill man framstå som ett handlingskraftigt, framtidsorienterat parti som gör tydliga prioriteringar.

Det låter klatschigt, men ger inte väljarna besked om vilken politik en S-styrd regering skulle föra.

Jan Larsson kom också med domedagsvarningar. Han sade inte bara att ”någonting håller på att gå sönder”, han sade även att ”ladorna är tömda, fälten är brända” för att illustrera svårigheterna som väntar nästa regering.

Att skrämma väljarna med de politiska motståndarna säger inget om vilken politik en S-styrd regering skulle föra.

Larsson varnade också för att de borgerliga kommer att försöka tala om det politiska spelet, i stället för att prata sakpolitik. Men det är tvärtom Socialdemokraternas brist på konkret sakpolitik, och brist på besked om vilka de ska samarbeta med, som flyttar fokus till det politiska spelet.

S berömmer sig av att ha det största förtroendet i de frågor partiet prioriterar högst, nämligen jobben, skolan och sjukvården. Men det handlar sannolikt om att väljarna är trötta på regeringen. För S har inte förklarat hur jobben ska bli fler, bara att de vill att jobben ska bli fler. S har inte förklarat hur skolan ska bli bättre, bara att de vill att skolan ska bli bättre. Olof Palme sade att politik är att vilja, men numera väntar sig väljarna en redogörelse för hur olika mål ska uppnås.

Alliansen vann inte valet 2006 för att de sade att de ville ha en arbetslinje. De vann för att de förklarade hur jobbskatteavdrag och sänkningar av a-kassa och sjukersättning skulle leda till fler jobb. I dag kan den beskrivningen ifrågasättas, arbetslösheten är hög trots jobbskatteavdrag och sänkta ersättningar, men poängen är att Alliansens sakpolitik då var väldigt konkret. S har uppenbarligen inte förstått kraften i en konkret sakpolitik.

De få konkreta förslag S ändå har presenterat blir osäkra på grund av ovissheten om samarbetspartner. Ingen vet hur kompromisserna kommer att se ut.

Starkaste delen i valstrategin är när S betonar att man står för ”vi” och ”tillsammans”, i kontrast mot Alliansens ”jag” och ”individuellt”. Vi-känsla kan locka väljare.

Men det finns fler partier som betonar gemenskap. I går beskrevs Sverige så här i DN: ”En välfärdsstat på gemenskapens grund där de av oss som har lite mer är beredda att solidariskt dela med sig till mindre lyckligt lottade därför att vi känner att vi hör ihop”. Citatet kommer från Sverigedemokraten Kent Ekeroth.

När Jan Larsson fick frågan hur S ska hantera SD var hans enda svar att S ska visa att SD är ett högerparti. Det kan bli svårt, när de två partierna samarbetar för att stoppa en skattesänkning och Kent Ekeroth hyllar gemenskap lika mycket som Socialdemokraterna gör.

Marika Formgren

Socialdemokraterna har skådat så djupt i partinaveln att man har glömt att forma en politik. Det blev intrycket när valledare Jan Larsson i går presenterade partiets valstrategi.

För strategin handlar mycket om hur S vill förändra bilden av partiet. I stället för ett snällt parti som talar om sin historia och lovar allt till alla, vill man framstå som ett handlingskraftigt, framtidsorienterat parti som gör tydliga prioriteringar.

Det låter klatschigt, men ger inte väljarna besked om vilken politik en S-styrd regering skulle föra.

Jan Larsson kom också med domedagsvarningar. Han sade inte bara att ”någonting håller på att gå sönder”, han sade även att ”ladorna är tömda, fälten är brända” för att illustrera svårigheterna som väntar nästa regering.

Att skrämma väljarna med de politiska motståndarna säger inget om vilken politik en S-styrd regering skulle föra.

Larsson varnade också för att de borgerliga kommer att försöka tala om det politiska spelet, i stället för att prata sakpolitik. Men det är tvärtom Socialdemokraternas brist på konkret sakpolitik, och brist på besked om vilka de ska samarbeta med, som flyttar fokus till det politiska spelet.

S berömmer sig av att ha det största förtroendet i de frågor partiet prioriterar högst, nämligen jobben, skolan och sjukvården. Men det handlar sannolikt om att väljarna är trötta på regeringen. För S har inte förklarat hur jobben ska bli fler, bara att de vill att jobben ska bli fler. S har inte förklarat hur skolan ska bli bättre, bara att de vill att skolan ska bli bättre. Olof Palme sade att politik är att vilja, men numera väntar sig väljarna en redogörelse för hur olika mål ska uppnås.

Alliansen vann inte valet 2006 för att de sade att de ville ha en arbetslinje. De vann för att de förklarade hur jobbskatteavdrag och sänkningar av a-kassa och sjukersättning skulle leda till fler jobb. I dag kan den beskrivningen ifrågasättas, arbetslösheten är hög trots jobbskatteavdrag och sänkta ersättningar, men poängen är att Alliansens sakpolitik då var väldigt konkret. S har uppenbarligen inte förstått kraften i en konkret sakpolitik.

De få konkreta förslag S ändå har presenterat blir osäkra på grund av ovissheten om samarbetspartner. Ingen vet hur kompromisserna kommer att se ut.

Starkaste delen i valstrategin är när S betonar att man står för ”vi” och ”tillsammans”, i kontrast mot Alliansens ”jag” och ”individuellt”. Vi-känsla kan locka väljare.

Men det finns fler partier som betonar gemenskap. I går beskrevs Sverige så här i DN: ”En välfärdsstat på gemenskapens grund där de av oss som har lite mer är beredda att solidariskt dela med sig till mindre lyckligt lottade därför att vi känner att vi hör ihop”. Citatet kommer från Sverigedemokraten Kent Ekeroth.

När Jan Larsson fick frågan hur S ska hantera SD var hans enda svar att S ska visa att SD är ett högerparti. Det kan bli svårt, när de två partierna samarbetar för att stoppa en skattesänkning och Kent Ekeroth hyllar gemenskap lika mycket som Socialdemokraterna gör.

Marika Formgren